DU CAN GE Dubi'ska, I r e n a, polsk violinist (f. omkr. 1900). D. har studerat för bl. a. Huberman och därefter konserterat i olika länder (Stockholm 1925). Hon var före krigsutbrottet 1939 lärare vid MK i Warszawa. G. B. Dublin [da'blin], huvudstad i Irländska fristaten (495 074 inv. 1943), dess viktigaste handels- och sjöfartsstad och kulturella centrum. I D. uppfördes ffg. 1742 Händeis Messias, 1831 hölls där en musikfest med Paganini som främsta attraktion och 1856 uppfördes Beethovens nionde symfoni av The Philharmonic Society, som verkade åren 1826—66. Särskilt från mitten av förra århundradet har staden haft ett rikt musikliv. Den ledande kraften var J. Robinson, som med det av honom 1834 grundade och därefter ledda Antient Concerts Society bl. a. uppförde Mendelssohns Elias. Robinson grundade även Dublin Musical Society, som kom att äga en stor orkester och kör. Bland andra institutioner, som inte längre äga bestånd, må nämnas The Dublin Orchestral Society (1899—1914), The Dublin Oratorio Society (1906—14) och The Orpheus Choral Society (1899—1906). De viktigaste nuvarande musikinstitutionerna äro The Univ. of Dublin Choral Society, vanligen benämnt »the College Choral» (gr. 1837), som i regel ger tre körkonserter per säsong, The Orpheus (gr. 1913), The Pembroke Choral Society och The Royal Dublin Society, vilken ger årliga serier av kammarmusikkonserter, samt The Royal Irish Academy of Music (gr. 1848, omorganiserad 1856, sedan 1870 statsbidrag). Är 1902 bildades i en av stadens katolska kyrkor en gosskör, vars repertoar är koncentrerad till gregoriansk sång och äldre vokalmusik, främst Palestrinas. — Dublins univ. (gr. 1591) fick en musikprofessur 1764 (vakant 1775 -1846; åter tillsatt 1847). B. W-r Du Bois el. D u b o i s [dy boa'], L é o n, belgisk tonsättare och dirigent (1859— 1935). Utbildad vid MK i Brüssel av bl. a. Gevaert var Du B. 1912—26 dir. där. Han hade tidigare varit kapellmästare vid bl. a. Théåtre de la Monnaie i Brüssel 1892—97 och dir. för MK i Louvain 1899 —1912. Verk: Operor, bl. a. Edénie (Antwerpen 1912), baletten Smylis (Brüssel 1891) o. a. scenmusik, oratoriet L’Aveugle-né (1922), den symfoniska dikten Atala och sånger i. m. G.M. Dubois [dyboa'], Ninon, även kallad Le C 1 e r c, fransk-svensk dansös (omkr. 1750—79). Först anställd vid Adolf Fred- Arkadij Dubenskij. Théodore Dubois. riks franska teatertrupp engagerades hon 1773 till Gustav III:s operabalett och dansade i dess led till sin död. Hon var en synnerligen firad artist och blev genom Kellgrens programmatiska hyllningsdikt vid hennes bortgång upphöjd till en den gustavianska libertinismens gallionsfigur. K. R-n Dubois [dyboa'], Frangois Clément Théodore, fransk tonsättare och musikpedagog (1837—1924). D. fick sin utbildning vid MK i Paris för bl. a. A. Thomas och vann 1861 Rompriset, anställdes 1866 som körledare vid S:te Clotilde i Paris samt blev 1877 organist i Made-leinekyrkan. Sedan 1871 lärare i harmoni och 1891 i komposition vid MK i Paris, var han dess dir. 1896—1905. D. medverkade även vid grundandet av Société Nationale de Musique 1871. — LMA 1897. Verk: Operor, bl. a. Aben Hamet (1884) och Xavière (1895; båda i Paris); baletterna La fa-randole (Paris 1883) och L’enlèvement de Pro-serpine; en violinkonsert, två pianokonserter, uvertyrer och sviter, den symfoniska dikten Notre Dame de la mer (1897) m. fl. orkesterverk; oratorierna Les sept paroles de Christ (1867) och Le paradis per du (1878), ett rekviem, mässor o. a. kyrkomusik samt kantater; kammarmusik, piano- och orgelstycken m. m. — Notes et études d’harmonie... (21889) och Traité de contrepoint et de fugue (1901) m. fl. Litt.: H. Imbert, Profils de musiciens 2 (1892). K. R-n Du Cange el. Ducange [dy ka:'nj], Charles Dufresne, fransk historiker och musiklärd (1610—88), författade bl. a. Glossarium ad scriptores mediae et infimae latinitatis... (3 bd, 1678; senaste utgåva i 10 bd 1882—87), ett standardverk om medeltidens musiktermer och -instru- 1201 1202