COLL' och kreerade från 1815 ett flertal av de stora sopranpartierna i dennes operor. C. utbildades i Spanien och senare för Cre-scentini i Italien. År 1801 framträdde hon i Paris, och sex år senare sjöng hon på La Scala. Sitt egentliga genombrott hade hon med titelr. i Paisiellos Nina i Neapel, dit hon 1811 engagerats av Barbaja. Rossini skall ha gjort hennes bekantskap under sin studietid i Bologna 1806, men det var först under instuderingen av Eli-sabetta, regina dTnghilterra (1815), vars titelr. var anförtrodd C., som de lärde känna varandra närmare. Efter giftermålet 1822 följde C. sin make på ett flertal av dennes resor. Olikheten i läggning och ålder medförde dock att de så småningom fjärmades från varandra. C:s stämma beskrives som imponerande men samtidigt mjuk och böjlig och av säregen charm, om än tekniskt icke oklanderlig — så skall hon haft mycket svårt att sjunga rent. Gestaltningens dramatiska uttrycksfullhet och sanning framhäves dock av samtida bedömare, t. ex. Spohr. G. P. Cole [kå°l], Rossetter Gleason, amerikansk tonsättare, organist och pedagog (f. 1866 5/2). Efter univ.-studier i USA studerade C. musik i Berlin för bl. a. Max Bruch och har sedan 1909 haft sin verksamhet förlagd till Chicago. I sina till ett 100-tal uppgående kompositioner, av vilka flera uppförts även i Europa, röjer han ett starkt inflytande från César Franck men har likväl lyckats utforma en viss personlig stil. Verk: Operan Merrymount (1927—31, senare omdöpt till The maypole lovers), Ballade för violoncell och orkester (1909), Symphonic pre-lude för orkester (1916), uvertyren Pioneer (1918), körverk med soli och orkester, orgel-och pianomusik, sånger m. m. Å. L-y Coleridge-Taylor [kå^lrid^-teHa], S a-m u e 1, engelsk tonsättare (1875—1912), studerade violin och komposition vid Royal College of Music i London, grundade redan under elevåren en amatörstråkorkester och fick 1897 sin kvintett op. 10 uppförd av J. Joachim i Berlin. År 1898 anställdes C. som violinlärare vid Royal Academy of Music och 1904 som dirigent för The Handel Society, varjämte han under tre turnéer i Amerika dirigerade egna verk. Sina senare år tillbragte han som kompositör och lärare i Croydon. C:s far var neger från Sierra Leone, modern engelska, och sonens främsta mål var att på grundval av gamla negermelodier skapa seriös konstmusik; bl. a. är uvertyren till hans stora Hiawathatrilogi byggd på en välkänd negro spiritual: »Nobody knows de trouble I’ve had». Verk: Scenmusik: Operorna Thelma och Endy mion’s dream (Brighton Musical Festival 1910) samt skådespelsmusik till Herod (1900), Ulysses (1902), Nero (1906), Faust (1908) och Othello (1911). — För orkester: en symfoni a-moll op. 8 (1896), Ballade d-moll för violin och orkester op. 4, Ballade a-moll op. 33 (1898), Ro-mance G-dur op. 39, Symphonic variations on an African air op. 63 (1906), The Bamboula op. 75 (1911), en violinkonsert g-moll op. 80 (1911) o. a. orkesterverk. — För soli, kör och orkester: Scenes from »The songs of Hiawatha» op. 30 (Hiawatha’s wedding feast, The death of Min-nehaha och Hiawatha’s departure, 1898—1900), Kubla Khan op. 61 (1906) m. fl. — Kammarmusik, bl. a. en pianokvintett g-moll op. 1, en nonett f-moll för piano, biåsinstrument och stråkar op. 2, en kvintett A-dur för klarinett och stråkkvartett op. 10 och en stråkkvartett d-moll op. 13. — Violin- och pianostycken, sånger m. m. Litt.: Biogr. av M. Byron (1912), W. C. Ber-wick Sayers (21927) och Jessie Coleridge-Taylor (1942; med verkfört.). C:s son Hiawatha C. har framträtt som dirigent och hans dotter A v r i 1 Gwendolen C. (f. 1903 8/:i) både som dirigent och tonsättare. F. H. T. Colcs [kå°lz], Bramwell, engelsk musiker (f. 188 7 22/2). C. har genomgått Frälsningsarméns krigsskola i London, innehaft förordnanden i Canada och USA och är sedan 1935 chef för musikdepartementet vid Frälsningsarméns internationella högkvarter i London. Verk: Arméns söner, Frihetens banér, över Jordan, I Mästarens fotspår, Sanningens soldater o. a. marscher och potpurrier samt ett stort antal sånger. P. A. Coir, c o 11 a, förk. c., it., (av c o n + la), med, i sammansättningar, huvudsakligen vid föredragsbet. som bl. a.: C o 11’ ->a r c o, it., med stråken (-^stråk-arter) ; colla destra, it., med högra (underförstått: handen); colla parte, it., med (solo)stämman, angiver att ackompanjemanget helt följer solistens fria föredrag; colla p u n t o d’a r c o, it., med spetsen av stråken (->-str åkarter); colla s i n i's t r a, it., med vänstra (underförstått: handen); colla voce [vå:'t/e], it., med rösten, detsamma som colla parte. 929 30. Musik. I 930