COET MORE Coetmore, P e e r s, ->Moeran, E. J. Coeuroy [köroa'], André, eg. Jean B e 1 i m e, fransk musikskriftställare och tonsättare (f. 1891 24/2), studerade vid École Normale Supérieure i Paris och för Reger. Tills, m. H. Prunières grundade han 1920 tidskr. Revue musicale och var dess red. till 1935. C. har även varit musikkritiker i olika Paristidningar och själv eller tills, m. andra utgivit åtskilliga arbeten om musik och litteratur. Verk: La musique francaise möderne (1922), Essais de musique et de littérature comparée (1923), Le panorama de la musique contem-poraine (71928), La musique et le peuple en France (31941) m. fl. — Trio för piano, viola och klarinett, kvintett för stråkar och klarinett, Prélude et gigue för harpa och violin. Å. D. Coffey [kå'fi], Charles, irländsk dramatiker (d. 1745). C., vilken främst är känd som textförf. till några balladoperor, började sin karriär i Dublin med The beggar’s wedding (1729). Hans The devil to pay (1731) slog särskilt an och efterbildades både i Frankrike och Tyskland. Jämförande art.: Balladopera. E. S-m Cohen [kå°'in], Harriet, engelsk pianist (f. 1901 2/i2). Efter studier vid Royal Academy of Music och Matthay School i London, där hon blev prof. 1922, har C. med stor framgång konserterat såväl i England som på kontinenten och i Amerika, varvid hon specialiserat sig på moderna engelska tonsättare, främst Arnold Bax. Hon utgav 1936 Music’s handmaid, en skrift om pianomusik och pianospel. Ä. Å. Cohn, Arthur, amerikansk tonsättare och pedagog (f. 1910 6/n), studerade violin, musikteori och pedagogik vid Combs MK i Philadelphia samt komposition för R. Goldmark vid Juilliard School of Music i New York. C., som bl. a. grundat ett par stråkkvartetter och varit konsertmästare i Philadelphia Civic Orchestra, är nu dir. för Symphony Club i Philadelphia och chef för musikavd. i Philadelphia School for Social Science and Art, varjämte han verkar som pedagog. Han har varit medarb. i musiktidskr. Modern music och även framträtt som gästdirigent på olika platser. Verk: Scen- och filmmusik; två sviter för 927 orkester op. 3 (1931) och op. 12 (1932), en svit för viola och orkester op. 28 (1937), Four symphonic documents op. 30 (1939), en konsert för violin, viola d’amour, viola da gamba, kon-trabas, cembalo och orkester op. 31 (1940), en konsert för flöjt och orkester op. 37 (1941) o. a. orkesterverk; kammarmusik ss. 4 stråkkvartetter samt verk för gamla instrument, sonater för violin samt för viola och piano m. m. A.Th. Col [kåll] (av con + il), it., med, i sammansättningar, huvudsakligen vid föredragsbet. ss.: col b a s s o, it., med basen, i partitur anvisning för annan stämma att följa (och dubblera) basstämman; col legno [lä^å], it., med träet, dvs. med stången på stråken (->Stråk-arter). Colascione [kålajå:'ne], calascione, it., två- el. tresträngat lutinstrument med liten korpus, mycket lång hals och 16—24 band. Instrumentet brukades i synnerhet i s. Italien och spelades med plektron el. med fingrarna. En mindre, tvåsträngad c. kallas col as-c i o n c i n o, under det att 1700-talets tyska calichon betecknar en luta med något större korpus än c. och 5 el. 6 strängar. Colascione, som utvecklat sig ur den väst-asiatiska tanbür-typen, hade sin glansperiod under 1700-talet, då bl. a. bröderna Colla gåvo konserter flerstädes, även i Sverige (1763 och 1771—72). Litt.: D. Fryklund, C. och colascionister (i STM 1936). D.F. Col(l)asse [kåla's], Pascal, fransk tonsättare (1649—1709). C. innehade flera olika befattningar vid Ludvig XIV:s hov, innan han 1696 erhöll titeln maltre de musique de chambre. Han beviljades 1704 en pension men ruinerade sig fullständigt på sina försök att finna »de vises sten» och dog sinnessjuk. Elev av Lully var C. den förste i raden av dennes efterföljare, som hävdade den franska stora operans traditioner. Av hans tio operor gjorde Thétis et Pélée (1689) sådan lycka, att den uppfördes ända fram till mitten av 1700-talet. Berömd och efterbildad blev här stormskildringen med Neptuns entré på det upprörda havet. C. komponerade även åtskilliga motetter, cantiques spirituels m. m. E. S-m Colbran [kå'll-], Isabella Angela, spansk operasångerska, sopran (1785— 1845), berömd representant för italiensk operakonst under 1800-talets första decennier. Hon blev Rossinis första hustru 928