COPULA Co'pula, lat. 1. En satstyp i 1200-talets polyfoni mitt emellan fri organum och sträng discantus (»Unde copula di-citur esse id quod est inter discantum et organum», J. de Garlandia, E. de Coussemaker, Scriptorum 1, s. 114). 2. »Med varandra förbundna toner», en cauda-artad melisma, ofta med fallande skalrörelser, över en av cantus firmus’ sista toner, i viss mån jämförlig med senare slutkadenser ad. lib. (»Copula, id est floritura», W. de Odington, E. de Coussemaker, Scriptorum 4, s. 248). 3. I orgeln benämning på ->koppel. L B-n Copyright [kå^irah] ->Musikalisk äganderätt. Coquard [kåka/r], Joseph Arthur, fransk tonsättare och musikskriftställare (1846—1910), främst känd för sina operor och orkesterballader samt för sin studie De la musique en France depuis Rameau (1892), vilken prisbelönades av Académie des Beaux-Arts i Paris. C., som urspr. var jurist (dr jur. 1870), studerade från 1865 musikteori för C. Franck och debuterade som tonsättare 1876 med orkesterballaden Le chant des épées. År 1884 uppfördes i Ångers hans första opera, L’épée du roi. Vid sidan av sin tonsättargärning var C. musikkritiker i Écho de Paris och Le monde, i vilken sistnämnda han publicerade en intressant uppsats över César Franck. Verk: Operorna L’épée du roi (Ångers 1884), Le mari d’un jour (Paris 1886), La Jacquerie (Monte Carlo 1895), Jahel (Lyon 1900), La troupe Jolicoeur (Paris 1902) samt skådespels-musik; orkester- och körverk, bl. a. oratoriet Jeanne d’Arc, kammarmusik samt sånger m. m. Å.L-y Cor ->Horn. C or anglais ->Eng-elskt horn. Cor å pistons ->Kornett. Cor de basset ->Bassetthorn. Cor de chasse, jakthorn -> Valthorn. Cor des alpes, alphorn ->Lur. Coralli [kårali'], Jean, fransk ba-lettmästare av italiensk börd (1779— 1854). C. debuterade 1802 som dansör, ambulerade 1815—22 som balettmästare mellan Milano, Lissabon och Marseille. Åi’ 1825 anställdes han vid Théåtre de la Porte S:t Martin i Paris, blev 1831 balettmästare vid Stora operan och iscensatte bl. a. La tempéte (1834), Le diable boi-teux (1836), La tarentule (1837), Gi-selle (1841) och La Peri (1843). Litt.: C. W. Beaumont, Complete book of ballets (1937). K. R-n Cora och Alonzo, opera i 3 akter. Musik av J. G. Naumann till text av G. J. Adlerbeth efter J. F. Marmontels roman Les incas. Uppförd ffg. vid operahusets invigning i Sthlm 1782; Khmn 1784. — Huvudroller: Cora (sopran), Alonzo (tenor), Ataliba (bas), Zulma (sopran). CoTbach, Carl August, tysk dirigent och violinist (1867—1947). Efter studier vid MK i Köln blev C. 1891 hovkonsertmästare i Sondershausen, där han även till 1938 var lärare i dirigering och en-semblespelning; blev 1911 hovkapellmästare samt dir. för MK. — Prof. 1910. LMA 1935. C. har varit lärare för flera svenska dirigenter och tonsättare ss. S. Frykberg, N. Gre-villius, I. Hellman, O. Lindberg och M. Melchers samt i övrigt verkat för kännedomen om svensk musik i Tyskland. G. B. Corda (pluralis c or de), it., stundom förkortat c., sträng, i sammansättningar, huvudsakligen vid föredragsbeteckning-ar, ss.: Vid pianospel: (a) u n a corda, it., förk. u. c., på en sträng, dvs. med full förskjutning (vänster pedal); (a) d u e c o r d e, it., på två strängar, dvs. med halv förskjutning; tutte le c o r d e el. (a) tre corde, it., på alla (tre) strängar, dvs. utan förskjutning. Vid violinspel: I m a — IV t a corda, it., angiver att frasen skall spelas på första, andra etc. strängen, alltså e-, a-strängen osv.; corda vuota [voå:'ta], it., lös sträng; sopra una corda [så:'pra -], it., på samma sträng, dvs. utan strängväxling. Corder [kå:'do], Frederick, engelsk musikpedagog och tonsättare (1852 —1932), lärare till många av de mest framstående engelska kompositörerna, bl. a. A. Bax, G. Bantock och J. Hol-brooke. Efter studier vid Royal Academy of Music i London och för F. Hiller i Köln blev C. 1880 dirigent vid Brighton Aquarium Concerts och 1886 prof, i komposition vid Royal Academy of Music. Han översatte även ffg. flera av Wagners operor till engelska. 955 956