CHOPIN Man gör Chopin orättvisa, om man ej tillerkänner hans etyder ett framstående rum i hans alstring. Här finner man något av den renaste, friskaste musik han skapat, och det är som instrumentets ande talade till oss. Flera av de bästa bland dem äro att räkna till hans ungdomskompositioner: sålunda tillkommo de 12 etyderna op. 10 under åren 1829—33. Chopins betydelse. Chopins insatser för den romantiska pianomusikens utveckling kunna knappast överskattas. Såväl tekniskt som musikaliskt har han varit skolbildande som få i senare tid, och hans betydelse för vissa grenar av pianomusiken har ännu icke spelat ut sin roll. Alltjämt påverkar han starkt t. ex. den slaviska klaver-konsten, låt vara att detta influerande mer hänför sig till utanverken och utsmyckningarna än till kompositionernas inneboende anda. För sin samtid blev han mycket snart en föregångsman. Redan 1831 hade den ständigt vakne Schumann i entusiastiska ordalag fäst allmänhetens blickar på den unge konstnären, och även framgent visade den tyske romantikern en sällsynt vaken blick för vad som var det bästa och originellaste i Chopins konst. Liszt har tagit starka intryck av hans tondikter, om än deras veka, subjektivt inåtvända karaktär innerst inne var främmande för hans natur. Genom Liszt och hans talrika lärjungar varm Chopin insteg i ryssarnas musik, där man endast behöver peka på Tjajkovskij för att se, i vilken utomordentligt god jordmån hans idéer där föllo. Av nordiska musiker vittnar Grieg i sina tidigare verk om ett ivrigt studium av den polsk-franske mästarens konst, och även i övrigt tämligen väsensfrämmande tonsättare som Sibelius, Palmgren, Sjögren och Peterson -Berger ha icke undgått att fångas av hans pianokompositioners lyskraft. Chopins samtliga arbeten utgåvos i 14 bd av Breitkopf & Härtel 1878—80 under red. av bl. a. W. Bargiel, J. Brahms och F. Liszt. Utmärkta ed. av pianoverken ha publicerats av I. Fried-mann (3 bd, 1912) och A. Cortot (etyderna). För den vetenskapliga forskningen angående Chopins liv och verksamhet verkar ett Frédé-ric Chopin-institut i Warszawa (ordf. A. Wi-eniawski), som dessutom arbetar för grundandet av ett komplett Chopin-bibl., ett museum, ett diskotek o. a. uppgifter. Till 100-årsminnet av tonsättarens död 194& förberedes bl. a. utgivandet av en ny fullständig uppl. av Chopins verk, red. av I. J. Paderewski och efter dennes död av L. Bronarski och J. Turczynski, samt organiserandet av Chopin-sällskap över hela världen. B. C. Pianoverk: För 2 pianon: Rondo C-dur op. 73 891 (1828); för piano 2 händer: 4 ballader: g-moll op. 23 (1831—35), F-dur op. 38 (1836—39), Ass-dur op. 47 (1840—41), f-moll op. 52 (1842); 30 etyder: C-dur, a-moll, E-dur, ciss-moll, Gess-dur, ess-moll, C-dur, F-dur, f-moll, Ass-dur, Ess-dur, c-moll op. 10:1—12 (1829—31), Ass-dur, f-moll, F-dur, a-moll, e-moll, giss-moll, ciss-moll, Dess-dur, Gess-dur, h-moll, a-moll, c-moll, f-moll, Ass-dur, Dess-dur op. 25:1—15 (1832—36); utan opustal: Trois nouvelles études (1839); 2 fantasier: f-moll op. 49 (1840—41), ciss-moll op. 66 (1834); 3 impromptus: Ass-dur op. 29 (1837), Fiss-dur op. 36 (1839), Gess-dur op. 51 (1842); 56 mazurkor: fiss-moll, ciss-moll, E-dur, ess-moll op. 6:1—4 (1830—31), B-dur, a-moll, f-moll, Ass-dur, C-dur op. 7:1—5 (s. å.), B-dur, e-moll, Ass-dur, a-moll op. 17:1—4 (1832—33), g-moll, C-dur, Ass-dur, b-moll op. 24:1—4 (1834—35), c-moll, h-moll, Dess-dur, ciss-moll op. 30:1—4 (1836—37), giss-moll, D-dur, C-dur, h-moll op. 33:1—4 (1837—38), ciss-moll, e-moll, H-dur, Ass-dur op. 41:1—4 (1838 —39), G-dur, Ass-dur, ciss-moll op. 50:1—3 (1841), H-dur, C-dur, c-moll op. 56:1-3 (1843), a-moll, Ass-dur, fiss-moll op. 59:1—3 (1845), H-dur, f-moll, ciss-moll op. 63:1—3 (1846), G-dur (1835), g-moll (1849), C-dur (1835), a-moll (1846) op. 67:1^4, C-dur (1829), a-moll (1827), F-dur (1829), f-moll (1849) op. 68:1—4; utan opustal: G-dur (1825), B-dur (s. å.), D-dur (1829), C-dur (1833), Ass-dur (1834), a-moll (1840), a-moll (tr. 1841); 19 nocturner: b-moll, Ess-dur, H-dur op. 9:1—3 (1830—31), F-dur, Fiss-dur, g-moll op. 15:1—3 (1830—33), ciss-moll, Dess-dur op. 27: 1—2 (1834—35), H-dur, Ass-dur op. 32:1—2 (1836—37), g-moll, G-dur op. 37:1—2 (1838—39), c-moll, fiss-moll op. 48:1—2 (1841), f-moll, Essdur op. 55:1—2 (1843), H-dur, E-dur op. 62: 1—2 (1846), e-moll op. 72 (1827); 16 polonäser: ciss-moll, ess-moll op. 26:1>—2 (1834—35), A-dur, c-moll op. 40:1—2 (1838—39), fiss-moll op. 44 (1840—41), Ass-dur op. 53 (1842), Ass-dur (Fantaisie) op. 61 (1845—46), d-moll, B-dur, f-moll op. 71:1—3 (1827—29); utan opustal: g-moll (1817), B-dur (s. å.), Ass-dur (1821), giss-moll (1822), b-moll (1826), Gess-dur (1829); 26 preludier: C-dur, a-moll, G-dur, e-moll, D-dur, h-moll, A-dur, fiss-moll, E-dur, ciss-moll, H-dur, giss-moll, Fiss-dur, ess-moll, Dess-dur (»Regndroppspreludiet»), b-moll, Ass-dur, f-moll, Ess-dur, c-moll, B-dur, g-moll, F-dur, d-moll op. 28: 1—24 (1836—39), ciss-moll op. 45 (1841); utan opustal: Ass-dur (1834); 3 rondos: c-moll op. 1 (1825), F-dur op. 5 (1826), Ess-dur op. 16 (1832); 4 scherzi: h-moll op. 20 (1831— 32), b-moll op. 31 (1837), ciss-moll op. 39 (1839), E-dur op. 54 (1842); 3 sonater: c-moll op. 4 (1827), b-moll op. 35 (1837—39), h-moll op. 58 (1844); 18 valser: Ess-dur op. 18 (1831), Ass-dur (1835), a-moll (1831), F-dur (1838) op. 34:1—3, Ass-dur op. 42 (1840), Dess-dur (»Minutvalsen»), ciss-moll, Ass-dur op. 64:1—3 (1846—47), f-moll (1835), h-moll (1829) op. 69:1—2, Gess-dur (1835), f-moll (1843), Dess-dur (1829) op. 70:1—3; utan 892