DENT Edward Dent. Bland hennes verk märkes särskilt The American Indians and their music (1926; 21936), och i Bulletins of the Smithsonian institution bureau of American ethnology har hon offentliggjort flera uppsatser om olika stammars musik. Litt.: Bibliogr. i Journal of musicology, vol. 4. Å. D. Dent, Sir Edward Joseph, engelsk musikforskare och skriftställare (f. 1876 16/7), främst känd genom sina studier till operans äldre historia. Hans huvudverk, byggda på grundliga primärforskningar, utgöras av biografin A. Scarlatti, his life and works (1905), där han kommit med nya utblickar och synpunkter på den äldre neapolitanska operan, och den förträffliga monografin Mozart’s operas, a critical study (1913). Dent har även intresserat sig för modern tonkonst och var en av initiativtagarna till Internationella sällskapet för samtida musik 1922, vars president han var 1922—38 (hederspresident 1938—47), och organiserade dess engelska sektion, B r i-tish Music Society. Han är president i Internationella Sällskapet för musikforskning. — Hdr vid univ. i Oxford 1931 och vid Harvard Univ. i Cambridge vid Boston, USA, 1936. Dent studerade vid univ. i Cambridge för bl. a. C. Wood och Stanford och efterträdde den förstnämnde som prof, i musikhistoria där 1103 1926—41. Är 1935 verkade han som föreläsare vid Köpenhamns univ. Han har utövat ett ansenligt skriftställarskap, som utom vetenskapliga arbeten i bokform omfattat utgåvor av äldre musik, speciellt Purcells, bidrag till ledande musiklexika, handböcker (bl. a. AdHM och OHM) och tidskr. (MQ, AM o. a.), övers, av talrika operalibretti till engelska m. m. och har även varit verksam som kritiker i dagspressen från 1919. — Tills, m. K. Jooss iscensatte han 1928 Purcells Dido och Aeneas på stadsteatern i Münster. Skrifter: A. Scarlatti, his life and works (1905), A Jesuit at the opera, 1680 (i Riemann-Festschrift 1909), Mozarfs operas, a critical study (1913; 21947; ty. uppl. 1923), Terpander, or music and the future (1926), Foundations of English opera (1928), F. Busoni: a biography (1933), Music of the renaissance in Italy (1934), Handel (s. å.) o. a. Litt.: Bibliogr. av L. Haward i MR 1946. E. S-m Dente, Joseph Gottlieb, violinist, dirigent och tonsättare (1838—1905). D. studerade violin för d’Aubert i Stockholm och Léonard i Bryssel samt harmonilära för P. Winge och komposition för F. Berwald. År 1853 blev han violinist i hovkapellet, 1862 konsertmästare, och verkade sedan vid K. teatern till 1885, från 1872 som andre och 1879 som förste hovkapellmästare. Under 1850-och 1860-talen företog han även konsertresor i Sverige och utlandet; 1882—1903 var han lärare i komposition och instrumentation vid MK. — LMA 1870. Lit-teris et artibus 1878. — Bild sp. 1106. Verk: Operetten I Marocco (1866), symfoni d-moll (1887; prisbelönt i Berlin 1888), konsertuvertyr, violinkonsert, kammarmusik och sånger. Å.D. Denya [dan^a'], eg. Dognon, Marcell e Marie Émilie Joséphine, fransk operasångerska, sopran (f. 1898), bemärkt artist vid Opéra-Comique och Stora operan i Paris och genom omfattande turnéer i Gamla och Nya världen känd även i vårt land (Stockholm 1938) som en utmärkt tolk för den franska vokalmusikens traditioner, förenande en säker musikalitet med artistisk känsla och temperament. Efter självstudier debuterade D. i Paris 1923, då hon framträdde som Nedda i Pajazzo, Pa-mina i Trollflöjten och Helda i Reyers Sigurd. Hon har även verkat som operettsångerska. 1104