DANNSTRÖM Da'nnreuther [-råhar], Edward George, engelsk pianist och musikskriftställare av tysk börd (1844—1905), en av de ivrigaste förkämparna för Wagners idéer i England. Han grundade 1872 Wagner Society i London, vars konserter han dirigerade 1873—74. D. var elev av MK i Leipzig, där Moscheles, M. Hauptmann och E. F. Richter ledde hans undervisning. Hans debut som pianist ägde rum i London 1863, varefter han slog sig ned i denna stad; 1895 prof, vid Royal College of Music. D:s skriftställarskap omfattar ett antal arbeten om Wagner och övers, av dennes skrifter, varjämte han publicerade The romantic period (d. 6 av OHM) och ett stort antal artiklar i Grove’s Dictionary. Skrifter: Richard Wagner, his tendencies and theories (1873), Musical ornamentation (2 bd, 1893—95), Richard Wagner and the reform of the opera (1904) o. a. Hans broder, den amerikanske violinisten Gustav D. (1853—1923), studerade vid MH i Berlin under de Ahna och Joachim, varefter han var verksam i London till 1877, då han återvände till USA. Efter att där ha turnerat med olika kammarmusiksammanslutningar grundade han 1884 Beethoven String Quartet i New York (10 år senare D a n n-r e u t h e r String Quartet), vilken åtnjöt anseende som en av stadens främsta, och ledde även New York Symphony Society samt Oratorio Society i samma stad under W. Dam-rosch. Efter 1899 ägnade han sig uteslutande åt kammarmusiken och pedagogiska uppgifter. G. P. Dannström, Betty Natalia, ->Boije af Gennäs. Dannström, Johan I s i d o r, sångare, baryton, pedagog och tonsättare (1812—• 97), en av 1800-talets mera bemärkta svenska sånglärare och som tonsättare av samtiden högt skattad för såväl sina operetter som för sina koloraturpolskor, sånger och duetter. Efter grundliga studier, bl. a. vid MA:s undervisningsverk samt för E. Drake (harmonilära och kontrapunkt) och I. Berg (sång) och i utlandet, där Rubini ledde hans sångstudier i Paris, debuterade Dannström 1841 på K. teatern i Stockholm i S. Mercadantes opera II bravo, varefter han tillhörde denna institution t. o. m. spelåret 1843/44. Sedan han lämnat scenen, där han varit mycket uppburen i roller som greve Almaviva och Figaro i Figaros bröllop, titelr. i Don Juan, Max i Alphyddan o. a., fortsatte han de närmast följande åren sin utbildning i Paris för M. Garcia, varefter han slog sig ned i Stockholm som sångpedagog. 1037 Isidor Dannström. Som sådan vann han snart stort anseende och utbildade ett antal högt förtjänta elever ss. Louise Michaeli, Hertha Westerstrand, Betty Boije af Gennäs, Vendela Andersson och Anna Oscar. Från 1856 innehade han även ett pianomagasin. Dannströms tonsättningar äro numera glömda så när som på den alltjämt ofta framförda sången Hur ljuft det är att komma. Men samtiden beundrade romanser som Erotiskt svärmeri, Statsfången och Vore jag en blomma el. duetter som den burleska Duellanterne m. fl. I sina visor anslår Dannström gärna folkdans-artade rytmer och tonfall, främst i Sex polskor, ofta rätt obekymrad om, huruvida de passa till texterna eller ej. Han skrev även, delvis i samband med andra, ett antal operetter, som väckte stor förtjusning och länge höllo sig på repertoaren. Vidare utgav han en Sångmethod (1849; 21876) samt en självbiogr., Några blad ur I. D:s minnesanteckningar (1896), med värdefulla karakteristiker över tidens främsta svenska sång-artister, bl. a. Jenny Lind. — G. 1. ggn. 1853— 54 m. sångerskan Betty Boije af Gennäs. — LMA 1851. Verk: Operetterna Skomakaren och hans fru (1847), Herr och fru Tapperman (1848), Doktor Tartaglia (1851; omarb. och given under titeln Crispinos giftermål 1878; alla i Sthlm) m. fl., duetter, solosånger o. a. E. S-m 1038