ELENIUS (-URBAN O) kombinationer inom dynamiskt vidgade gränser. Bland tonsättare som intresserat sig för och skrivit för denna nya art av musik märkas J. Schillinger, A. Honegger, D. Milhaud, J. Ibert, P. Hindemith m. fl. Den sistnämnde bidrog verksamt till utformandet av Traut-weins trautonium och skrev 1931 en konsert för solotrautonium och stråkorkester. Litt.: R. Raven-Hart, The Martenot instrument (i Wireless world 1930); F. Trautwein, Elektrische Musik (1930); J. Winckelmann, Das Trautonium (1930); J. Schillinger, Electricity, a musical liberator (i Modern music 1932); L. Stokowski, New horizons in music (i Journal of the Acoustical Society of America 1932); O. Vierling, Elektrische Musik (i Elektrotech-nische Zeitschrift 1932); P. Lertes, Elektrische Musik (1933; med bibliogr.); P. Kotowski & W. Germann, Das Trautonium (i Elektrische Nach-richten-Technik 1934); L. Stokowski, New vistas in music (i Atlantic monthly 1935); B. F. Miess-ner, Electronic music and instruments (i Pro-ceedings, Inst. of Radio Engineers 1936; med bibliogr.); J. M. Barbour, Music and electricity (i Papers read by the members of the American Musicological Society 1937); F. D. Merril, The novachord (i Electronics and television 1939); E. G. Richardson, The production and analysis of tone by electrical means (i Proceedings of the Musical Association 1940); J. H. Jupe, Types and characteristics of elec-tronic musical instruments (i Electronics and television 1941); F. D. Merril, The solovox (i dens. 1941); J. Marx, Heliophon, ein neues Musikinstrument (i ÖM 1947); A. Douglas, The electronic musical instrument manual... (1949). Kj.S. Elenius (-Urbano), Aino Sylvia, finländsk operasångerska, mezzosopran (f. 1905 29/7). E. har bedrivit studier vid Helsingfors musikinst., i Wien, Berlin och Italien. Sedan 1929 engagerad vid Finska operan i Helsingfors har hon därjämte framträtt som solist vid orkester- och oratoriekonserter. E- Élévation [elevas^ij], fr. (av lat. eleva tio, lyftning), i klassisk balett beteckning för en dans som riktas uppåt och mera försiggår i luften än utefter scengolvet. En annan beteckning för samma dansart är la grace sautée. Motsats: terre-å-terre-dans, som utvecklas mera horisontellt. R~n Elf ström, Carl, orgelbyggare (1830— 1917), huvudsakligen verksam i s. Sverige, främst Småland. E:s produktion omfattade mellan 50 och 60 verk, och hans största arbete var den gamla or 27 geln i Linköpings domkyrka (1887; 28 stämmor). G.M. Elg, Jonas, instrumentmakare (d. 1732). E., som var verksam i Stockholm, är den förste svenske fiolbyggare, av vilken arbeten finnas bevarade: två lutor, en till violoncell ombyggd tenorgamba och en kontrabas. Han torde även ha tillverkat violiner. Litt.: Hedvig Boivie, Några svenska lut- och fiolmakare under 1700-talet (i Fataburen 1921). D.F. ELGAR, EDWARD. Den engelske tonsättaren Sir Edward (William) E'lgar, f. 1857 2/6 i Broadheath vid Worcester, d. 1934 23/2 i Worcester, anses numera som den moderna engelska musikens grand old man och portalfigur, i sin av en fin och försynt personlighet präglade konst förenande klassicistisk formell balans med romantiskt tonspråk, kryddat av typiskt nationella tonfall, icke folkloristiska men traditionella inom engelsk konstmusik sedan dess storhetstid från 1400-talet till 1600-talet. Elgar, som var son till en organist i Worcester, erhöll sin huvudsakliga musikaliska utbildning av fadern och verkade efter avslutade studier i denna stad och i Birmingham som orkesterviolinist och från 1885 som faderns efterträdare vid den katolska S:t Georges-kyrkan. Är 1889 lämnade han sin anställning för att leva som fri kompositör, varvid han sökte sig till London. Han drog sig emellertid 1891 tillbaka till sin hembygd och slog sig ned i Malvern i v. Worcestershire. Efter några svåra år, då hans verk sporadiskt började förekomma på konsertprogrammen — uvertyren Froissart op. 19 spelades vid Worcester Festivals redan 1890, följd 1893 av kantaten The black Knight op. 25 — noterade han 1896 en första större framgång med kantaten King Olaf op. 30, som uppfördes vid North Stafford-shire Festival i Hanley. Detta framförande, i förening med en glänsande presentation av Enigma-variationerna op. 36 under H. Richter i London 1899, ställde Elgar i främsta ledet bland Englands tonsättare, men det egentliga genombrottet skedde först med framförandet av The dream of Gerontius op. 38 (1900) vid nederrhenska musikfesten i Düsseldorf 1902, då bl. a. även R. Strauss skänkte honom sitt oförbehållsamma erkännande. Detta oratorium, ofta angivet som hans yppersta verk, blev en överväldigande framgång, och nu började utmärkelserna formligen strömma över honom. 28