ELLER France Ellegaard. främsta konserterande pianister, särskilt lyhörd för den romantiska och franskimpressionistiska klaverkonstens stämningsvärden. E., som är född i Paris, inskrevs redan vid 10 års ålder som elev vid MK i Paris och debuterade 1927 i Köpenhamn samt två år senare i Paris vid Concerts Lamoreux. Hon har därefter med framgång konserterat över hela Europa, varvid hennes stilsäkra, tekniskt briljanta spel och fina musikaliska uppfattning vunnit allmän uppskattning. I Sverige, där hon varit bosatt 1943—48, har E. från 1931 varit en ofta återkommande gäst, såväl vid orkesterkonserter som vid solistaftnar och i radio. Sedan 1949 gift i Finland. Sch.; G. P. Eller, Hei no, estnisk tonsättare (f. 1887 8/3), en av sitt lands ledande; prof, i komposition vid MK i Tallin. E. avslutade 1920 sina studier vid MK i Leningrad. I tidigare verk, t. ex. de symfoniska dikterna »Nattliga klanger», »Legend» och »Fantom» samt stämningsbilderna »Morgon-rodnad» och »Aftonskymning», visar han sig som utpräglad impressionist, medan han i de senare, t. ex. orkesterverken Burlesk, S inf onia in modo mixolydio, en danssvit och sviten »Ljusa nätter», alltmer fördjupat sig i den estniska folkmusikens egenart. E. har även skrivit kammarmusik (bl. a. 3 stråkkvartetter) och pianostycken. F. H. T.; E. T. Elleviou [elvk/J, Jean, fransk operasångare, tenor (1769—1842), anställd vid Comédie Italienne i Paris 1790—1813 och en av sin samtids mest uppburna sångare i den franska huvudstaden. E. debuterade 1790 på Comédie Italienne i Monsignys Alexis eller Deserteuren och vann snart en sällsynt popularitet, icke minst genom sina framträdanden i Grétrys operor. Tenorpartierna i Méhuls Joseph i Egypten (1807) och Boieldieus Johan av Paris (1812) äro skrivna för honom. Litt.: E. H. P. de Curzon, J. E. (1930). G.P. E'llgen, Einar, norsk tonsättare och operasångare, baryton (f. 1897 6/is), elev i sång av T. Lammers, van Erpekum Sem och M. van Roos i Oslo, vidare studier för d’Albert i Berlin. E., som debuterade som sångare i Oslo 1921, har givit konserter, medverkat i oratorier och framträtt som operasångare i Norge 1921—27 och i Tyskland 1927—39. Roller: Titelr. i Den flygande holländaren, Wotan i Valkyrian, Mefistofeles i Faust, Esca-millo i Carmen, Scarpia i Tosca och titelr. i Boris Godunov. Verk: En svit för orkester (1931), en stråkkvartett (1930; förlorad), sånger för manskör ss. Heilagt er livet (V. Vislie), Alle mann hadde ■fota (1942) o. a., Passacaglia og fuge för orgel (1934) m. m. H. K. Elling, Catharinus, norsk tonsättare och folkmusiksamlare (1858—1942), lärare i kontrapunkt och komposition vid MK i Oslo 1896—1908. Elling är främst känd genom sina omfattande uppteckningar av norsk folkmusik, vilka han företog 1898—1919 med understöd av statsmedel. Elling studerade piano och komposition i Leipzig 1877—78, avlade filologisk ämbetsex. i Oslo 1883 och var därefter några år lärare i sistnämnda stad; musikkritiker i Dagbladet 1881—82, i Ny illustreret tidende 1884—86 och i Morgenposten 1903—07. Åren 1897—1901 verkade han som dirigent vid Drammens sångförening och innehade slutligen organistposten vid Gamlebyens kyrka i Oslo 1909—26. År 1881 debuterade Elling som tonsättare med Salme av Björnson, och sin första komposi-tionsafton gav han i Oslo 1884. Två år senare erhöll han Houens stipendium och utbildade sig nu vidare för von Herzogenberg vid MH i Berlin (1886—87). I Berlin stannade han i tio år, varunder flera av hans mer betydande verk sågo dagen eller planerades, bl. a. operan 35 36