CHOPIN ganist, visar C. i sina kompositioner en viss dragning åt folklig ton. G.M. Chop [Jå:p], Max, pseud. M. Charles, tysk musikskriftställare och tonsättare (1862—1929). C. erhöll tidigt undervisning i musik, studerade något juridik men ägnade sig från 1885 på Liszts inrådan helt åt musiken. Han har komponerat 3 pianokonserter, en pianotrio, sånger m. m. Åren 1911—15 redigerade han musiktidskr. Der Bund och från 1920 Die Signale. Skrifter: Zeitgenössische Tondichter (2 bd, 1888—90), Vademecum für den Konzertsaal (1904 ff.), Führer durch die Musikgeschichte (1912), Führer durch die Opernmusik (s. å.), Erläuter-ungen zu Meisterwerken der Tonkunst (36 bd i Reclams Universal Bibi.), biogr. över A. Bun-gert (1899; 21917), F. Delius (1907) och G. Verdi (1913) samt analyser av Liszts symfoniska dikter, A. Bungerts och R. Wagners musikdramer m. fl. M.W. CHOPIN, FRÉDÉRIC. Den polske tonsättaren och pianisten Frédéric Frangois Chopin [fåpä/p], f. 1810 22/ 2 i byn Zelazowa Wola vid Warszawa, d. 1849 17/io i Paris, är en av den romantiska pianomusikens största mästare. Med sitt världsfrånvända väsen, sin längtan till drömmarnas värld, sin känslosamhet och sin smak för förtrollande detaljer, sin heroism och sin ömsom stolta, ömsom veka nationella förkunnelse är han en äkta son av Jean Pauls och Heinrich Heines tidsskede, samtidigt som han måste betecknas som dess mest utpräglade och fängslande representant inom pianomusiken. Det vilar något visionärt och oändligt poetiskt över hans skapelser, vilka alla begagna pianot som uttrycksmedel. Den markanta, ofta dans-artade rytmen ger emellertid en viss märgfull fasthet åt den eljest merendels veka naturen hos hans konst. I motsats till sin samtida R. Schumann arbetade Chopin med ett homofont skrivsätt, men det rikt facetterade och med outtömlig fantasi utarbetade ackompanjemanget — som enl. hans egen utsago ständigt har att fasthålla den givna grundrytmen och takten, trots överstämmans agogiska skiftningar — klangernas och modulationernas rikedom och naturliga skönhet hålla all enformighet fjärran. Också är den popularitet, Chopin kommit att åtnjuta, någonting nästan enastående. Hur än smaken väx-885 lat ha hans verk bibehållit sin rangplats på pianisternas konsertprogram, liksom de bildat och alltfort bilda en huvudbeståndsdel i det finare hemmusicerandets repertoar. Chopins liv. Tonsättarens fader, Nicholas Chopin (1771—1844), var bördig från Marainville i El-sass, varifrån han omkr. 1787 kommit till Warszawa, där han till en början slagit sig ned som bokhållare men senare blivit kapten i nationalgardet. Sedan han dragit sig tillbaka från aktiv tjänstgöring övergick han till att undervisa i franska språket, först privat och senare vid det nygrundade lycéet i den polska huvudstaden. Från 1812 undervisade han i artilleri-och ingenjörskolan där och i förberedande militärskolan från 1815, varjämte han förestod en privatskola. Medan han ännu var informator, lärde Nicholas Chopin känna Tekla Justyna Krzyzanowska (1782—1861), som tillhörde en fattig polsk adelssläkt, och med henne ingick han äktenskap år 1806. Frédéric föddes som andra barnet, ende sonen bland fyra syskon. Chopin fick en vårdad uppfostran, först i faderns skola och därefter vid lycéet i Warszawa, som han genomgick 1824—27. Utbildningen i musik började mycket tidigt, redan vid 4 års ålder. I sitt sjätte år fick Chopin sin förste musiklärare, den böhmiske violinisten Adalbert Zywny, som handledde hans pianostudier. Vid nyss fyllda 8 år debuterade han som pianist inför den polska huvudstadspubliken, varvid han även utförde egna improvisationer. År 1822 började studierna i harmonilära och kontrapunkt för Warszawakonservatoriets dir., J. X. Elsner, vilken blev av största betydelse för den unge tonsättarens musikaliska utveckling. Som pianist nådde han tidigt stor skicklighet och lät rätt ofta offentligt höra sig i huvudstaden. Första beröringen med utlandet skedde 1826 vid ett besök i Schlesien. År 1828 företog Chopin en ny resa, denna gång till Berlin, men det konstnärliga utbytet blev mindre än han väntat. Efter hemkomsten följde ett år av rastlöst skapande, rikt på nya intryck, bland vilka J. N. Hummels och N. Paganinis konserter i Warszawa blevo viktiga för hans närmaste utveckling. De framgångar, som dessa hade, lockade Chopin att söka slå sig fram som pianovirtuos, och 1829 anträdde han en konsertresa till Wien, där han firade stora triumfer. Stimulerad av detta beslöt tonsättaren att ge sig ut på en längre turné, som skulle utsträckas till London. Med ett stort antal färdiga verk i bagaget, däribland de båda pianokonserterna op. 11 och 21, lämnade Chopin i november 1830 Polen för att sedan icke mer återvända dit. Resan, som gick över Wien, München och Stuttgart, blev en enda lång rad av besvikelser. Kort efter hans avresa hade uppror utbrutit i Warszawa och krig förklarats mot Ryssland, som dock snart besegrade sin motståndare. Chopin mötte denna gång ingen större förstå- 886