LA CLE MEN Z A DI TITO av organisten Cordicelli i orgel och harmonilära och gjorde sådana framsteg, att han vid 9 års ålder kunde söka och erhålla en organistbefattning. Studierna fortsattes nu för G. Car-pani (kontrapunkt) och Sartarelli (sång). I sitt fjortonde år framträdde Clementi ffg. inför allmänheten med en mässa, som väckte stor uppmärksamhet. En konsert, som han gav 1766, förskaffade honom en mecenat i engelsmannen Peter Beckford, som erbjöd sig bekosta hans vidare utbildning. Denne tog Clementi med sig till England, där han studerade till 1770, varefter han debuterade som fulländad pianist inför Londonpubliken med storartad framgång. dementis rykte som virtuos var nu grundmurat, och elever i mängd sökte hans undervisning. Är 1773 framträdde han ffg. som tonsättare för piano med tre sonater (op. 2), vilka utgöra märkesstenar i sonatens utveckling och förskaffade honom C. P. E. Bachs beundran. Under åren 1777—80 tjänstgjorde han som cembalist och kapellmästare vid italienska operan i London. Sin första konsertresa företog Clementi 1781; den ställdes över Paris och München till Wien, där han spelade tills, m. Mozart inför kejsar Joseph II. Clementi tog här starka intryck av Mozarts klaverspel: hans tidigare tekniskt briljanta maner fick så småningom ge vika för ett mer musikaliskt genomtänkt föredrag. Efter 1782 var Clementi bosatt i London till 1802, verksam som dirigent, pianist och pedagog. Han var även delägare i instrument- och förläggarfirman Longman & Broderip. När denna 1790 gick omkull, startade han tills, m. J. Longman ett nytt företag i samma bransch, som blev mycket framgångsrikt. Firman, som blev känd under namnet Muzio Clementi & C o., byggde huvudsakligen klaver men utgav även musikalier. Den består alltjämt under namn av Collard & Collard. Mellan 1802—10 vistades Clementi på resor i Ryssland, Tyskland och Österrike, där han bl. a. 1807 sammanträffade med Beethoven. Firad som en av samtidens främsta virtuoser i sitt fack återvände Clementi 1810 till London, där han härefter ägnade sig uteslutande åt komposition och sina affärers skötsel. Sina sista år tillbragte han i Eversham (Worcestershire), där han slutade sina dagar 1832. I sina kompositioner liksom i sitt klaverspel är Clementi den förste, som kan sägas ha helt brutit med den tidigare, av äldre instrumenttyper betingade klavertekniken och gått nya vägar. Av hans verk leva framför allt klaver -sonaterna (omkr. ett 60-tal) ännu i allmänhetens medvetande genom sin melodiska friskhet, sin klara, koncisa form och omsorgsfulla utarbetning. Bland de med stor insikt skrivna pedagogiska arbetena intaga sonatinerna op. 36, 37 och 38 samt Gradus ad Parnassum alltjämt, en framträdande plats. Clementi skrev även orkesterverk, däribland flera symfonier för Philharmonic Society i Lon don 1812—24 (två av dessa utg. i bearb. av A. Casella 1934), uvertyrer o. a. kompositioner — däremot inga konserter. — Ett stort antal av Clementis verk befinna sig i ms. i Library of Congress, Washington, USA. G. B-n Verk: Minst 4 symfonier ( därav två utg. i bearb. av A. Casella 1934), uvertyrer; omkr. 20 pianotrios, omkr. 50 violinsonater, sonater för piano 4 händer, 60 sonater för piano 2 händer, sonatiner, variationer, pianostycken m. m. Gradus ad Parnassum (1817—26; flera nya uppl., bl. a. av H. von Bülow och av Vogrich, 1898). Litt.: G. Frojo, M. C., la sua vita, le sue opere e sua influenza sul progresso dell’ arte (1878); M. Unger, M. C:s Leben (diss. 1913); G. C. Paribeni, M. C. nella vita e nell’ arte (1921); A. Longo, Gradus ad Parnassum (i Arte pia-nistica 1922); A. Stauch, M. C:s Sonaten im Verhältnis zu denen von Haydn, Mozart, Beethoven (diss. 1929); G. de Saint-Foix, M. C. 1752—1832 (i MQ 1923); dens., C., a forerunner of Beethoven (i MQ 1931); C. M. Girdlestone, M. C. (i ML 1932); A. Casella, M. C. et ses symphcnies (i RM 1936): H. Simon, The C. manuscripts at the Library of Congress (i MQ 1942); Kathleen Dale, Hours with M. C. (i ML 1943); dens., The three C’s: pioneers of pianoforte playing (i MR 1945). La cleme'nza di Tito, it., T i t u s, opera seria i 2 akter. Musik av W. A. Mozart till text av P. Metastasio, omarb. av C. Mazzola. Uppförd ffg.: Prag 1791; Sthlm 1823; Khmn s. å.; Hfors 1917. — Huvudroller: Titus (tenor), Sextus och Annius (alt), Vitellia och Servilia (sopran). Samma text användes på 1700-talet av ett 20-tal tonsättare, bl. a. A. Caldara (Wien 1734), L. Leo (Neapel 1735), J. A. Hasse (Dresden 1737), C. W. Gluck (Neapel 1751), W. L. Ciampi (Venedig 1757) och J. G. Naumann (Dresden 1768). Å. L-y Cleo'patra, balett. Koreografi av M. Fokin, musik av A. Arenskij, A. Glazu-nov, M. Glinka, M. Musorgskij och N. Rimskij-Korsakov. Uppförd ffg.: Petersburg 1908; Sthlm 1913; Hfors 1933. Clérambault [kleranbå'], Louis N i-c o 1 a s, fransk organist (1676—1749), efter studier för A. Raison organist i Paris vid S:t Jacques, S:t Louis, S:t Cyr och slutligen S:t Sulpice. Verk: Premier livré de pièces de clavecin (1703), Cantates francaises (1—2-st.; 5 bd; 1710 —26) m. fl. kantater. — Nytr. av Premier livré de pièces d’orgue (1710) i F. A. Guilmant, Ar-chives des maitres de 1’orgue. F. L-g CIe've, H a 1 f d a n, norsk tonsättare och pianist (f. 1879 5/io), debuterade 1902 i Singakademie i Berlin med sin piano- 919 920