DÜBEN ten Christoph Walter i Dresden (från 1581). Efter några års tjänst som instrumentalist på olika platser blev han 1586 organist i Kirch-heim men utbytte redan s. å. platsen mot stads-organisttjänsten i Wurzen, där han gifte sig med företrädarens änka Elisabeth Bletzchen. Då organisttjänsten vid Thomaskyrkan kort därefter (1595) blev ledig, kallades Düben — sannolikt på förslag av Calvisius — och fick befattningen, trots att icke mindre än sju skickliga organister tävlat om den. I Leipzig, som redan i början av århundradet var en medelpunkt för den tyska musiken och således en givande stad för en ung musiker, lärde Düben känna flera av samtidens främsta tyska musiker, bl. a. Calvisius’ efterträdare J. H. Schein och sannolikt även H. Schütz. Andreas Düben hade 8 barn, av vilka år 1611 endast 4 voro i livet, nämligen sönerna Adreas (Anders) (3) och Martin (4) samt döttrarna Elisabeth (5) och Barbara (6). Efter Andreas Dübens död 1625 flyttade änkan till Stockholm, där sonen Anders då var hovorganist. Med henne följde också Elisabeth med sin man Elias Decker, sedermera organist i Norrköping, och Barbara, som omkr. 1630 gifte sig med kantorn i Tyska kyrkan Erasmus Schluterus. Martin Düben hade redan en kort tid före faderns död begivit sig till sin bror, antagligen för att efterträda honom som slotts-organist, då Anders erhöll den förnämligare tjänsten som organist i Tyska kyrkan. År 1641 blev Martin organist i Storkyrkan i Stockholm. Bland övriga kända medlemmar av släkten böra nämnas Anders Dübens dotter U r-s u 1 a (8), som gifte sig med hovkapellisten Henrik Nievardt, och sonen Peter (7), vilken omtalas först som diskantist, senare som instrumentalist i hovkapellet. Den mest berömda av Anders Dübens söner var Gustaf (9), som blev hovkapellmästare efter fadern. Av Gustaf Dübens barn uppnådde Gustaf (10) och Andreas (13) båda värdigheten av hovkapellmästare och hovmarskalk, Joachim (12) blev riksråd och Emerentia (11) kammarfröken hos drottning Ulrika Eleonora och drottningens rådgivare och trogna följeslagare. Jämte sina två yngre bröder blev hon 1707 adlad och 1719 upphöjd i friherrligt stånd. Den äldre brodern Gustaf adlades 1698 och blev friherre 1718. Med Anders von Düben, som från 1713 inte längre utövade den direkta ledningen över hovkapellet utan helt ägnade sig åt hovtjänsten, förlorade släkten sin ledande ställning i stormaktstidens svenska musikliv, och dess medlemmar togos i anspråk för hovtjänster eller gjorde sin insats på andra områden, och med Gustaf von Dübens son Carl Gustaf (14), som efterträdde Carl Franc som intendent för hovkapellet, och Joachim von Dübens son Carl Vilhelm (15), som i fyra år innehade samma syssla, upphörde släktens anknytning till hovkapellet helt och hållet. SLÄKTEN DUBEN 1. Michael Düben 1520-talet—efter 1596 (enl. annan uPPgift d. kort efter 1558) l 2. Andreas D. 1558—1625 3. Andreas D. d. ä. omkr. 1590—1662 4. Martin D. f. omkr. 1600, d. på 1640-t., org. i Stockholm på 1620—40-t. ----------1---------- 5. Elisabeth D. g. m. Elias Decker fr. Talwitz l 6. Barbara D. g. m. Erasmus Schluterus, org. i Ty. kyrkan 7. Peter D. 1650-t. Grenen utdog på mansidan 1784 8. Ursula D. g. m. Henrik Nievardt 9. Gustaf D. d. ä. 1624—1690 10. Gustaf von D. 1659—1726 adlad 1698 friherre 1718 l 14. Carl Gustaf von D. 1700—1758 intendent f. hovkapellet l Grenen utdog pä mansidan 1892 11. Emerentia von D. 1669—1743 adlad 1707 frih. stånd 1719 12. Joachim von D. 1671—1730 adlad 1707 friherre 1719 grevl. värd. 1731 15. Carl Vilhelm von D. 1724—1790 LMA 1772 l Grenen utdog på mansidan 1876 l 13. Andreas von D. 1673—1738 adlad 1707 friherre 1719 l Nuvarande ätten von Düben 1239 1240