DUBBELHORN oktavpassager men också i form av (brutet) ackordspel över tre och fyra strängar. Jämförande art.: Stråke, Violin. L B-n Dubbelhorn ->Duplexinstrument. Dubbelka'non ->Kanon. Dubbelkonsert, konsert för två soloinstrument med orkester. Senbarockens dubbelkonserter, exempelvis Bachs för två violiner resp, två cembali, stå concerto grosson nära. Mozarts konsert för violin och viola Ess-dur Köch. 364 har titeln Sin-fonia concertante. Bland senare dubbelkonserter torde J. Brahms’ för violin, violoncell och orkester vara den mest kända. Jämförande art.: Konsert. L B-n Dubbel kontrapunkt ->Kontrapunkt. Dubbelkors ->Förtecken. Dubbelkör ->Flerkörighet. Dubbelpianister, beteckning för exe-kutörerna av den i senare tid flitigt odlade konsertgenren med två pianon. En allt rikare repertoar b judes dessa artister, vilka även i stor utsträckning göra specialarr. för sin ensemble. Bland turnerande dubbelpianister kunna nämnas Babin & Vronsky, Bartlett & Robertson, Maier & Pattison, Piette & Reding, Wiener & Doucet (med jazzarr. som specialitet) m. fl. Å. L-y Dubbelslag. 1. (ty. Doppelschlag, fr. Dou-blé, Double cadence, mera sällan cadence, eng. turn, it. gruppetto, äldre circolo mezzo), en viktig art av melodiska ornament bestående av en grupp på fyra, senare fem toner, kretsande kring en huvudton och i regel förstärkande dennas rörelsetendens fram till nästa meloditon. Dubbelslag tecknas i regel æ ovanför (a) el. strax efter (c) nothuvudet. Bitonernas art anges med förtecken över och under symbolen (b): De tidigaste formerna av dubbelslag återfinnas i form av efterslag till drillar redan under 1500-talet och uppträda ännu på 1600-talet främst i samband med drillutsirade kadensformer (double cadence) (a). Ett speciellt utförande rekommenderas av C. P. E. Bach och förekommer bl. a. också hos Mozart (b): Beroende på hur tecknet för dubbelslag vändes och placerades i förhållande till huvudnoten kunde dubbelslaget under 1600- och 1700-talen bli föremål för en mångfald olikartade utföranden, men som en huvudregel gällde att det skulle omfatta fyra toner och börja på tonen över huvudtonen, medan man från 1800-talet och framåt räknar dubbelslaget femtonigt med början på huvudtonen. Ung. från Beethoven och framåt skrives dubbelslaget ofta ut, antingen med små nothuvuden el. som ingrediens i den normala notbilden. Tecknet för dubbelslag uppträder i äldre musik stundom tills, m. tecknet för drill el. prall-drill: (»Prallender Doppelschlag» hos C. P. /W E. Bach). Innebörden skiftar; hos Marpurg betyder det en dubbeldrill, medan det eljest vanl. betecknar en kort drill uppifrån med efterslag och alltså är identiskt med Jämförande art.: Drill. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n 2. eg. dubbelt förslag -^Förslag. Dubbeltunga (ty. Doppelzunge, eng. double-tonguing, fr. double coup de langue), spelsätt på flöjt och mässingsinstrument: en snabb tonupprepning åstadkommes därigenom att den spelande omväxlande artikulerar konsonanterna t och k el. t och g. D.F. Dube'nskij, Arka di j, amerikansk violinist och tonsättare av rysk börd (f. 1890 15/io), sedan 1921 bosatt i New York och medlem av New York Philharmonic-Symphony Orchestra. D. har erhållit sin utbildning vid MK i Moskva och var därefter förste violinist vid Kejserliga operans orkester. — Bild sp. 1202. Verk: 4 operor, scen- och filmmusik; orkesterverk, bl. a. en symfoni i g-moll, sviter och uvertyrer samt en rad verk för kammarorkester; kammarmusik m. m. M. S. 1199 1200