CO N RADI, G. C., som var elev av K. F. Rungenhagen, verkade först som organist i Berlin men framträdde 1846 med sin första symfoni i Wien, vilken hade stor framgång. Han var därefter teaterkapellmästare i flera tyska städer bl. a. vid Kroll-Oper i Berlin från 1856. Verk: Operorna Rübezahl (Stettin 1849), Muza, der letzte Maurenfürst (1855), Die Six-tinische Madonna (1864), Knecht Ruprecht (1865), Das sehönste Mädchen im Städtchen (1868) o. a., samtliga utom den förstnämnda med premiärer i Berlin; 5 symfonier, uvertyrer m. fl. orkesterverk; stråkkvartetter, sånger m. m. Litt.: G. Kruse, A. C. Ein Gedenkblatt (i Die Musik 1912/13). G.P. Conra'di, Johan Gottfried, norsk dirigent, tonsättare och musikskriftställare (1820—96), har genom sin outtröttliga energi verksamt bidragit till musiklivets höjande i sitt hemland. Redan 1843 stiftade han en manskörsförening »av akademiker och hantverkare» i Oslo, som säkerligen var den första i Norge, och från 1848 tillkommo på hans initiativ en rad kör-och orkestersällskap i ett flertal landsortsstäder. Jämte H. Kjerulf ledde han 1857—59 Abon-nementskoncerterne i Oslo: Kjerulf skötte den vokala delen av verksamheten, medan C. fick till stånd en god orkester och med den framförde symfonier och uvertyrer. Under åren 1857—62 var han ledare för Haandverkersang-foreningen och från 1875 för Arbeidersangfor-eningen. Som tonsättare har C. fått betydelse främst genom sina manskvartetter. C. studerade först medicin men övergick sedan till musiken. År 1845 grundade han den första Handelsstandens sångförening och den första Haandverkersangforeningen, men de fingo endast en kort livstid, och de nuvarande sammanslutningarna med samma namn härröra icke från honom utan från J. D. Behrens. Åren 1853—54 dirigerade C. orkestern i Det norske Theater i Oslo, varefter han de två följande åren med statsstipendium uppehöll sig i Tyskland för studier. Som kompositör lever C. ännu genom den melodiskt vackra manskvartetten Solnedgång (A. Munch), men han komponerade också flera sångspel och kantater samt pianostycken och romanser. Han har dessutom utg. skolsång-böcker som 30 Sange til Brug i Skoler og mindre Sångförening er (1875) och Tostemmige Sange til Skolebrug (1876). — Bild sp. 950. Skrift: Kortfattet historisk Oversigt over Musikens Udvikling og nuvaerende Standpunkt i Norge ... (1878; med en kort självbiogr.). H. K. Conra'di, Johann Georg, tysk tonsättare under slutet av 1600-talet. C. var kapellmästare i Oettingen (Bayern) till 1690 och därefter till 1693 verksam i Hamburg, där han framförde sina operor Ariadne, Numa Pompilius, Diogenes (alla 1691), Carolus Magnus, Die Zerstörung Jerusalems (båda 1692), Sigismundus, Gensericus (båda 1693) och Pygmalion (1694). Samtliga dessa verk äro nu försvunna. Han skrev även kyrkomusik. G. P. Conseil Permanent pour la Coopéra-tion Internationale des Compositeurs [kånsä/j pärmana:'r) por la kååperasiå'n äptärnas^na'1 de kånpåsitö/r], »Ständiga rådet för tonsättarnas internationella samarbete», en sammanslutning, bildad i Wiesbaden 1934 på initiativ av R. Strauss, med syfte att bevaka tonsättarnas ideella rätt (le droit moral) och förhindra att musikaliska verk framföras i en form, som står i strid mot kompositörens intentioner. C., som anordnat musikfester och föranstaltat talrika s. k. »utbyteskonserter» (utbyten av dirigenter och musik vid konserter länderna emellan), representerar omkr. 20 länder. Sammanslutningen är avsedd att utgöra ett komplement till Internationella sällskapet för samtida musik (ISSM) på så sätt, att även äldre kompositioner kunna framföras vid de av C. anordnade musikfesterna och konserterna. Även den äldre tonkonsten bör därför tillförsäkras samma skydd som den nutida. Sålunda böra ej heller de klassiska mästerverken få begagnas till potpur-rier, operetter o. d. för kommersiella el. andra ändamål. C. utvecklade före tiden för andra världskriget en stor livaktighet med flera musikfester årligen (den första i Hamburg 1935), vid vilka svensk tonkonst varit väl företrädd. Även i Stockholm avhölls en kongress och musikfest 1936. Inom ramen för »utbyteskonserterna» dirigerade K. Atterberg svensk musik i Vichy 1936 och A. Wolff franska verk i Stockholm 1937. Efter andra världskrigets slut har verksamheten legat nere. President har varit R. Strauss och generalsekr. K. Atterberg. Å. V. Consort [kå'nså(r)t], eng., följeslagare, kallades på 1500- och 1600-talen i England såväl instrumentalkompositioner för olika besättningar som ock själva ensemblerna, t. ex. av enbart violininstrument el. av blandade sträng- och blås-instrument. C. benämndes också musikaliska sällskap av samma art som de tyska collegia musica, ävensom deras musicerande. S.W. 947 948