CHOPIN Frédéric Chopin. Porträtt i olja av E. Delacroix 1838. else, och sjuk och i mycket knappa omständigheter nådde han äntligen mot slutet av september 1831 den franska huvudstaden. Paris mottog Chopin med öppna armar, vilket förmådde honom att överge sin ursprungliga plan på London och i stället slå sig ned där. Han kom snart i högt anseende som tonsättare och pianist, med tiden även som pianolärare, och umgicks i de tongivande konstnärliga kretsarna, där musiker som Berlioz, Meyer-beer, Liszt och Bellini samt diktare som Balzac och Heine hörde till hans vänner. Den första tiden i den franska huvudstaden innebar även en vändpunkt för Chopin: han blev här snart på det klara med att hans pianistiska egenart icke lämpade sig för de stora konsertsalarna och åhörarskarorna utan att han kunde komma till sin rätt endast inför en intimare krets. Från denna tid blevo hans konsertframträdanden sparsammare, och i stället ägnade han sig mer åt komposition och pianoundervisning. Ända fram till 1846, då hans undergrävda hälsa icke förmådde stå emot slaget efter brytningen med George Sand, arbetade han oförtrutet, underkastande sina kompositioner den mest minutiösa kontroll. För en i grund och botten så ömtålig natur som Chopin var det givet att kvinnorna skulle komma att spela en betydande roll i hans liv. Men det är endast två föremål för hans böjelse, som avsatt djupare spår i hans konstnärs-skap: Maria Wodzinska och George Sand. Den förstnämnda, dotter till en polsk greve och syster till en barndomsvän, hade han mött i Dresden 1835 på återvägen från Karlsbad, dit han rest för att återse sina anhöriga. Chopin besökte familjen Wodzinski även följande sommar i Marienbad och Dresden, där han anhöll om Marias hand. Den planerade förlovningen strandade emellertid på grevens motstånd. Den känsla av ensamhet i tillvaron, som länge legat latent hos honom, fick nu ny näring, och Chopin greps av den djupaste melankoli. Vid denna tid (vintern 1837) hade Chopin lärt känna den egenartade och viljestarka författarinnan George Sand. Mellan henne och den sex år yngre polske tonsättaren uppstod snart ett mycket intimt förhållande. Chopin tillbragte somrarna på George Sands gods No-hant, och under dessa vistelser utvecklade han stor produktivitet som tonsättare. I sällskap med Mme Sand och dennas barn Maurice och Solange tillbragte han vintern 1838—39 på Mallorca för att söka återvinna sin hälsa. Vintern blev emellertid svår och samvaron med den självupptagna författarinnan icke utan slitningar, varför den för Chopin så nödvändiga rekreationen uteblev. Men hans konstnärliga skaparkraft var oförminskad: utom de 24 preludierna op. 28 tillkommo sådana storartade verk som F-durballaden op. 38, b-mollsonaten op. 35, nocturnerna op. 37 och polonäserna op. 40. Svårt medtagen återvände Chopin tills, m. George Sand till Nohant, och först i oktober 1839 var tonsättaren tillbaka i Paris, där han återupptog sina lektioner och sin roll i sällskapslivet, det sista dock motvilligt. Bland märkligare personligheter, som nu trädde honom nära, märkas målaren Delacroix, som gjorde ett utomordentligt expressivt porträtt av den sjuke och svårmodige tonsättaren, samt sångerskan Pauline Viardot-Garcia. George Sand hade emellertid börjat tröttna på sin följeslagare, och i november 1846 följde den egentliga brytningen. Chopin var nu i själva verket en dödsdömd man: han förmådde icke samla sig inför nya arbeten och gav med största möda endast några få konserter. En resa till England och Skottland, dit han flytt undan februarirevolutionen 1848, skänkte honom visserligen berömmelse men ingen rekreation eller ekonomisk trygghet, och fullständigt nedbruten återkom han mot slutet av november s. å. till Paris, där han avled i struphu-vudstuberkulos den 17 oktober 1849. En storslagen sorgehögtid i Madeleine-kyrkan följde några dagar senare, varefter hans stoft bisattes på kyrkogården Père Lachaise. Chopins kompositioner. Chopins alstring, som med undantag för en del sånger och kammarmusikverk (dock alla med piano) uteslutande omfattar kompositioner för piano, företer stor enhetlighet. Bortsett från några få av de tidigaste kompositionerna är det påfallande, hur snart Chopin nådde fram till 887 888