DÜBEN Stücke op. 75 (1887) samt sonatin G-dur op. 100 (1893); rondo för violoncell och piano op. 94 [92] (1891) m. fl. Verk för piano: För piano 4 händer: Slo-vanské tance (Slavische Tänze) op. 46 och 72 (1878 resp. 1886; även i bearb. för orkester), Leg endy (Legenden) op. 59 (1881; även i bearb. för orkester), Ze iumavy (Aus dem Böhmer-walde) op. 68 (1883—84); för piano 2 händer: 2 menuetter op. 28 (1876), Dumka op. 35 (1876), Thema con variazioni op. 36 (1876), Skotske tance (»Skotska danser») op. 41 (1877; utg. endast i 4-händig bearb.), Furianty (Furianten) op. 42 (1877), Silhouety (Silhouettes) op. 8 (1879), valser op. 54 (1879—80), Six morceaux (1880; 1—4 tr. i Klavierstücke op. 52), mazurkor op. 56 (1880), Impromptu (1882), Humor eske (1884), Dumka a furiant (»Dumka och furiant») op. 12 (1884), Poetické nålady (Poetische Stimm-ungshilder) op. 85 (1889), svit A-dur op. 98 [101] (1894; även i bearb. för orkester), Humoresken op. 101 [103] (1894), Berceuse und Ca-priccio (1894) o. a. I ovanstående verkförteckning, som grundats på O. Sourek, Dvofäks Werke (1917), beteckna nummer och opustal inom klämmer tonsättarens numrering i de fall, då denna avviker från de tryckta utgåvornas. Litt.: O. Sourek, D:s Werke. Ein vollstän-diges Verzeichnis... (1917); J. Zubaty, A. D. (1886); J. Bartos, A. D. (tj.; 1913); O. Sourek, Zivot a dilo A. D. (tj.; 4 bd, 1916—33; standardverket om D.; ty. uppl. av P. Stefan: D. Leben und Werk, 1935); K. Hoffmeister, A. D. (tj.; 1924; eng. uppl. av Rosa Newmarch 1928; med verkfört.); H. Sirp, A. D. (1939; med verkfört.); V. Hely Hutchinson, D. the craftsman (i ML 1941); H. Hollander, D. the Czech (i ML 1941); E. Lockspeiser, The D. centenary (i LM 1941); M Carner, D. (1942); V. Fischl, A. D. His achievement (1943; med verkfört.); A. Robert-son, D:s songs (i ML 1943); O. Sourek, »D:s kammarmusik. Karakteristik och analys» (tj.; 1943); dens., »D:s kompositioner för orkester. Karakteristik och analys» (tj.; 2 bd, 1944—46); A. Robertson, D. (1945; ty. uppl.: A D. Leben und Werk, 1947; med verkfört, och bibliogr.); N. L. Wallin, A. D. (i förf:s Romantiska symfonier, 1947; analys av fjärde och femte symfonierna). F. H. T.; G. P. Dybeck, Richard, fornforskare och folkminnesforskare (1811—77). Medan Dybecks arkeologiska undersökningar icke ha kunnat undgå kritik, ha hans samlingar av folkmusik haft en utomordentligt stor betydelse för framskapandet av den nationella folkviseromantiken i svensk musik efter omkr. 1850. Dybeck upptecknade själv melodier, men man finner av hans skrifter och efterlämnade 1237 papper, att han hade ett 40-tal medarbetare. Talrika melodier (sammanlagt omkr. 600) ha därefter arrangerats med undantag för somliga vall-låtar, »som skulle förlora på en bearbetning». Dybeck var som många samtida vänner av folkvisan mera musiker och poet än forskare. Till ett par melodier skrev Dybeck nya ord: Mandom, mod och morske män diktade han till en Orsamarsch (tr. i Svea 1858) och Du gamla, du fri(sk)a till en visa från Västmanland, Så rider jag ... (tr. i Runa 1845). I avsikt att sprida kännedom om folkmusikens egenart anordnade Dybeck 1844—70 sammanlagt 12 konserter med orienterande föredrag under beteckningen Aftonunderhållning med nordisk folkmusik. Verk (av musikaliskt intresse): I tryck: Tid-skr. Runa (1842—50), Svenska vallvisor och hornlåtar med norska artförändringar (1846), Svenska visor (2 h., 1847—48), Svenska folkmelodier (1853—56), Runa. En skrift för Nordens fornvänner (1865—76), Svenska gånglåtar (u. å.; harmoniskt bearb. av L. Höijer); i hdskr.: Manuskript (i Kungl. Vitterhetsakad:s bibi., Sthlm) samt Musik som uppförts vid aftonunderhållningarna ... (i Nordiska museet, Sthlm). Litt.: C. Mangård, R. D. Romantikern och fornforskaren (1937; med litt. fört.); Brev från R. D. till Oscar Meijerberg. Utg. av G. B. Hasselberg (i Jämtlands bibl:s årsskrift 1944). Å.V. Düben, en från Tyskland inflyttad musikersläkt, verksam i Sverige under stormaktstiden. Den innehade ledarskapet inom svenskt musikliv i ej mindre än 100 år, i stort sett från 1620 till 1720. Släkten härstammade enligt riksrådet Joachim von Dübens släkttavla i Riksarkivet från en böhmisk adelsfamilj de Duba, som under husitkrigen på 1420-talet flydde till Tyskland. Den första kända medlemmen av släkten, Michael Düben (1), var musiker och rådman i Lützen under första hälften av 1500-talet. Hans son, Andreas Düben (2), som vi känna bättre till, sändes efter slutad skolgång till Leipzig för att fortsätta sina studier vid univ. I Leipzig gjorde han bekantskap med den berömde humanisten Sethus Calvisius, Thomasskolans dåv. kantor. Måhända var det umgänget med honom, som kom Düben att överge universitetsstudierna till förmån för musiken. De följande åren ägnade han nämligen åt musikstudier, bl. a. för hovorganis- 1238