EGGE en den musikaliska satsen organiskt avslutande epilog el. ->coda. Jämförande art.: Förspel, Mellanspel, Ritor-nell. L B-n Egalise'ra (av fr. égaliser, utjämna, göra likformig). Termen användes såväl på vokalt som instrumentalt område som uttryck för teknisk av-slipning och avrundning med utjämnande av alla av fysiologiska och mekaniska orsaker beroende ojämnheter, t. ex. vid passagespel på piano, flöjt el. violin. Inom sångpedagogiken användes uttrycket egalisera för strävan att bibringa stämman smidighet genom omärkliga övergångar mellan dess olika register och för utjämning mellan dess olika klangfärger. I. B-n E'genolf(f) eller Egenolph(us), Christian, tysk nottryckare (1502— 55), en av de första tyska boktryckare som sysslade med nottryck. E:s arbeten voro dock endast tjuvtryck och i övrigt mindre välgjorda. Han utgav bl. a. Gas-senhawerlin och Reuterliedlin (båda 1535; facsimileutgåva av H. J. Moser 1927). Litt.: Caroline Valentin, Geschichte der Musik in Frankfurt am Main ... (1906). Å. D. Egge, Klaus, norsk tonsättare (f. 1906 10/7), sedan 1945 ordf, i Norsk kompo-nistforening samt musikkritiker i Arbei-derbladet i Oslo. E. var elev till A. Sand-vold (orgel), N. Larsen (piano) och F. Valen (komposition) samt vid MH i Berlin till W. Gmeindl. Åren 1935—38 var han red. för tidskriften Tonekunst; ordf, i Nordiskt komponistråd 1946—48. Efter att ha utgivit några mindre pianostycken slog E. igenom som tonsättare med en egen kompositionsafton i Oslo 1934. Hans stil, som saknar tonal kadens, har särskilt i klangligt hänseende ett starkt inslag av spelmansmusik för har-dingfele. Bland de yngre norska tonsättarna har E. den mest särpräglade profilen. Verk: Två symfonier, nr 1 op. 17 (1945) och nr 2 op. 22 samt två pianokonserter, nr 1 op. 9 (1938) och nr 2 op. 21 (1946). — Kammarmusik: en biåskvintett op. 13 (1939), en stråkkvartett op. 5 (1934), en pianotrio op. 14 (1941) och sonat för violin och piano op. 3 (1934). Vokalverk med orkester: Bruresong yver hei-dom op. 6 (1934), Kantate til Sarpsborgs 100 års jubileum op. 10 (1939), Sveinung Vreim op. 11 (1940), Noreg-songen op. 16, Fjell-Norig op. 15 (1945), Elskhugskvaede op. 19 (1946). Kör a cap.: To kvinnekor op. 7 och Lyrisk suite for mannskor op. 8 samt folkvisebearb. För piano: To klaverstykker op. 1, Draum- 1269 Klaus Egge. kvaedesonate op. 4 (1939) och Fantasi i halling op. 12 (s. å.). — Sånger med piano, ss. Grön-land-songar op. 2 (1934), Gullharpesongar op. 6 (1934), Draumar i stjernesnö op. 18 (1946), och med orgel Hovden-salmar op. 20. O. G-n Egge, Lars Hjalmar Bernhard, operettsångare, baryton (f. 189 4 25/0), chef för Stora teatern i Göteborg 1938—48, där han värdefullt verkade även för den mer seriösa musikdramatiken. E. har i flera operettroller gjort stor lycka med sin ståtliga apparition, goda röst och sitt intelligenta spel. — Bild sp. 1267. Efter att i flera år ha turnerat som skådespelare studerade E. 1922—23 sång i Berlin och engagerades sistnämnda år vid Hippodromtea-tern i Malmö, där han uppträdde i en rad operetter. Med undantag för 1930—32, då han var knuten till Stora teatern i Göteborg, var E. 1925—35 verksam vid Oscars- och Vasateat-rarna i Stockholm; 1935—38 gästspelade han i Stockholm, Göteborg och Malmö. Ären 1935— 40 har han dessutom uppträtt i folkparkerna med eget sällskap, och 1938—48 var han ledare för Centraloperetten. — G. 2. ggn 1928—40 m. operettsångerskan Maja Cassel och från 1940 m. operasångerskan Isa Quensel. Roller: Jim Kenyon i Rose Marie, Pierre Bi-rabeau i ökensången, Stefan Koltay i Viktorias husar, greve Sandor i Djävulsryttaren, Peter 1270