(VON) DOHNÅNYI skijs Boris Godunov, engagerades 1924 vid Grosse Volksoper i Berlin och dirigerade samtidigt flera ggr Philharmonisches Orchester där. Under åren 1927—30 var Dobrowen ledare för Filharmonisk selskaps orkester i Oslo men uppträdde samtidigt som gästdirigent bl. a. i Sverige och Finland. År 1930 ledde han musei-konserterna i Frankfurt a. M., var 1930—35 dirigent för San Francisco Symphony Orchestra och gav samtidigt gästspel vid de mest betydande amerikanska orkestrarna. Dobrowen har senare i egenskap av dirigent el. regissör gästat La Scala, Augusteoorkestern i Rom, operorna i Budapest, Oslo och f. ö. de flesta större europeiska städer. Efter andra världskriget har han gästdirigerat i flera europeiska länder samt även lett grammofoninspelningar. I Sverige har Dobrowen även framträtt i Konsertföreningen i Stockholm och svensk radio. Av hans operaframföranden på K. teatern har Chovansjtjina (1941) blivit hans största konstnärliga framgång. Hans övriga uppsättningar äro Barberaren i Sevilla, Eugen Onegin, Figaros bröllop, Turandot, La traviata och Raskolnikov samt baletterna Petrusjka och Schéhérazade. Dobrowen är även pianist, varvid han bl. a. gjort sig känd som solist med en egen piano-konsert, den mest bekanta av hans kompositioner. Som tonsättare tillhör han en mera moderat riktning inom den nationella ryska musiken. — Han är sedan 1929 norsk medborgare. Verk: Det musikaliska sagospelet »1001 natt» (Moskva 1921) samt scenmusiken till Verhae-rens Philippe II; en piano- och en violinkonsert; Märchen, Hebräische Melodie, sonat o. a. kompositioner för violin och piano samt pianomusik; arr. av ryska folkvisor för Donkosackernas kör m. m. H. K. Dodds, Johnny, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (1892—1940), en av New Orleansstilens veteraner och jämte Jimmie Noone dess mest framstående klarinettist. D. har spelat i många kända jazzensembler, medverkat vid grammofoninspelningar med King Olivers, L. Armstrongs m. fl. orkestrar och även varit ledare för egna sådana. H. M-g Doebler [dö/blar], Kurt, tysk tonsättare (f. 1896 15/i), en av den tyska kyrkomusikens mer intressanta företrädare i senare tid. D., urspr. handelsbiträde, studerade på lediga stunder orgelspel för organister i Kottbus och var 1914—16 organist i Kolberg och 1919— 32 vid Herz Jesukirche i Charlottenburg, Berlin. Samtidigt utbildade han sig vidare för bl. a. E. Kurth och J. Wolf vid Akademie für Schul-und Kirchenmusik i Berlin, vid vilken institution han sedan 1930 verkat som lärare. D:s verk, som huvudsakligen falla inom kyr- Issay Dobrowen. komusikens fält, äro hållna i strängt kontrapunktisk a cappella-stil med Palestrina som förebild men uppvisa i harmonik och modulation rent moderna drag, framför allt genom en konsekvent utvidgning av tonalitetsbegreppet. Verk: Missa in honorem passionis Domini, Missa brevis (4-st.), Missa in honorem Spiritus Sancti (hans främsta arbete), omkr. 40 motetter; partita för orgel över Was Gott tut, das ist wohlgetan o. a. Han har även utgivit körsam-lingen Chorklang. Litt.: H. J. Moser, Über K. D. und die Mög-lichkeit eines heutigen Palestrinastils (i KJ 1930). G.P. (von) Dohnånyi [då^hnanü], Ernö (Ernst), ungersk tonsättare och pianist (f. 1877 27/7), en av sitt lands mest betydande musiker och en ledande personlighet inom dess musikliv. Som pianist har han gjort en glänsande internationell karriär och räknats som en av samtidens förnämsta. Som tonsättare kan han anses som det moderna Ungerns främste näst efter Bartok och Kodåly; endast några få år äldre än dessa hör han dock till en mer traditionell stilriktning, närmast utgående från Brahms. Han har också spelat en stor roll som pedagog och dirigent. 1153 37. Musik. I 1154