DR AN GO SCH Skrifter: Sång och tonbildning (1925) samt talrika bidrag i bl. a. Sångartidningen. B. W-r Drango'sch, E r n e s t o, argentinsk tonsättare (1882—1925), utbildad i Buenos Aires och senare för Bruch och Humper-dinck i Berlin, vilkas stil påverkat hans skapande. Verk: Orkesterverk, bl. a. en pianokonsert (1912), en svit och uvertyren Criolla (1920); en violinsonat samt sånger och pianostycken. G. M. Dranisjnikov, Vladimir Aleksan-drovitj, rysk dirigent (f. 189 3 29Z6), har som kapellmästare vid operan i Leningrad och som ledare av Leningradfilharmonins symfonikonserter framfört verk av Alban Berg, Franz Schreker och Da-rius Milhaud samt ffg. i Ryssland R. Strauss’ Salome. D. studerade vid MK i Petersburg, piano för Esipova, komposition för Ljadov, Steinberg och Vitols samt dirigering för Tjerepnin. Han har skrivit orkester- och körverk samt sånger. M. S. Draud, latiniserat Draudius, Georg, tysk musikbibliograf (1573—omkr. 1636). D. samlade uppgifter om tryckt litteratur och utgav följande verk, som även innehålla avd. om musik, varför de ha stor betydelse för kännedomen om äldre musiklitteratur: Bibliotheca librorum germanicorum classica (1611), Bibliotheca classica... in quo singvli singvlarum facultatvm ac professionvm libri ... (1611 och 1625), Bibliotheca exotica... (1625) och Bibliotheca classica... in quo Philosophici Artiumque adeo Humaniorum, Poetici etiam et Musici libri omnes (s. å.). Å. D. Draumkvedet, norsk kämpavisa. Texten, som tillhör den medeltida visions-diktningen, härrör från omkr. 1300 och melodin, i frygisk tonart, kan inte vara mycket yngre. L. M. Lindeman har i Telemarken upptecknat 4 melodier till D., vilka finnas återgivna i hans Aeldre og nyere norske fjeldmelodier (nr 209, 405 och 635) och 30 norske kjaempevisemelo-dier (nr 11). D. blev särskilt känt genom T. Lammers’ geniala tolkning. Konstnärligt har det behandlats av bl. a. L. M. Lindeman och E. Eggen för blandad kör, av D. M. Johansen för manskör, av C. G. Sparre Olsen för kör och orkester samt av K. Egge för piano. Litt.: D. Strömbäck, Om Draumkvaedet och dess källor (i Arv 1946). Ö. G. 1183 Drdla [do'rdla], Franz, tjeckisk violinist och tonsättare (1868—1944), vilken med sina eleganta salongsstycken för violin och piano, bl. a. Souvenir och Vision, vunnit en enorm popularitet. D. studerade vid MK i Prag och Wien och var en följd av år violinist i Wiens hovopera-orkester. Företog därefter framgångsrika turnéer i Europa och vistades 1923—25 i USA. Som tonsättare framträdde han först 1904. Verk: Omkr. 200 mindre stycken för violin och piano, två operetter och en serenad i A-dur. Å. L-y Drechsler [dre'tj-], Joseph, böhmisk tonsättare (1782—1852). Efter flera år av studier och olika anställningar bosatte sig D. 1807 i Wien och innehade där sedan 1810 olika befattningar som teaterkapellmästare och organist. Från 1844 till sin död var han kapellmästare vid Ste-fansdomen. D. grundade 1815 en musikskola och författade pedagogiska verk: orgelskola, harmonilära, teoretisk-praktiska anvisningar för preludie-ring m. m. Han föranstaltade även en nyutgåva av Pleyels pianoskola. D. komponerade flera tiotal operor och sångspel, 16 mässor o. a. kyrkomusik, kammarmusik, piano- och orgelstycken samt sånger m. m. Litt.: K. Preiss, J. D. (1910). M.W.;I.S. Dre^Ieier ->Viella. Dre'horgel ->Positiv. DRESDEN. Konungariket Sachsens tidigare huvudstad och Tysklands mest betydande kulturcentrum ö. om Berlin, Dresden (omkr. 460 000 inv. 1945), var före förstörelsen under andra världskrigets slutskede en av Europas mest lysande konst -och musikorter, vars roll i den tyska odlingen alltsedan slutet av 1200-talet varit mycket framträdande. Historik. Dresdens musikhistoria är under äldre skeden främst knuten till kyrkorna, bland vilka Kreuzkirche sedan gammalt intagit en särställning. Vid den till kyrkan knutna skolan, Kreuzschule, organiserades redan under 1200-talet en kör, som från omkr. år 1300 finnes omnämnd som Kreuzchor, senare känd som Dresdner Kreuzchor. Denna åtnjuter alltjämt internationell berömmelse, i senare tid befäst genom flera turnéer genom Europa (Sverige 1921). Genom den kurfurstliga hovmusikens uppsving vid 1500-talets slut och 1600-talets 1184