CONZE Constantine'scu, Paul, rumänsk tonsättare (f. 1909). Efter studier vid MK i Bukarest och Wien anställdes C. vid rumänska radion. Hans kompositioner äro till stor del inspirerade av rumänsk folkmusik. Verk: En opera och en balett; en sinfonietta, en orkestersvit, tre musikaliska karikatyrer (»Scener från militärlivet»); en sångcykel med orkester; kammarmusik; körverk m. m. Å. L-y Co'nti, Francesco Bartolomeo, italiensk tonsättare (1682—1732), från 1701 teorbist vid hovet i Wien, där han 1713 utnämndes till hovkompositör och där han både som teorbist och tonsättare vann högt anseende. Verk: 17 operor, däribland Don Chiscotte in Sierra Morena (Wien 1719), och 13 Feste tea-trali (serenader), 9 oratorier och omkr. 50 kantater. G. M. Contfnuo, it., oavbruten, förkortad term för Basso continuo (^-Generalbas). Co'ntrate'nor, i äldre flerstämmighet beteckning för en motstämma mot tenoren (= den givna [liturgiska] melodin), antingen ovanför denna (c. altus = nuv. alt) el. under (c. bassus = nuv. bas). I Lullys orkester heter altfiolen därför haute-contre och violoncellen basse-contre; denna senare benämning övergick längre fram på kontrabasen. C.-A. M. Contre danse ->Kontradans. Contre'ras, Salvador, mexikansk tonsättare (f. 1912 10/n). C., som varit elev av bl. a. Chavez, är i sina verk neoklassiskt orienterad. Han har även framträtt som violinist. Verk: Müsica para orquesta sinfönica (1940), Obertura en tiempo de danza (1942) o. a. orkesterverk; Corridos för kör och orkester (1941), Tres poemas för sopran och kammarorkester (1936); en stråkkvartett (s. å.), en sonat för violin och violoncell (1935) och pianostycken m. m. G. M. Co'nus, G e o r g i j Eduardovitj, rysk tonsättare och musikteoretiker (1862— 1934), prof, vid MK i Moskva 1920. C. vai’ elev till Tanejev och Arenskij och har skrivit musik i Tjajkovskijs anda. Största delen av sitt liv ägnade han åt en speciell metod av musikalisk formanalys, »Theorie der Metrotektonik». Verk: En symfoni o. a. orkesterverk, en balett, kammarmusik, sånger och pianostycken. M. S. 949 Gottfried Conradi. F. S. Converse. Converse [kå'nvos], Frederick S h e p h e r d, amerikansk tonsättare (1871—1940), räknas till »nationalisterna» i USA:s musik. C. studerade först för Chadwick i Boston, senare för Rheinberger vid MA i München, där hans symfoni i d-moll framfördes 1898. Återkommen till USA undervisade han i harmonilära vid New England Conservatory i Boston och därefter till 1907 i komposition vid Harvard Univ. i Cambridge vid Boston, då han drog sig tillbaka för att helt ägna sig åt komposition. Åren 1930—38 var C. dekanus vid ovannämnda konservatorium. — Hdr vid Boston Univ. 1933. Verk: Operorna The pipe of desire (Boston 1906; New York 1910, den första amerikanska opera, som givits på Metropolitan), The sacri-fice (Boston 1911) m. fl., musik till P. W. Mackays skådespel Jeanne d’Arc (1906) samt filmmusik; 6 symfonier, orkesterhumoresken Flivver ten million (skildrande en äventyrlig färd med en Fordbil, 1927), uvertyrer, sviter o. a. orkesterverk; kammarmusik, bl. a. 3 stråkkvartetter; körverk ss. kantaten The peace pipe; sånger m. m. A. Th. Conve'rte nos, Deus, lat., begynnelseorden av den versikel, med vilken kom-pletoriet börjar. Texten ur Ps. 85:5 lyder: Converte nos, Deus, salutaris noster /Et averte iram tuam a nobis, Omvänd oss till dig, du vår frälsnings Gud/ Och avvänd din vrede ifrån oss. C. sjöngs närmast före den för alla tidegärderna gemensamma inledningsversikeln Deus in adiutorium, Gud, kom till min räddning. ->Versikel. R. S. Conze [kå'ntse], Johannes, tysk tonsättare (f. 1875 20/5), främst känd för sin kyrkomusik, bland vilken märkas 4 mässor, sånger för blandad kör a cap-pella samt orgelstycken. C. studerade vid kyrkomusikskolan Grego-riushaus i Aachen och senare vid seminariet i Rüthen samt avslutade sin utbildning vid MH i Berlin (bl. a. Gernsheim och C. Krebs), där han verkat som lärare i sång och musikteori 950