DEMANTIUS grundade 1924 en folkmusikhögskola i Riga. Han har framträtt med egna pianoaftnar och som solist med orkester i såväl Europa som Amerika; även flitigt anlitad ackompanjatör. G. M. Dema'ntius, Johan Christoph (1567 —1643), en av de mest framträdande protestantiska tonsättarna i Sachsen under tiden före Schütz och samtida med J. Eccard och H. L. Hassler. Åren 1594—95 verkade D. i Leipzig, som kantor i Zittau från 1597 och från 1604 i Frei-burg i Sachsen. Av hans teoretiska arbeten upplevde Isagoge artis musicae... från 1607 till 1671 10 uppl. Han komponerade en stor mängd kyrkomusik, av vilken särskilt begrav-ningssångerna, Threnodiae (1620), fingo stor spridning. Under senare år uppnådde D. i sina verk en överraskande konstnärlig höjd, så att han t. o. m. i sin Johannespassion. (6-st. a cappella-kör, 1631; utg. av F. Blume 1934) kan jämföras med Schütz. Bland andra verk märkas en hel evangelieårgång, Corona Harmonien (6-st., 1610) och Triades Sioniae In-troitum Missarum et Prosarum (5—8-st. 1619). Dessutom utgav han flera saml. tyska och polska danser, vilaneller, madrigaler och canzo-netter m. m. (nytr. i SchGMB). Litt.: R. Kade, C. D. (i VJ 1890); O. Kade, Die ältere Passionskomposition (1893). F. L-g de Maré, Rolf, balett- och teaterledare (f. 1888 0/5). de M:s intresse för balettkonsten väcktes under M. Fokins gästspel på K. teatern i Stockholm 1913 och aktiviserades sedan därhän, att han 1920 grundade Les Ballets Suèdois el. ->Svenska baletten. Under andra världskriget uppehöll han sig i Stockholm och anordnade där en internationell baletttävlan 1945. Åren 1924—27 var de M. chef för Théåtre Comédie et Studio des Champs-Elysées i Paris, 1932 utlyste han där en internationell pristävlan för koreografer och planlade s. å. dans-museet Les Archives Internationales de la Danse, som invigdes 1933, och varifrån han till 1938 utgav tidskr. La revue des archives de la danse. Han har även utg. Les ballets suédois (1931) och Dance guest in Celebes (1939), det sistnämnda arbetet ett vittnesbörd om de M:s etnografiska dansintresse, som drivit honom ut på vidsträckta resor till bl. a. Japan och Holländska Indien. Jämförande art.: Archives Internationales de la Danse, Börlin. Litt.: Rolf de Marés svenska balett (1947). K. R-n Demarquez [damarke'], Suzanne, fransk tonsättare (f. 1899 5/?). D. började sina musikstudier i avsikt att bli sångpedagog vid någon av Paris elementarskolor men röjde en så frappant begåvning, att hon på sin lärares inrådan övergick till MK och utbildade sig till kompositör. Efter debuten 1923 har D. — med klassiska stilideal — utvecklat en rätt avsevärd produktivitet, förnämligast på kammarmusikens område. Verk: Sonat för violoncell och piano op. 6 (1923), stråkkvartett op. 10 (1927), sonatin för orkester op. 17 (1932), fyra kvartetter för damröster op. 22 (1938), solosånger m. m. Litt.: P. Landormy, La musique fran?aise après Debussy (1943). K. R-n Démenyi [de'meni], Desiderius, ungersk tonsättare (1871—1937), hov-kaplan och prof, samt från 1913 kördiri-gent vid Stefanskyrkan i Budapest, grundade 1902 musiktidskr. Zeneközlöny (Musikaliska meddelanden). Verk: Operetten »Den segrande döden»; Ungersk danssvit, Festuvertyr, Rapsodi o. a. orkesterverk; 8 mässor, Scherzo för manskör, o. a. körverk (bl. a. en bekant serenad för manskör), ett 100-tal sånger m. m. H. M-g Demetrie'scu, T h e o p h i 1, rumänsk pianist (f. 1891 12/«). D., som varit elev till da Motta, Ansorge och d’Albert, har särskilt framträtt som tolk av Busonis verk. G. B. Demi-caractère [dami'-karaktä:'r], fr., inom balettkonsten beteckning för en klassiskt regelbunden dans med ett visst dramatiskt innehåll, någonting mitt emellan »absolut dans» och pantomim, med element av bådadera. K. R-n de Mille [da mi'll], Agnes, amerikansk dansös och koreograf. Efter att först ha gjort sig känd som dansös började de M. 1937 sin karriär som koreograf med en del balettnummer för revy-scenen. År 1940 fick hon på den nygrundade Ballet Theatre i New York instudera en negerbalett, Black ritual, som 1941 följdes av den större kompositionen Three virgins and a devil. S. å. presenterade Jooss’ »dansande teater» hennes 1099 1100