Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Conradi, August
- Conradi, Gottfried
- Conradi, Johann Georg
- Conseil Permanent pour la Coopération Internationale des Compositeurs
- Consort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CO N RADI, G.
C., som var elev av K. F. Rungenhagen,
verkade först som organist i Berlin men
framträdde 1846 med sin första symfoni i Wien,
vilken hade stor framgång. Han var därefter
teaterkapellmästare i flera tyska städer bl. a.
vid Kroll-Oper i Berlin från 1856.
Verk: Operorna Rübezahl (Stettin 1849),
Muza, der letzte Maurenfürst (1855), Die
Six-tinische Madonna (1864), Knecht Ruprecht
(1865), Das sehönste Mädchen im Städtchen
(1868) o. a., samtliga utom den förstnämnda
med premiärer i Berlin; 5 symfonier,
uvertyrer m. fl. orkesterverk; stråkkvartetter, sånger
m. m.
Litt.: G. Kruse, A. C. Ein Gedenkblatt (i
Die Musik 1912/13). G.P.
Conra'di, Johan Gottfried, norsk
dirigent, tonsättare och
musikskriftställare (1820—96), har genom sin
outtröttliga energi verksamt bidragit till
musiklivets höjande i sitt hemland.
Redan 1843 stiftade han en manskörsförening
»av akademiker och hantverkare» i Oslo, som
säkerligen var den första i Norge, och från
1848 tillkommo på hans initiativ en rad
kör-och orkestersällskap i ett flertal
landsortsstäder. Jämte H. Kjerulf ledde han 1857—59
Abon-nementskoncerterne i Oslo: Kjerulf skötte den
vokala delen av verksamheten, medan C. fick
till stånd en god orkester och med den
framförde symfonier och uvertyrer. Under åren
1857—62 var han ledare för
Haandverkersang-foreningen och från 1875 för
Arbeidersangfor-eningen. Som tonsättare har C. fått betydelse
främst genom sina manskvartetter.
C. studerade först medicin men övergick
sedan till musiken. År 1845 grundade han den
första Handelsstandens sångförening och den
första Haandverkersangforeningen, men de
fingo endast en kort livstid, och de nuvarande
sammanslutningarna med samma namn härröra
icke från honom utan från J. D. Behrens.
Åren 1853—54 dirigerade C. orkestern i Det
norske Theater i Oslo, varefter han de två
följande åren med statsstipendium uppehöll sig i
Tyskland för studier.
Som kompositör lever C. ännu genom den
melodiskt vackra manskvartetten Solnedgång
(A. Munch), men han komponerade också flera
sångspel och kantater samt pianostycken och
romanser. Han har dessutom utg.
skolsång-böcker som 30 Sange til Brug i Skoler og
mindre Sångförening er (1875) och Tostemmige
Sange til Skolebrug (1876). — Bild sp. 950.
Skrift: Kortfattet historisk Oversigt over
Musikens Udvikling og nuvaerende Standpunkt i
Norge ... (1878; med en kort självbiogr.). H. K.
Conra'di, Johann Georg, tysk
tonsättare under slutet av 1600-talet. C. var
kapellmästare i Oettingen (Bayern) till
1690 och därefter till 1693 verksam i
Hamburg, där han framförde sina operor
Ariadne, Numa Pompilius, Diogenes (alla
1691), Carolus Magnus, Die Zerstörung
Jerusalems (båda 1692), Sigismundus,
Gensericus (båda 1693) och Pygmalion
(1694). Samtliga dessa verk äro nu
försvunna. Han skrev även kyrkomusik. G. P.
Conseil Permanent pour la
Coopéra-tion Internationale des Compositeurs
[kånsä/j pärmana:'r) por la kååperasiå'n
äptärnas^na'1 de kånpåsitö/r],
»Ständiga rådet för tonsättarnas
internationella samarbete», en sammanslutning,
bildad i Wiesbaden 1934 på initiativ av R.
Strauss, med syfte att bevaka
tonsättarnas ideella rätt (le droit moral) och
förhindra att musikaliska verk framföras i
en form, som står i strid mot
kompositörens intentioner. C., som anordnat
musikfester och föranstaltat talrika s. k.
»utbyteskonserter» (utbyten av
dirigenter och musik vid konserter länderna
emellan), representerar omkr. 20 länder.
Sammanslutningen är avsedd att utgöra ett
komplement till Internationella
sällskapet för samtida musik (ISSM) på
så sätt, att även äldre kompositioner kunna
framföras vid de av C. anordnade
musikfesterna och konserterna. Även den äldre
tonkonsten bör därför tillförsäkras samma skydd
som den nutida. Sålunda böra ej heller de
klassiska mästerverken få begagnas till
potpur-rier, operetter o. d. för kommersiella el. andra
ändamål.
C. utvecklade före tiden för andra
världskriget en stor livaktighet med flera
musikfester årligen (den första i Hamburg 1935), vid
vilka svensk tonkonst varit väl företrädd. Även
i Stockholm avhölls en kongress och musikfest
1936. Inom ramen för »utbyteskonserterna»
dirigerade K. Atterberg svensk musik i Vichy
1936 och A. Wolff franska verk i Stockholm
1937. Efter andra världskrigets slut har
verksamheten legat nere. President har varit R.
Strauss och generalsekr. K. Atterberg. Å. V.
Consort [kå'nså(r)t], eng., följeslagare,
kallades på 1500- och 1600-talen i
England såväl instrumentalkompositioner för
olika besättningar som ock själva
ensemblerna, t. ex. av enbart
violininstrument el. av blandade sträng- och
blås-instrument. C. benämndes också
musikaliska sällskap av samma art som de
tyska collegia musica, ävensom deras
musicerande. S.W.
947
948
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0508.html