(VON) DOHNÅNYI Ernst Dohnånyi. Dohnånyi studerade först i sin födelsestad Bratislava och därefter vid MA i Budapest för Thomån och Koessler samt en kortare tid (1897) för d’Albert. Redan som gymnasist komponerade han flitigt kammarmusik, pianostycken och kyrkliga verk. Under akademitiden tillkom 1895 pianokvintetten i c-moll op. 1, som väckte stor uppmärksamhet och bl. a. på Brahms’ rekommendation uppfördes i Wien. År 1897 prisbelönades och uppfördes i Budapest hans symfoni i F-dur. Omkr. sekelskiftet nådde Dohnånyi fullt erkännande, bl. a. med pianokonserten i e-moll op. 5 och d-mollsymfonin op. 9, vilken 1902 uruppfördes i England. Vid samma tid blev han ryktbar som pianist och började sina vidsträckta konsertresor i Europa, vilka 1900 utsträcktes till USA; Sverige ffg. 1907. Åren 1905—15 var Dohnånyi lärare i pianospel vid MH i Berlin, 1916 blev han prof, vid MA i Budapest, 1928 ledare för mästarklasserna i piano och komposition och 1934—40 akademins direktör. År 1919 övertog han även ledarskapet för Filharmoniska sällskapet i Budapest och började därmed en livlig verksamhet som dirigent (även gästspel i utlandet). Han blev 1931 musikchef vid den ungerska radion. Dohnånyi har efter andra världskriget vistats i Schweiz men flyttade 1948 till Buenos Aires. — Hdr vid univ. i Szeged. Dohnånyis musik står på hög teknisk nivå och är både smakfull och romantiskt klangskön och fantasifull. Den har i allmänhet föga av ungersk folkton; ett undantag är sviten Ruralia hungarica (1924), som föreligger både i piano- och orkesterversion och även givits i scenisk utformning. Bland orkesterverken är det mest spelade Variationer över en barnvisa (Ah, vous dirai-je, maman; på svenska När vi sitta i vår bänk) för orkester och obligat piano op. 25. Hans operor ha haft betydande framgång. Till de viktigaste verken höra f. ö. hans Szegedmässa och kantaten Cantus vitae (1941) liksom en del av hans kammarmusik. G. B. Verk: Operorna Simona néni (1909—11; Tante Simone, Dresden 1913), A Vajda tornya (1922; Budapest 1922) och A tenor (1920; Budapest 1929) samt baletterna Pie-retta fätyda (1908; Die Schleier der Pierette, Dresden 1910) och Szént fäklya (Budapest 1934). Orkesterverk: Två symfonier F-dur (1896; 1897) och d-moll op. 9 (1900—01; 1902), två pianokonserter e-moll op. 5 (1901) och nr 2 (1947), Variationer över en barnvisa för orkester med obligat piano op. 25 (1914; 1917), en violinkonsert D-dur op. 27 (1914—15; 1919), konsertstycke för violoncell och orkester op. 12 (1903—04; 1906), Svit fiss-moll op. 19 (1908; 1912), Ruralia hungarica op. 32 b (1924; även piano, op. 32 a) m. fl. — Körverk: En mässa, Szeged mise (1930), och kantaten Cantus vitae (1941) m. fl. Kammarmusik: Två pianokvintetter c-moll op. 1 (1895) och ess-moll op. 62 (1914), 3 stråkkvartetter A-dur op. 7 (1899), Dess-dur op. 15 samt a-moll op. 33 (1926), Serenad för violin, viola och violoncell op. 10 (1902), sonat för violoncell och piano op. 8 (1899) och för violin och piano ciss-moll op. 21 (1912). Pianostycken (Variationer och fuga över ett tema av E. G. op. 4 (1897), Passacaglia op. 6 (1899), Winterreigen, 10 bagateller, op. 13 (1905), 6 konsertetyder op. 28 (1916), Variationer över en ungersk folkvisa op. 29 (1916) m. fl. samt bearb. av verk av F. Schubert och L. Delibes) samt sånger. Litt.: V. Papp, »E. ven D. och hans Szegedmässa» (ung.; 1931). 1155 1156