CHAUVIRÉ Yvette Chauviré. o. a. körverk a cap.; Sept mélodies op. 2, Chan-sons de Miarka op. 17, Serres chaudes op. 24 och Chansons de Shakespeare op. 28 o. a. sånger med piano; pianostycken. Litt.: Special-nr av RM 1925/26 (med verkfört.). Å.V. Chauviré [Jåvire'], Yvette, fransk dansös, i sin rena klassiska stil en av nutidens yppersta dansartister. Utbildad i balettskolan vid Stora operan i Paris visade C. tidigt en så markant begåvning, att hon snabbare än någon annan vid denna scen avancerade till »danseuse-étoile». Efter att i början av 1946 ha firat triumfer som Odette i Svansjön lämnade hon emellertid Parisoperan för att i stället bli prima ballerina vid den av S. Lifar nybildade baletten i Monte Carlo, där hon framträtt bl. a. i Giselle, Istar, Nautéos och Noir et blanc. När truppen 1946 gästade London, var det hon som vann största framgången, och hennes poetiska gestaltning av titelr. i Giselle betecknades som en av årets märkligaste prestationer. — Från 1948 tillhör C. åter Stora operans ensemble. K. R-n Chavarri, Eduardo L 6 p ez, ->L6-pez Chavarri. Chavez [Ja/väs], Carlos, mexikansk tonsättare och dirigent (f. 1899 13/6), sitt lands namnkunnigaste kompositör i senare tid och känd över hela den ameri-867 kanska kontinenten som framstående orkesterledare, framför allt av egna verk. Hans kompositioner, som besjälas av starkt socialt patos, intaga till största delen en gentemot den europeiska musikutvecklingen utpräglat antitraditionalis-tisk hållning men ha rönt stort inflytande av den äldre inhemska indianska tonkonsten. — Chavez grundade 1928 i Mexico Orquesta Sinfonica de Mexico, vars dirigent han alltsedan varit. Chavez, som tillhör en mestisfamilj, studerade för brodern, Manuel Chavez, och senare för M. Ponce (piano och komposition). Tidigt framträdde han med pianokompositioner och uppmärksammades bl. a. för sina Cantos Mexi-canos op. 16 (1914) och sin första symfoni (c-moll, 1919). År 1921 följde hans första arbete med inhemskt stoff, baletten El fuego nuevo (Mexico> 1928) och tonsättaren har sedan aldrig helt släppt kontakten med denna inspirationskälla. Efter en 1922 påbörjad längre resa till Europa och USA kallades Chavez 1928 till dir. för Con-servatorio Nacional de Musica i Mexico, en post som han innehade till 1933, då han under ett år beklädde befattningen som chef för kulturministeriet. I Chavez’ tidigare verk spårar man ett visst inflytande från Debussy och impressionisterna, men efter 1923 inträder en tydlig frontförändring mot den abstrakta, opersonliga och starkt experimenterande stil, som var allmän i 1920-talets Europa. Det arbete, som mest konsekvent visar Chavez’ inställning under denna tid, är baletten H. P. (1926—31; Philadelphia 1932). H. P. (den engelska förkortningen för horse-power, dvs. hästkraft) är samtidigt en apoteos över maskinkulturen och en patetisk hyllning till arbetaren. Efter 1934 stabiliserades tonsättarens stil, och det sociala elementet intager nu en dominerande plats i hans skapande. I denna anda till-kommo hans Llamadas el. Sinfonia proletaria (1934) och Obertura republicana (1935). Här kan man även spåra impulser från mexikansk folkton, som når sin fulla blomstring i verk som körkompositionen El sol (1934) och framför allt Sinfonia India (1935; 1936), den sistnämnda vid sidan av Sinfonia de Antigona (1932 som skådespelsmusik; omarb. till symfoni 1933) hans huvudverk hitintills. Sinfonia India bygger på rent indiansk tradition, även instrumentalt, och på samma plan rör sig hans »aztekiska» komposition Xochipili-Macuilxochitl. (1940). Efter 1937 har Chavez återvänt till pianot som främsta uttrycksmedel för sina idéer ocht på samma gång försiktigt närmat sig en modifierad arkaiserande stil med Bach som förebild1, (pianopreludier, pianokonsert 1938—40; 1942). 868’.