DE(E)RING Roller (utom nämnda): Elsa i Lohengrin, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Thais, Méli-sande i Pelléas och Mélisande, Mimi i Bohème, titelr. i Madame Butterfly, Liü i Turandot o. a. G.P. Denza [de'ntsa], Luigi, italiensk tonsättare och sångpedagog (1846—1922), erhöll sin utbildning vid MK i Neapel och kom 1879 till London, där han 1898 blev sånglärare vid Royal Academy of Music. Förutom operan Wallenstein (Neapel 1876) skrev D. omkr. 6001 sånger till italienska, franska och engelska texter, av vilka många blevo mycket populära. Den ytterst uppsluppna ta-rantellan Funiculi, funicolå har t. o. m. slagit så djupa rötter, att den tagits för en äkta nea-politansk folkvisa och som sådan upptagits av R. Strauss i hans symfoniska fantasi Aus Italien och av A. Casella i rapsodin Italia. H. M-g De'nzler, Robert F., schweizisk dirigent och tonsättare (f. 1892 10/3), blev 1934 konstnärlig ledare av operan i Zürich, där han 1915—27 var förste kapellmästare. D. är en ofta anlitad gästdirigent och var som sådan anställd vid L’Or-chestre de la Suisse Romande i Genève 1920—31. D. har erhållit sin utbildning för Andreae i Zürich, var 1911—12 bl. a. körrepetitör i Bayreuth, 1912—15 stadsmusikdir. i Luzern och 1927—32 kapellmästare vid Städtische Oper i Berlin; dessutom 1917—27 verksam som kördiri-gent i Zürich. Verk: Sinfonische Fantasie, fritt efter Goethes Totentanz (1913), den symfoniska dikten Die Richmondis (1914) o. a. orkesterverk; Bergsin-fonie för soli, mans- och gosskör, orkester och orgel (1917); kammarmusik; sånger med orkester och med piano m. m. G. B. De'ppe, L u d w i g, tysk pianopedagog och kapellmästare (1828—90). Efter studier i Hamburg för bl. a. Marxsen och i Leipzig för Lobe verkade D. i Hamburg och från 1874 i Berlin som pianopedagog och 1886—88 som kapellmästare vid Königliche Oper. Som pedagog vann D. en viss ryktbarhet och skrev bl. a. Armleiden der Klavierspieler (i Klavier-lehrer 1885). Han framträdde även som tonsättare. Litt.: H. Klose, Die Deppesche Lehre des Kla-vierspiels (1886); Amy Fay, Music study in Ger-many (1897); A. Kullak, Ästhetik des Klavier-spiels (21905, utg. av W. Niemann); Elisabeth Caland, Die Deppesche Lehre des Klavierspiels P1912). G. B-n Deprès el. Deprez ->Josquin des Prez. Joseph Dente. Marcelle Denya. De profu'ndis, lat., Ur djupen, begynnelseorden av Ps. 130 (VV 129), där verserna 1 och 2 a lyda: De profundis cla-mavi ad te, Domine: Domine, exaudi vo-cem meam, Ur djupen ropar jag till dig, Herre, Herre, hör min röst. D. utgör i romerska missalet tractus på söndagen Septuagesima (verserna 1—4) samt offer-torium och alleluia-versikel på sista söndagen efter pingst (verserna 1—2). D. sjunges även i dödsofficiets laudes-guds-tjänst och då en avliden i procession skall föras till kyrkan, omedelbart innan kistan el. båren lyftes upp. R- S. D. är jämte Miserere (Ps. 51, VV 50) den mest berömda av de s. k. botpsalmerna — övriga äro: Ps. 6, 32 (31), 38 (37), 102 (101), 143 (142) — vilka också tonsatts som en sammanhängande serie av bl. a. Orlando di Lasso (1565), L. Lechner (1587) m. fl. C.-A. M. Der er et yndigt Land, inledningsorden till den danska nationalsången med text av A. Oehlenschläger (1819) och melodi av H. E. Kröyer (omkr. 1835); även av T. Laub och Carl Nielsen. Sch. de Reszke ->Reszke. De(e)ring [di:'ring], Richard, engelsk tonsättare (d. 1630). D. fick sin musikaliska utbildning i Italien, blev 1617 organist vid ett engelskt nunnekloster i Bryssel 1617 och utnämndes 1625 till drottning Henrietta Marias organist. Han komponerade både instrumental- och vokalmusik och utgav flera saml. kyrkomusik, vilka tillhöra de tidigaste exemplen på verk, försedda med b. c. Den första samlingen var Cantiones sacrae sex vocum cum basso con-tinuo ad organum (1597). Litt.: C. W. Hughes, R. D:s fancies for viols (i MQ 1941). F.L-g 1105 1106