EIN ARS SON, M. Sigfüs Einarsson. G. von Einem Efnarsson, Magnus, isländsk körledare (1848—1934), organist i Akureyri på n. Island under 35 år. E., som var grundare och ledare av manskören Hekla, framträdde även som tonsättare med ett antal körsånger och var dessutom verksam som musikpedagog. J. Th. Ei'narsson, Sigfüs, isländsk tonsättare (1877—1939), en av landets främsta kompositörer, blev 1911 domkyrkoorga-nist i Reykjavik, där han även var lärare i sång vid statsgymnasiet och seminariet; grundade dessutom flera körer, bl. a. Heimir. Vid Alltingets 1000-årsjubileum 1930 var han ledare för den därvid förekommande musiken. — Prof. 1937. E. studerade i Köpenhamn för Enna och V. Lincke. Som tonsättare har han framträtt ined kantater, bl. a. en vid Frederik VIII:s besök på Island (1907), och kyrkomusik, solo- och körsånger samt violinstycken. Utgav dessutom en isländsk koralbok och arr. isländska folkvisor. G. 1906 med den danska pianisten Valborg Inger Elisabeth Hell emann (f. 1883 2/5), elev av Orth och känd genom konserter i Skandinavien. Sch.; J. Th. von Einem [a^nam], Gottfried, österrikisk tonsättare (f. 1918 24/i). E., som tidigt visade musikalisk begåvning, utbildades först privat och senare främst för Blacher. År 1937 kom E. till Berlin, där han följande år blev kapellmästare och körrepetitör vid Staatsoper; dessutom assistent vid festspelen i Bayreuth 1938. E. har vunnit stor uppmärksamhet främst i Tyskland, Österrike och Italien med bl. a. baletten Prinzessin Turandot och framför allt operan Dantons Tod. Hans musik företräder en utpräglat modern inriktning med anknytningar till Stravinskij och Hindemith och är starkt litterärt influerad. 7 Verk: Operan Dantons Tod (Salzburg 1947), kammaroperan Das Erdbeben in Chile (1948 ev. 47) samt baletten Prinzessin Turandot (Dresden 1944); Capriccio, Concerto für Orchester, Symphonische Musik Nr. 1 (1948), Trauermusik (3 d., 1948), svit ur Dantons Tod (1948 ev. 47), Serenade för två stråkorkestrar (1949) o. a. orkesterverk; sånger samt pianokompositioner, bl. a. 2 sonatiner, m. m. Litt.: H. Rutz, Neue Oper. G. E. und seine Oper »Dantons Tod» (1947) samt biogr. i M och ÖM 1947. G. M. Einstein [ainjta^], Alfred, amerikansk musikforskare av tysk börd (f. 1880 30/i2), dr phil. 1903, verksam som lärare vid Smith College, Northampton, Massachusetts. E., som varit elev till Sand-berger vid univ. i München, har dokumenterat en ingående kännedom om madrigalen och äldre monodisk stil i en rad uppsatser i SIMG, ZIMG, AMW och ZMW, vilken sistnämnda tidskrift han red. 1918—33. Han var under många år musikkritiker i Münchner Post och 1927—33 i Berliner Tageblatt; lämnade Tyskland 1933, varefter han vistades i London och Florens. Sedan 1939 bosatt i USA. Amerikansk medborgare 1945. Efter H. Riemanns frånfälle (1919) har E. utg. dennes Musiklexikon i 9—11 uppl. (senast 1929) och verkställt en tysk version av A. Eaglefield —Hulls Dictionary ..., Das neue Musiklexikon (1926). Han har medarb. i G. Adlers Handbuch der Musikgeschichte (1924; 21930) o. a. verk. Är 1937 utgav E. 3. uppl. av L. von Köchels Chro-nologisch-thematisches Verzeichnis sämtlicher Tonwerke Wolfgang Amade Mozarts... och 1947 ett omtr. med suppl. E. har även utg. A. Steffanis kammarduetter m. m. (i DTB 6:2; tills, m. A. Sandberger), Italienische Musiker und das Kaiserhaus 1567 —1625 (DTÖ 41), C. W. Glucks L’innocenza giustificata (DTÖ 44), Luca Marenzio, Sämt-liche Werke (PÄM 4:1; 6), The 10 celebrated string quartets (1945; Mozartkvartetter), Rondo A-dur för piano och orkester av W. A. Mozart samt 5 mindre kända symf. av J. Haydn m. m. Skrifter (utom nämnda): Zur deutschen Lite-ratur für Viola da Gamba im 16. und 17. Jahr-hundert (diss. 1903; tr. 1905), Agostino Steffani (i KJ 1910), Eine Caccia im Cinquecento (i Liliencron-Festschrift 1910), Geschichte der Mu- 8