DRESDEN Dresden. Staatsoper. Fotografi före andra världskriget. början riktades även utlandets blickar på Dresden som musikstad, och under kurfurstarna Friedrich August I och Friedrich August II ett sekel senare nådde staden den position, som den alltsedan vetat behålla. Bland bemärkta musiker, som verkat som kapellmästare vid det kursachsiska hovet i Dresden, kunna nämnas J. Walther (1548—54), H. Schütz (1617—72), V. Albrici (1656—80), C. Pallavicini (1672—73 och 1686—88), J. A. Hasse (1731—63), J. G. Naumann (1776—1801), C. M. von Weber (1816—26) och R. Wagner (1842—49). Dresden har sedan 1600-talets mitt framför allt haft namn om sig som operastad, och redan 1686 öppnades det första operahuset där under italiensk regim. Det italienska herraväldet över stadens operascener ägde länge bestånd och bröts först så småningom mot slutet av 1700-talet; definitivt avgjordes kampen till den tyska operans förmån slutligen genom Weber, H. Marschner och Wagner. Den traditionsrika operabyggnaden vid Theaterplatz, byggd av G. Semper och färdig 1841, nedbrann 1869 men återuppfördes efter de gamla ritningarna och återinvigdes 1878. Bland bemärktare konstnärliga ledare i senare tid må framhållas F. Reiner (1914—21), F. Busch (1922—33) och K. Böhm (1934—37). Ett stort antal viktiga urpremiärer ha sedan 1840-talet ägt rum på denna scen; under 1900-talet har Dresden-operan bl. a. gått i bräschen för R. Strauss’ sceniska skapelser, av vilka ett flertal framförts där ffg., i regel under tonsättarens ledning. På grundval av den äldre hovorkestern utvecklades under 1800-talet även den symfoniska musikodlingen, varvid Sächsische Staatskapelle gått i spetsen. För kyrkomusiken svarade de olika kyrkorna; den katolska Hofkirche har sedan August den starkes dagar och in i senaste tid varit berömd för sina storslagna musikgudstjänster och konserter, och bl. a. hade J. S. Bachs h-mollmässa sitt första framförande därstädes 1736. Hofkirche ägde, liksom Frauenkir-che och Sophienkirche, ett dyrbart orgelverk, byggt av G. Silbermann. Av namnkunniga hovorganister må nämnas H. L. Hasler (1608—12), E. Kretschmer (1854—1901) och K. M. Pem-baur (1901-39). Musikinstitutioner m. m. Ledande institutioner före 1945 voro Sächsische Staatstheater för opera och skådespel samt Theater des Volkes för operett och balett, den sistnämnda under musikalisk ledning av H. von Leyendecker. För den symfoniska musiken svarade Sächsische Staatskapelle under Böhm och K. Striegler, vidare Dresdner Philharmonie, gr. 1915, som leddes av P. van Kempen, vartill kom ytterligare ett antal orkestrar av halv-privat karaktär. Kammarmusiken odlades inom ett flertal ensembler, främst Dresdner Streichquartett, Dresdner Fritzsche-Quartett, Dresdner Colle-gium musicum, Dresdner Kammertrio samt biåsensembler, sammansatta av Staatskapelles instrumentalister. Bland det överväldigande stora antal körsammanslutningar, som i Dresden verkade utanför de kyrkliga kretsarna, kunna framhållas Dreyssig-Singakademie, en av de äldsta och gr. 1806, Robert Schumann Singakademie, vilken ombildades 1914, Dresdner Oratorien-Verein och talrika a cappella-körer. För odlandet av äldre kyrkomusik stiftade O. Kade 1848 Cäcilienverein. Musikundervisning, samlingar m. m. Musikundervisningen ombesörjes av Konser-vatorium der Landeshauptstadt Dresden, gr. 1185 38. Musik. I 1186