CHEMIN-PETIT Scenisk musik: Baletterna El fuego nuevo (1921; Mexico 1928), Los cuatro soles (Mexico 1930) och H. P. (1926-31; Philadelphia 1932); skådespelsmusik till J. Cocteaus’ version av Sofokles’ Antigone (1932). Orkesterverk: 4 symfonier: c-moll (1919), Sin-fonia de Antigona (1933; efter skådespelsmusi-ken till Antigone), Llamadas el. Sinfonia pro-letaria (1934; med kör) och Sinfonia India (1935; 1936); symfonisk svit ur balettmusiken till H. P. (1926—31; 1931), Obertura republicana (1935), Xochipili-Macuilxochitl (1940) m. fl.; konsert för 4 horn (1930; i omarb. 1937), pianokonsert (1938—40; 1942) m. m. Vokalverk: El sol, corrido Mexicano för kör och orkester (1934), La paloma azul för kör och kammarorkester (1940), Tierra mojada för kör, oboe och engelskt horn (1932); sånger med piano (Exågonos, 1924) o. a. Kammarmusik: Energia för nio instrument (1925; 1931), Soli för fyra biåsinstrument (1933), sonatin för violin och piano (1928), Espiral för violin och piano (1934) m. fl. Pianoverk: Cantos Mexicanos op. 16 (1914), Poligonos (1923), 36 (1925), pianosonat (1928), Unidad (1930), 10 preludier (1937) m. m. Skrifter: Toward a new music, Music and electricity (1937; eng. övers, av H. Weinstock), The music of Mexico (i American composers on American music, 1933). Litt.: C. C. (1944; med verkfört., bibliogr. och diskografi, utg. av H. Weinstock); N. Slonim-sky, Music of Latin America (1945). F. H. T.; G. P. Cheironomi' (av grek, cheir, hand, och nomos, lag), ledning genom handrörelser, innebär att dirigenten med händerna anger ej endast tempo och meter utan även tonhöjd. C. användes före den egentliga notskriftens uppkomst under tidig medeltid och påverkade uppenbarligen utbildningen av neumskrifterna. En modern c. är det handrörelseschema, som begagnas i den s. k. tonika-do-metoden. Jämförande art.: Neumer. J.H. Å. Chélard [Jela:'r], Hippolyte André Jean Baptist e, fransk tonsättare (1789—1861), bl. a. hovkapellmästare i Augsburg från 1836 och i Weimar 1840—52 samt på sin tid uppskattad operakompositör. Elev av MK i Paris under bl. a. R. Kreutzer (violin) samt Gossec, Méhul och Cherubini (komposition) erhöll C. 1811 Rompriset och studerade därefter för Baini och Zingarelli i Rom och för Paisiello och Fioravanti i Neapel. Åren 1818—29 var han violinist vid Stora operan i Paris, där hans första stora opera Macbeth (Rouget de Lisle) uppfördes 1827 — senare omarb. och med framgång given i München 1828 — och där han s. å. utnämndes till hovkapell- 869 Carlos Chavez. Hans Chemin-Petit. mästare. C:s främsta opera är Die Hermanns-schlacht (München 1835). Verk: Operorna La casa da vendre (Neapel 1815), Der Student och Mitternacht (båda i München 1830), Der Scheibentoni och Der See-kadett (båda i Weimar 1842 resp. 1844) samt L’aquila romana (Milano 1864) m. fl. G. M. Chelleri [ke'-], eg. Keller, Fortu-n a t o, italiensk tonsättare av tysk härkomst (1690—1757; enl. andra uppgifter f. 1668 el. 1686). C., som erhållit sin utbildning av en släkting, kyrkokapellmäs-taren F. M. Bassani i Piacenza, fick 1707 —22 en rad operor uppförda på italienska scener, kallades 1723 till Würzburg som kapellmästare och blev 1725 hovkapellmästare i Kassel. Genom förmedling av Sveriges konung, Fredrik I, som samtidigt var lantgreve av Hessen, vistades C. under någon tid på 1730-talet i Stockholm. Verk: 16 italienska operor, dessutom oratorier, kantater, mässor, klaver- och orgelsonater m. m. — Verk i hdskr. i MA:s bibi, och i UUB. Ett preludium av C. återges i T. Norlind, Från Tyska kyrkans glansdagar 3 (1945). B. L. Chemet [Jame'], R e n é e, fransk violinist (f. omkr. 1888), erhöll sin huvudsakliga utbildning vid MK i Paris, engagerades vid tolv års ålder som första violinist i Colonneorkestern och började sin offentliga karriär 1902. Hon turnerade sedan runtom i Europa, framträdde som solist under bl. a. Nikisch i Berlin, H. Wood i London och Mahler i Wien och ansågs vara en av dåtidens förnämsta kvinnliga violinister. Efter sin debut i USA 1921 har C. uppträtt omväxlande i europeiska och amerikanska musikcentra samt 1932 i Fjärran östern. K. R-n Chemin-Petit [Jamä/ij-pati/], Hans, tysk tonsättare (f. 1902 24/7), först verksam som violoncellist och dirigent, senare (från 1928) som lärare i teori och kom 870