COPPOLA Efter hemkomsten från Frankrike utvecklade Copland stor aktivitet icke endast som tonsättare utan även som lärare och föreläsare — bl. a. vid Harvard Univ. i Cambridge vid Boston 1935 och Berkshire Music Centre School i Lenox — samt som skriftställare (artiklar i MQ, Modern music o. a.). Tills, m. R. Sessions organiserade han de s. k. C o p 1 a n d - S e s-sions Concerts 1928—31, ägnade yngre amerikanska tonsättares verk, och var samtidigt den ledande själen i stora musikfester, t. ex. American Festivals of Contemporary Music i Yaddo (N. Y.). Han är aktiv medlem i en mängd sammanslutningar: så var han under 8 år president i American Composers Al-liance och tillhör styrelsen för den amerikanska sektionen av Internationella sällskapet för samtida musik. — Vid sidan av dessa organisatoriska och fackliga uppgifter har Copland även verkat som pianist, varvid han bl. a. framfört sin pianokonsert över hela USA. Copland fann förhållandevis tidigt sin egenart; fullt färdig framstår han i Symphonic ode (1929), allmänt ansett som ett av hans bästa, om också mer svårtillgängliga verk. Tyngdpunkten i hans skapande ligger på de mindre formernas och de sceniska verkens områden; hans större symfonier sakna egentlig bredd och få något av känslokyla över sig. Stilistiskt har Copland aldrig helt och fullt anslutit sig till ett deciderat program: hans kompositioner uppvisa därför en mycket skiftande skala, från populariserande eller insmickrande musik som i El salön Mexico (1936) resp. Saga of the prairie (Music for radio, 1937) till rent' konstruktiva, formellt och harmoniskt »absoluta» ting som Music for the theatre (1925), den ovannämnda pianokonserten (1926), pianotrion Vitebsk (1929) eller pianovariationerna ((1930). I dessa senare arbeten, som utmärkas av en expressiv melodisk känsla och fri formgivning, är Copland helt sig själv och de ha även räknats till hans bästa alster. Som skapare av »Gebrauchsmusik» har han visat vaken blick för olika krav, icke minst på filmens område, och hans skolopera The second hurricane (1937) intager i sin enkla, koncisa uppläggning en bemärkt plats inom denna repertoar. G. B. Scenisk musik: Skoloperan The second hurricane (1937); baletterna Grogh (1922—25; 1932), Hear ye, hear ye! (1934), Billy the kid (1938), Rodeo (1942) och kammarbaletten Appalachian Spring (1944); musik till marionettspelet Sor-cery to Science (1939) samt skådespelsmusik till Miracle at Verdun (1931), Quiet city (1939) och The five kings (s. å.); filmmusik bl. a. till Of mice and men (1939; Möss och människor) och The north star (1943; överraskade i gryningen). Verk för orkester: Symfoni för orgel och orkester (1924), symfoni nr 1 (1925), Dance symphony (s. å.), Short symphony (1933), symfoni nr " (1946), Symphonic ode (1929), State-ments (1935), El salön Mexico (1936), Music 953 for radio (1937; även kallad Saga of the prairie), Outdoor overture (1938), Lincoln portrait för recitatör och orkester (1942), Danzon Cubano (s. å.), Letter from home (1944); pianokonsert (1926); kammarorkesterverken Music for the theatre (1925), 2 stycken för stråkorkester (1928) samt John Henry (1940); sviter och bearb. av egen balett- och filmmusik m. m. Vokal verk: An immorality för damkör och piano (1925), What do we plant? för skolkor och piano (1936); The house on the hill för damkör a cappella (1925), Lark för barytonsolo och blandad kör a cappella (1938), Las agachadas för blandad kör a cappella (1942); solosånger, bl. a. Song (1927) och Vocalise-etude (1928). Kammarmusik: 2 stycken för stråkkvartett (1928), Elegies för violin och viola (1932); sextett för stråkar, klarinett och piano (1937; efter Short symphony), Vitebsk för pianotrio (1929). violinsonat (1943); As it fell upon a day för sopran, flöjt och klarinett (1923). Pianoverk: Danzon Cubano för 2 pianon (1942); The cat and the mouse (1919), passa-caglia (1922), Sentimental melody (1926), Blues (s. å.), variationer (1930), 2 stycken för barn (1935), sonat (1939—41). Skrifter: What to listen for in music (1938) och Our new music (1941; ty. uppl. 1947). Litt.: A. French, A. C. (i Modern music 1936); E. B. Hill, C:s concerto in Boston (i dens. 1937); P. Rosenfeld, C. — Harris — Schumann (i Current Chronicle av MQ 1939); A. V. Berger, The music of A. C. (i MQ 1945); själv -biogr. skiss i D. Ewen, Book of modern composers (1945). Coppe'lia, balett. Scenario av C. Nuit-ter och A. Saint-Léon. Koreografi av L. Mérante. Musik av L. Delibes. Uppförd ffg.: Paris 1870; Sthlm och Khmn 1896 i koreografi av M. Glasemann; Oslo 1917 under namnet Dukken.; Hfors 1932. Som klassiskt standardverk har den nyinstu-derats i Stockholm av J. Cieplinsky 1928 och George Gé 1943. K- B-n Co'ppola, P i e r o, italiensk dirigent och tonsättare (f. 1888 n/io). Utbildad vid MK i Milano har C. framträtt som dirigent på La Scala och i Bryssel 1912 —13, i London 1914 samt gästspelat i Skandinavien, bl. a. Göteborg 1917; senare verksam i Paris. Han har även gjort flera kända grammofoninspelningar. Verk: Två operor, baletten Le jardin des caresses (Paris 1936), orkesterverk, bl. a. Sin-fonia a-moll (1923—24) och mindre orkesterstycken, violin- och pianostycken samt sånger. — Dix-sept ans de musique ä Paris 1922—1939 (1944). G. B. 954