COSTA RICA Elev av fadern, tonsättaren Pasquale C., och MK i Neapel (bl. a. Zingarelli) kom C. 1829 till Birmingham och stannade därefter i England. C. blev 1833 dir. för och kapellmästare vid King’s Theatre i London, var 1849—82 ledare för musikfesterna i Birmingham och 1857—80 för Händel-festerna; dessutom 1846—54 ledare för London Philharmonic Orchestra och från 1848 för Sacred Harmonic Society. År 1871 blev han dir. för musiken, tonsättare och dirigent vid Her Majesty’s Opera. — Knight 1869. Verk: Operor och baletter, 3 oratorier, bl. a. Eli (Birmingham 1855) och Naaman (Birmingham 1864), en mässa, två kantater, 3 symfonier m. m. G. M. Co'sta Ri'ca, den näst minsta av Sydamerikas stater (786 500 inv. 1945), vars invånare till övervägande delen äro av spansk härkomst. Dess folkmusik är därför ej influerad av indian- eller negerkultur. Den ledande tonsättaren i C. är A. Monestel, medan en yngre generation företrädes av J. Fonseca och J. Mata. Ett MK inrättades i huvudstaden San José 1942. Litt.: N. Slonimsky, Music of Latin America (1945). Å.L-y Cota'pos, A c a r i o, chilensk tonsättare (f. 188 9 30/4), elev av bl. a. Bloch i New York och i sina verk influerad av denne. Verk: Three preludes for orchestra (1925), Four preludes for orchestra (1930), Voces de gesta (1933) o. a. orkesterverk; för sång med kammarorkester L’appel de la terre (1926) och Le détachement vivant (1928); pianostycken m. m. G.M. Cotillon [kåti^ij], ->Kotiljong. Cotogni [kåtåTPi], Antonio, italiensk operasångare, baryton (1831—1918), ett av den italienska operasångens stora namn under 1800-talets senare hälvt, nämnd som en »ojämförlig» tolkare av Verdis barytonpartier. B. framträdde 1852 på Teatro Metastasio i Rom, varifrån hans rykte snabbt spred sig över Italien. Han var därefter verksam vid flera italienska operascener (La Scala ffg. 1860) och uppträdde på de stora scenerna världen runt. Sin sista tid tillbragte han som sånglärare, dels vid S:ta Cecilia i Rom (från 1904), dels i Neapel. B. var en utomordentlig artist, lika stor aktör som sångare, och hans röst prisades som en av de skönaste, som någonsin existerat. Roller: Titelr. i Don Juan, Wolfram i Tann-häuser, Figaro i Barberaren i Sevilla, titelr. i Wilhelm Tell, Rigoletto och Macbeth, Don Carlos i ödets makt, Posa i Don Carlos, Nevers i 967 Hugenotterna, Valentin i Faust o. a., i allt omkr. 150 partier. Litt.: Biogr. av N. Angelucci (1907); A. Lan-cellotti, Le voci d’oro (21942). G. P. Cotton (Cottonius) [kå'tan], John (Johannes), viktig engelsk musikteoretiker, verksam omkr. år 1100. I en honom tillskriven traktat, Epistola ad Fulgentium (nytr. i Gerbert 2), beskrives bl. a. en utvecklad form av organum med prim, oktav, kvart och kvint i motrörelser och med täta stämkorsningar. Litt.: H. Riemann, Geschichte der Musik-theori im 9—19. Jahrhundert (-1921); J. Pulver, The English theorists 1. J. C. (i MT 1933). Å.V. Cottrau [kåtrå'], T e o d o r o, italiensk tonsättare (1827—79), son till tonsättaren Guillaume Louis C. (1797—1847) och bror till operakompositören G i u 1 i o C. (1831—1916). C. har gjort sig känd genom en rad populära neapolitanska sånger, bl. a. Santa Lucia och Addio mia bella Napoli. Å- L-y Coulé [kole'], fr., bundet, en i fransk 1700-talsmusik vanlig beteckning för en förslagsnotgrupp om två noter. ->Förslag, dubbelt. C. användes dessutom (t. ex. hos Chambonnières och d’Anglebert) för att beteckna utfyllandet av en ters, »coulé sur une tierce», med samma innebörd som ->acciaccatura. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n Country-dance [ka'ntri dams] (eng., eg. »lantlig dans», folkdans; särsk. kontradans) kallas med ett gemensamt namn olika typei’ av engelska danser med folkligt ursprung, som framför allt odlades under 1600- och 1700-talen. Dess melodier äro byggda i klara 8-takts-perioder och dansades som ring- och kolonndanser (»rounds» och »longways») med nya turer för varje period. Bakåt i tiden uppvisar country dance ett tydligt sammanhang med folkliga franska branleformer och är själv den direkta föregångaren till 1700- och 1800-talens ->kontradans. Litt: J. Playford, The English Dancing-Master (1651; nytr. 1933) samt engelska melodisamlingar ss. C. J. Sharp, The country dance book. I. B-n Couperin [koprä'n], fransk musikersläkt från Chaumes i Brie, i viss mån motsvarande dynastin Bach i Tyskland. Dess förste representant, Louis C. (2), blev vid mitten av 1600-talet organist i S:t Gervais i Paris, och denna befattning 968