CLIFTON konsert i A-dur och har sedan fått ett grundmurat rykte som förträfflig pianist vid många konserter, bl. a. som solist vid Griegs musikafton i Berlin 1907, då han spelade dennes konsert i a-moll. Cleves pianokompositioner präglas av poetisk känsla och äro tekniskt väl uppbyggda och av storslagen klangverkan. Orkesterverken visa en god behärskning av formen, utmärkt instrumentering och ett djuplodande, inspirerat innehåll. Cleve är son till organisten och tonsättaren Andreas Johan Julius Klewe (1832—1903), vars kompositioner omfatta pianostycken (bl. a. en Gavotte, 1880, och Norwegische Humoreske op. 16, 1882) och sånger. Han erhöll undervisning av fadern och därefter av Winter-Hjelm i Oslo 1895—98. Studierna fortsattes under X. Scharwenka (piano) och P. Scharwenka (komposition) i Berlin 1898—1903. Som tonsättare debuterade Cleve år 1900 med en rad pianokompositioner. Han har sedan givit talrika egna kompositionsaftnar (Berlin 1907 tills, m. Phil-harmonisches Orchester). — G. 1902 m. pianisten Berit Winderen (f. 1878 10/2), som varit en utmärkt tolkare av makens kompositioner. Verk: Praeludium, Elegi, 5 pianokonserter: nr 1 A-dur op. 3 (1902), nr 2 b-moll op. 6 (1904), nr 3 Ess-dur op. 9 (1907), nr 4 a-moll op. 12 (1912), nr 5 fiss-moll op. 20 (1915) o. a. orkesterverk; en violinsonat op. 21 (1931); pianostycken: Sieben Klavierstileke op. 1, Drei Klavierstücke op. 2, Vier Klavierstücke op. 4, Etude H-dur op. 5, Fünf Klavierstücke op. 7, Ballade op. 8, Fünf Stimmungen op. 10, Vår-bölger, Fjellbekken op. 13, Etude E-dur och Fiss-dur op. 17, Seks Klaverstykker op. 18. Klaversonate op. 19 (1931), Legende op. 23 m. fl. — För undervisningsbruk har C. utg. Bundne fingerövelser (1933). H.K. de Clève [da klä/v], Jean (Johannes), flamländsk tonsättare (1529—82), tenorsångare vid hovkapellet i Wien 1563 —64, därefter vid hovet i Graz; blev 1576 hovkapellmästare i Augsburg. Verk: Cantiones sacrae (4—6-st.; 2 bd, 1559), Cantiones seu Harmonicae sacrae (4—10-st.; 1579), mässor och motetter. — Nytr. av motet-ter i F. Commer, Collectio operum musicorum batavorum saeculi 16., 4 och i R. J. van Mal-déghem, Trésor musical. Litt.: P. Wagner, Geschichte der Messe 1 (1913). Å.Å. Cleveland [kli:'vla:nd], stad i Ohio, USA (867 300 inv. 1945), en av landets främsta industristäder och en viktig in-hamn, har först tämligen sent nått betydelse som musikstad, varvid framför allt dess symfoniorkester gått i spetsen för utvecklingen. Någon fast operainstitution existerer inte i Cleveland utan gästspel från andra scener (bl. a. Metropolitan) förmedlas av Northern Ohio Opera Association. Föreställningarna givas i Public Hall. För operetten är bättre sörjt med två organisationer, Cleveland Light Opera Co. samt Cleveland Municipal Light Opera, vilka båda spela i Masonic Hall. Den viktigaste musikinstitutionen är dock Cleveland Orchestra, gr. 1918 under överinseende av Cleveland Musical Arts Association. Under ledning av dirigenter som N. Sokolov (1918—33), A. Rodzinski (1933—43) och framför allt E. Leinsdorf (1943—46) har orkestern utvecklats till en av de främsta inom landet. Efter 1946 har G. Szell innehaft förste kapell-mästarposten. Konserterna hållas sedan 1931 i den till institutionen skänkta Severance Hall. För körmusiken svarar bl. a. The Singers Club under G. F. Strickling och Orpheus Male Chorus med D. Dawe som dirigent. Musikundervisningen handhaves av Cleveland Music School Settlement, bildat 1912 och åtnjutande kommunalt anslag, samt Cleveland Institute of Music, gr. 1920, som är anslutet till Western Reserve Univ. och står under statligt överinseende. Som ledare för den senare institutionen ha verkat E. Bloch (1920—25), Mrs. Franklin B. Sanders (1925—32) och från sistnämnda år B. Rubinstein. A. Th.; G. P. Clewing, Carl, tysk sångare, tenor, och röstfysiolog (f. 188 4 22/4). Efter studier i Prag var C. 1911—14 skådespelare i Berlin, deltog därpå 1914—16 i världskriget. Hemkommen ägnade han sig åt sångstudier för W. Grüning, erhöll 1922 anställning vid Berlins statsopera och uppträdde 1924—25 vid festspelen i Bayreuth som hjältetenor. År 1928 blev C. prof, i sång vid Staatsaka-demie für Musik und darstellende Kunst i Wien. Han övergick alltmer till fonetiska och akustiska studier, öppnade i Berlin ett institut för praktisk fonetik och blev 1932 prof, i stämfysiologi vid MH i Berlin. C. har bl. a. författat Carl Michael Bellman, der schwedische Anakreon. Ein Sänger der Lebensfreude (i Die Musik 1937/38). D-d Clifton [kliftn], Chalmers Dancy, amerikansk dirigent och tonsättare (f. 188 9 30 / 4). Efter studier vid Harvard Univ. i Cambridge vid Boston och för dTndy och Gédalge i Paris har C. bl. a. varit dirigent för Cecilia Society of Bos- 921 922