EBEL Florence Easton. Mathilda Ebeling. titelr. i Elektra, Marie i Regementets dotter, Gilda i Rigoletto, titelr. i Madame Butterfly m. fl. G. M. E'bel, A r n o 1 d, tysk tonsättare (f. 1883 15/8), blev 1930 prof, i teori och komposition vid Akademie für Kirchen- und Schulmusik i Berlin; senare lärare i samma ämnen vid Staatliche Hochschule für Musikerziehung. E. studerade vid MK i Berlin (för bl. a. Bruch), därefter huvudsakligen verksam som organist och kördirigent, 1921—34 vid Paul Ger-hard-Kirche i Berlin-Schöneberg, från 1922 även dirigent för Scheinpflugchor i Berlin. Verk: Orkesterstycken ss. den symfoniska uvertyren Appassionata, Sinfonietta giocosa och Sinfonietta seria; körverk med orkester: ett rekviem, Die Weihe der Nacht m. fl.; pianostycken, ballader och sånger m. m. E:s hustru, konsertsångerskan, sopran, Minna Ebel-Wilde (f. 1890), har företagit turnéer både i Tyskland och i utlandet. Å. D.; A. Th. Ebel, Da v i d, dansk musiker av tysk börd (d. omkr. 1576). E. blev 1551 dansk hovorganist, var 1555—72 organist vid Mariakyrkan i Lübeck, därefter åter i dansk tjänst som hovorganist och kapellmästare. Han skrev i tidens nederländska vokalstil och bland hans kompositioner märkes Fuga 6 vocum över psalmen In dulci jubilo. Sch. E'beling, Johan Ludvig, musikförläggare (1799—1869). E. var 1820—46 flöjtist i K. hovkapellet i Stockholm men ägnade sig från omkr. 1820 även åt tryckande av noter. Han utgav flera musika-lier (i musiktidskr. Euterpe 1823 finns en förteckning över intill nämnda år utg. verk) samt 1827—28 Musikaliskt wecko-blad (kompositioner för piano och sång). Å.V. E'beling, J o h a n n Georg, tysk tonsättare (1637—76), blev 1662 musikdir. vid St. Nicolaikirche i Berlin och 1668 prof, i musik vid gymnasiet i Stettin. E. komponerade kyrkomusik, av vilken Pauli Gerhardi geistliche Andachten, bestehend in 120 Liedern... (4-st. med 2 violiner och b. c.; 10 h., 1666—67; med melodi och b. c., 1669; flera uppl.) blev mest berömd. F. L-g E'beling, Aurora Mathilda, operasångerska, sopran (1826—51), en av den svenska operakonstens mest lysande företrädare omkring 1800-talets mitt, i stämmans skönhet och själfullhet och i det dramatiska föredraget fullt jämbördig med Jenny Lind, i vars repertoar hon firade sina största triumfer. E. var urspr. en god amatörpianist men övergick till den sceniska banan och debuterade 1844 på Mindre teatern i Stockholm i Farinelli. Följande år blev hon elev vid K. teatern, där hon framträdde ffg. 1846 som Pa-mina i Trollflöjten. Framgången var storartad, och E. förespåddes en framtid liknande Jenny Linds. Efter att ha varit engagerad vid K. teatern 1847—48, varunder hon befäste sin ställning som vår operascens främsta kvinnliga lyriska artist, reste hon på hösten sistnämnda år till Paris för att utbilda sig vidare för Garcia. Åren 1850—51 uppträdde hon på Königliche Oper i Berlin och väckte beundran som Adal-gisa i Norma och Desdemona i Othello. Hennes bana bröts dock på hösten 1851 genom en bröstsjukdom, som i förtid ändade hennes liv. Roller (utom nämnda): Grevinnan i Figaros bröllop, Donna Anna i Don Juan, Agatha i Friskytten, Valentine i Hugenotterna, Alice i Robert av Normandie o. a. Litt.: J. M. Rosén, Några minnesblad (1877); N. Erdmann, August Blanche och hans samtid (1892). G.P. Eberhard ->Ewerhardt. E'berhardt, Siegfried, tysk violinpedagog (f. 1883 10/3), son till violinisten och violinpedagogen G o b y E. (1852— 1926) och elev vid Sternsches Konserva-1 torium i Berlin, där han 1908 själv blev lärare. E. har i en rad skrifter framlagt undersökningar och teorier betr, betingelserna för ett naturligt, hämningsfritt violinspel. Verk: Der beseelte Violinton... (1910; tills, m. C. Flesch; även eng. uppl.), Virtuose Violin-technik ... (1920), Paganinis Geigenhaltung ... (2 bd, 1921—22) o. a., de flesta i flera uppl. Litt.: K. Schroeter, Flesch-Eberhardt. Natur-widrige oder natürliche Violintechnik? (1924). G. B. 1255 1256