CREDO en pianokvintett, en pianokvartett, 105 pianosonater och talrika andra arbeten för piano, äro de flesta numera glömda. Litt.: J. Pembaur, Anleitung zum gründlich-en Studium und Analysieren der 84 Klavier-Etüden von C. (1901); Thea Schlesinger, Die Klavier-Sonaten C:s (1928; diss. 1925); Kathleen Dale. The three C’s: pioneers of pianoforte playing (i MR 1945). G. B-n Cramér, I v o, dansör och koreograf (f. 19215/3). Utbildad av bl. a. Vera Alex-androva och Birgit Cullberg är C. en representant för den fria dansen i Sverige. C. tillhörde några år Cullberg-baletten, var 1944 balettmästare vid Karl Gerhards revy och 1945 tillfälligt knuten till Göteborgs stadsteater. S. å. deltog han i en internationell balettpristävlan i Stockholm med kompositionen Flickan som trampade på brödet, och vid en internationell danstävlan i Köpenhamn 1947 vann han andra pris för baletten Budskapet. C. har under 1947—48 verkat som koreograf i Oslo och är till hösten 1948 engagerad vid baletten Verde Gaio i Lissabon i samma egenskap. — Grundade 1946 tills, m. Birgit Cullberg Svenska dans-teatern, som turnerat både i Sverige och utlandet. K. R-n Cramignon [kramin^ij], fr., en belgisk (vallonsk) dans av samma typ som den provengalska farandolen och den svenska långdansen. K. R-n Aug. Cranz, tyskt musikförlag i Leipzig, gr. 1813 i Hamburg av August Heinrich Cranz (1789—1870). Augusts son, Alwin (1834—1923), som efterträdde honom 1857, övertog även förlagen C. A. Spina i Wien 1876 och C. A. Böhme i Hamburg 1886 samt grundade 1883 en filial i Bryssel under firmanamnet August Cranz och en i London 1896 under namn av Cranz & Co. Alwins son, Oskar (d. 1929), inträdde i firman 1896, och året därpå överflyttades förlaget till Leipzig. Den sistnämnde framträdde även som tonsättare under pseud. Anton T o s k a. Å.D. Cras [kra'], Jean Émile Paul, fransk tonsättare (1879—1932). C. utbildades till sjöofficer och var vid sin död konter-amiral. Som tonsättare var han elev till Duparc, av vilken han kallades »le fils de mon åme». På grund av hans militära plikter blev den musikaliska produktionen inte så omfattande men tillvann sig genom sin gedigna halt stor uppskattning. Verk: Operan Polyphème (1912—18; Paris 1922; prisbelönt av Paris stad vid en kompo-sitionstävlan 1921); den symfoniska dikten Jour-981 Ivo Cramér. Jean Cras. nal de bord (1927), Åmes d’enfants (1930), Lé-gende för violoncell och orkester, en pianokonsert (1931) o. a. orkesterverk; en pianotrio (1907), en stråkkvartett (1909), en saxofonkvartett, en pianokvintett, en violoncellsonat o. a. kammarmusik; pianostycken och sånger m. m. Litt.: L. Schneider, J. C. (1925); R. Dumesnil, Portraits de musiciens fran?ais (1938). K. R-n Crawford [krå/fad], Ruth Porter, amerikansk tonsättare (f. 1901 3/7). Efter studier för H. Palmer (musikteori) och vid American Conservatory i Chicago för bl. a. H. Levy (piano) och Seeger (musikteori) var C. lärare där 1925—29 och 1926—29 även vid Elmhurst College of Music. Hon studerade dessutom i Berlin och Paris 1930—31. — G. m. tonsättaren och musikskriftställaren Charles Louis Seeger. Verk: Two movements för kammarorkester (1926), Three songs för kontraalt och 17 instrument (1932); en stråkkvartett (1931) o. a. kammarmusik, pianostycken m. m. F. H. T La création du monde [kreasiå'1} dy månd], fr., »Världens skapelse», balett av B. Cendrars med musik av D. Milhaud. Uppförd ffg. av svenska baletten i Paris 1923 i koreografi av J. Börlin. Cre'do, lat., benämning på trosbekännelsen efter inledningsorden Credo in unum Deum, Jag tror på en enda Gud. Texten utgöres av den niceno-konstan-tinopolitanska trosbekännelsen el. Sym-bolum Nicenum. Urspr. förekom trosbekännelsen endast i dop-ritualet, men under de stora dogmatiska stridernas tid på 400-talet upptogs Credo i mässliturgin i de orientaliska kyrkorna som ett värn mot villoläror. Från slutet av 400-talet är detta bruk betygat i Antiokia, och från 500-talets början omnämnes Credo som fast beståndsdel i den bysantinska mässliturgin. Från 982