El. Ton-namn. E (fr. och it. Mi), namn på tredje tonen i vår mo-• derna grundskala, C-dur, liksom grundtonen i E - d u r (med 4 #, för f, c, g och d) och e - m o 11 (med 1 #, för f) samt i frygiska och hypofrygiska kyrko-tonerna. I medeltidens bokstavsnotskrif-ter var e femte tonen (nedifrån), belägen en kvint över utgångstonen a. — 2. Beteckning för ->ackord och ->tonart. I- B-n Eadie [i:'di], N o è 1, engelsk sångerska, koloratursopran (1901—50), var en av landets ledande konsertsångerskor och vida känd genom sina om musikalisk kultur och smak vittnande framträdanden som Nattens drottning i Trollflöjten och Con-stanze i Enleveringen ur seraljen vid festspelen i Glyndebourne 1935 och 36. E. var urspr. pianist men övergick till sångstudier och debuterade med en konsert i London 1924 och på Covent Garden 1931. Hon har därefter ofta uppträtt vid musikfester över hela England och i USA samt i radio. G. P. Eames [e^mz], Emma Hayden, amerikansk sångerska, sopran (f. 1865 13/s), under sin engagemangstid vid Metropolitan 1891—1909 en av denna institutions främsta krafter, särskilt beundrad för sina framställningar av titelr. i Aida och Tosca. E. studerade sång i Boston och 1886—88 för Mathilde Marchesi i Paris och debuterade med stör framgång 1889 på Stora operan där som Julia i Romeo och Ju lia. Efter två säsonger vid denna scen kom hon 1891 till Covent Garden, och s. å. framträdde hon i sin debutroll ffg. på Metropolitan, som hon med kortare avbrott tillhörde till sin avgång från scenen 1909. E., som hade en omfattande repertoar, besatt en böjlig, tekniskt synnerligen välslipad om än ej särskilt stor röst. G. 2. ggn 1911 m. den amerikanske barytonsångaren Emilio Edoardo de Gogorza (1874—1949), som bl. a. var sånglärare vid Cur-tis Inst. of Music i Philadelphia. Roller: Grevinnan i Figaros bröllop, Donna Elvira och Donna Anna i Doji Juan, Pamina i Trollflöjten, Elisabeth i Tannhäuser, Elsa i Lohengrin, Sieglinde i Valkyrian, Eva i Mäs-tersångarne i Nürnberg, Violetta i La traviata, Amelia i Maskeradbalen, titelr. i Aida, Desde-mona i Otello, mrs Ford i Falstaff, Santuzza i Cavalleria rusticana, titelr. i Madame Butterfly och Iris, Valentine i Hugenotterna, Margareta i Faust, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Mireille, Micaela i Carmen, Charlotte i Werther o. a. Litt.: Emma Eames, Some memories and re-flections (1927; självbiogr.). G. P. Easdale [i/sded], B r i a n, engelsk tonsättare (f. 1909 10/«), utbildad vid bl. a. Royal College of Music i London; debuterade som tonsättare 1931. Verk: Operorna Rapunzel (1927) och The corn king (1935), scenmusik bl. a. till O’Neills Klaga månde Elektra (1937) samt filmmusik; orkesterverk, bl. a. en pianokonsert (1938), Dead march (1931), Tone poem (1934) samt Six poems för liten orkester (1936); en stråktrio, verk för två pianon och sånger m. m. Å. L-y Eastman [iöstman], George, amerikansk uppfinnare och industriman (1854 —1932), musikfrämjare. E. donerade bl. a. sammanlagt 4,5 mill. dollars för upprättande av en musikskola vid univ. i Rochester (Eastman School of Music). G. T. Easton [i/stn], Florence Gertrude, amerikansk operasångerska, sopran, av engelsk börd (f. 188 4 25/10 el. 24/io), uppträdde på Metropolitan 1917—29 och 1935 —36, där hon debuterade som Santuzza i Cavalleria rusticana. E. har uppburit ett stort antal roller på de mest skilda områden och har även uppmärksammats som romanssångerska. Urspr. pianistiskt underbarn erhöll E. sin sångutbildning vid bl. a. Royal Academy of Music i London. Hon debuterade som operasångerska 1903, varefter hon turnerade med H. W. Savages operasällskap i England och USA. Åren 1907—13 tillhörde hon Königliche Oper i Berlin, 1913—15 Stadttheater i Hamburg och 1915—17 Chicago Opera Co. — G. 1904— omkr. 1930 m. operasångaren Francis Maclen-nan. Roller: Fiordiligi i Cosi fan tutte, Brynhilde och Sieglinde i Valkyrian, Kundry i Parsifal, 1253 1254