DEBUSSY Han konstruerade även flera automatiska musikverk och förbättrade harmoniet och dragspelet. D. F. Debois [dab°a'], Christian Hem-mingsen, dansk musiker (f. 188 2 27/6), blev 1911 organist vid Reformert Kirke i Köpenhamn samt organist och kantor vid Matthaeuskirken där 1919. Verk: En symfoni och mindre stycken för orkester; kammarmusik; orgelkompositioner; koralverket 100 Salmer (1934). Sch. DEBUSSY, CLAUDE. Sid. Debussys liv ................. 1065 Debussys verk ................ 1068 Debussys stil ................ 1069 Sceniska verk ................ 1071 Orkesterverk ................. 1072 Kammarmusik .................. 1073 Vokalmusik ................... 1074 Pianolyrik ................... 1074 Verkförteckning............... 1075 Litteraturförteckning ........ 1077 Frankrikes kanske genialaste tonsättare i senare tid, Claude Achille De-bussy [dobysf], f. 1862 22/s i Saint-Ger-main-en-Laye, d. 1918 25/3 i Paris, intager i viss mån en särställning bland tonkonstens mästare, ty knappast någon har som han på en gång introducerat en helt ny stil och bringat den till en sådan fulländning, att den inte kunnat vidareutvecklas utan endast efterbildas. Med denna sin egenartade stil — som fått den delvis träffande men icke helt riktiga eller tillräckliga beteckningen impressionism — gjorde han emellertid epok i musikhistorien. Samtidigt som han löste den franska tonkonsten ur ett ödesdigert beroende av Wagner och raffinerade dess estetik öppnade han nämligen genom sin djärva harmonik nya farleder för skapande musiker runtom i Europa. Debussys liv. Den släkt Claude Debussy tillhörde härstammade från Bourgogne, där tidigare medlemmar varit jordbrukare, och familjenamnet hade under ett par sekler skrivits som de Bussy. Hans föräldrar Manuel och Victorine Debussy hade under ett par år ett litet porslinsmagasin i Saint-Germain, men då detta inte bar sig flyttade familjen in till Paris, där fadern fick en kontorsbefattning. Claude — eller Achille som han kallades ända upp till 20-års-1065 Vera Davydova. åldern — var äldst av fem syskon, och faderns önskan var att han skulle göra en karriär inom marinen. Emellertid uppmärksammades rätt snart hans musikaliska anlag av en moster till honom, madame Roustan, och på tillskyndan av den unge kapellmästaren Charles de Sivry fick han vid nio års ålder börja spela piano för dennes mor, madame Mauté de Fleurville, som studerat för Chopin. Är 1873 inskrevs han som elev vid Paris konservatorium, där han undervisades av Lavignac (solfège), Marmontel (piano), A. Bazille (ackompanjemang), E. Durand (harmonilära) och Guiraud (komposition). Guiraud blev den lärare som kom att betyda mest för hans utveckling; han insåg att Debussy var något mera än en genomsnittsbegåvning, och han hade personligen intet emot de oförvägna experiment med nya, fria harmonier, som den unge tonsättaren redan nu tillät sig. Dock manade han honom att tillämpa mera akademiska principer så länge han studerade vid konser-vatoriet. Sommaren 1880 hade Debussy en ferieanställning som huspianist hos fru von Meck, Tjaj-kovskijs mecenat, som då uppehöll sig i Italien, och denna anställning återfick han även de två följande somrarna, varunder han vistades i Moskva. Också hemma i Paris, under terminerna, fick han praktisk användning för sina pianisttalanger, bl. a. som ackompanjatör hos en sångpedagog, madame Moreau-Sainti. Här lärde han känna en musikalisk ung världsdam, 1066