COELHO (De tre björnarna); marscherna London Bridge och The seven seas; sångerna Bird songs at eventide, I heard you singing o. a. Å. L-y Cobbett [kå'bit], Walter W i 11 s o n, engelsk affärsman (1847—1937), musik-främjare och mecenat. Som god amatörviolinist visade C. ett särskilt intresse för kammarmusiken bl. a. genom att instifta en medalj härför, grunda London Chamber-Music Association samt utge Cyclopedic survey of chamber music (2 bd, 1929—30). Han donerade dessutom medel till ett kompositionspris, vilket hittills uppburits av bl. a. F. Bridge, J. Ireland och R. Vaughan Williams. G. M. Cobla [kå'b-], spanskt, närmare bestämt katalanskt musikkapell, som ackompanjerar vissa folkdanser, t. ex. sardana. Det består numera vanligen av 4 trä-blåsare, 4 bleckblåsare och en kontrabas. Dess soloinstrument, tenora, är ett slags oboe, byggt av trä och mässing med starkare och mera nasal ton än den vanliga oboen. K R-n Cocchi [kå'ki], Gioacchino, italiensk operakompositör (1715—1804), kapellmästare vid Conservatorio degli In-curabili i Venedig 1750—57 och därefter till 1763 verksam i London. Bland C:s bevarade 42 operor vann La maestra (Neapel 1747) och Li matti per amore (Venedig 1754) framgång även utanför hemlandet. Verk: Operor, bl. a. Adelaide (Rom 1743), Arminio (Rom 1747), Siroe (Neapel 1750), La clemenza di Tito (London 1760) o. a.; två oratorier; Divertimenti a voce solo ed a 2 (1759). — I MA:s bibi, finns i hdskr. en sinfonia i F-dur. G. M. Cochlaeus el. C o c 1 (e) u s [kåklä:'os], Johannes, eg. J o h an n Dobnek, tysk teolog och musikteoretiker (1479— 1552). C. studerade från 1504 i Köln och blev 1509 prof. där. Åren 1510—14 var han rektor vid St. Sebaldus i Nürnberg, promoverades 1517 till dr theol. i Ferrara och innehade senare olika kyrkliga ämbeten i Worms (där han uppträdde som Luthers motståndare), Mainz, Frankfurt a. M. och Breslau. C. författade under titeln Musica en kort handledning i musik, som utkom anonymt i två uppl. innan den 1507 publicerades i hans namn. Undan för undan tillökad utgavs den slutligen med titeln Tetrachordum musices ... (1511; 51526) och blev av stor betydelse som föregångare till det berömda, av C:s lärjunge Glareanus utgivna verket Dodekachordon. Litt.: M. Spahn, J. C. (1898). J.H.Å. Coclicus [kå'klikos], Adrian Petit, nederländsk musiker och tonsättare (omkr. 1500—omkr. 1563), kom efter ett växlingsrikt liv 1556 till Köpenhamn, där han fick anställning i hovkapellet. Hans skrift Compendium musices (1552) och hans 4-st. psalmer Musica reservata (s. å.) äro av betydelse för förståendet av Josquintidens musiktekniska problem. C., som var elev till Josquin des Prez, blev sångare i det påvliga kapellet, biskop och påvens biktfader. Efter att ha suttit fängslad på grund av anstötlig levnadsvandel övergick han 1545 i Wittenberg till den protestantiska läran. Litt.: M. von Crevel, A. P. C. (1940). Sch. Coda [kå:'da], it., svans, betecknar ett avslutande, avrundande formelement. I smärre stycken är codan i regel uppbyggd över i satsen redan förekommande motiviskt material och har oftast karaktären av en avrundande epilog; i mera utsträckta satser av sonatform kan den presentera nytt material i form av ett särskilt codaltema (hos Beethoven, Bruckner m. fl.), varvid codan kan utvecklas till en stor avslutande höjdpunkt (jfr Stretta). I fugor har codan ofta formen av en — tematisk eller fri — sammanfattning över en orgelpunkt. Harmoniskt sett uppvisar codan ofta en vändning mot subdominanttonarten. Efter en valscykel brukar coda beteckna ett slags repetitionsdel (->-Repetition). I. B-n Coelho [koäTo], Manuel Rodrigues, portugisisk organist, harpist och tonsättare (omkr. 1583—1623). C. var, efter att ha verkat som organist vid bl. a. katedralen i Lissabon, 1603—23 medlem av det kungl. kapellet där. Hans 1620 publicerade kompositioner för orgel och harpa, Flores de musica..., äro sannolikt de första instrumentalverk, som tryckts i Portugal. Litt.: S. Kastner, Musica Hispånica: O estilo do Padre M. R. C. (1936). A. Th. Coelho [koäTo], R u i, portugisisk tonsättare (f. 1892 3/3). C. studerade i Lissabon samt för Humperdinck i Berlin och för Schönberg. Han betraktas som den egentlige skaparen av den moderna portugisiska operan och är även musikkritiker i tidn. O diårio de noticias i Lissabon. Verk: Operor, bl. a. Belkiss (1924) och Inès de Castro (1926), två symfoniska dikter, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. M. E. 925 926