ELOVAARA sertturnéer, vilka sträckte sig ända till Australien, och vid sin övergång till scenen hade han redan ett känt och aktat namn. Elmblad var härefter engagerad vid flera prominenta operor ss. Dresden (1879—81), Hannover (1881—84), Prag (1884—87, 1890—94), Metropolitan (1887—88, 1903), Berlin (1888—90) samt Breslau (1894—97). I Prag och Berlin var han även verksam som regissör. Efter anställningstiden vid K. teatern, där han gasterat från 1887, hade han engagemang bl. a. vid operascenerna i Amsterdam, Wiesbaden och Leipzig; slutligen var han 1907—08 sånglärare vid MK i Malmö. I sin omkr. 70 roller omfattande repertoar lade Elmblad i dagen en konstnärlig uppfattning och ohämmad dramatisk kraft, som gav intryck av »elementär, fruktansvärd storhet» (B. Walter). Hans något hårda men väldiga stämma kom bäst till sin rätt i baspartierna i Wagners Nibelungens ring, men även hans Kaspar i Friskytten och Falstaff i Muntra fruarna voro i sin genre präglade av denna storhet och samvetsgrannhet, som utmärkte hans främsta skapelser på scenen. Som romanssångare var han betydande; icke minst gjorde han en viktig insats för den svenska romansen på utländsk botten. — Litteris et artibus 1897. G. 1. ggn 1878 m. den australiska pianisten Maggie Menzies (d. 1887), 2. ggn 1888 m. författarinnan Sigrid Agneta Sofia Pettersson (pseud. T o i v o) (1860—1926), känd för sina övers, av bl. a. Wagners senare musikdramer samt för en biogr. över Jenny Lind (1920). Roller (utom nämnda): Sarastro i Trollflöjten, Rocco i Fidelio, Daland i Den flygande holländaren, lantgreven i Tannhäuser, kung Marke i Tristan och Isolde, Pogner i Mästersångarne i Nürnberg, Fafner, Hunding och Hagen i Nibelungens ring, kungen i Aida, Angantyr i Tirfing, Clemens i Waldemarsskatten o. a. G. P. E'Imendorff, Karl, tysk dirigent (f. 1891 25/i), före andra världskriget en av Tysklands ledande Wagner dirigenter, välkänd från en mångårig verksamhet vid festspelen i Bayreuth. Efter anställning som kapellmästare vid operascenerna i Düsseldorf, Mainz, Hagen och Aachen blev E. 1925 dirigent vid Staatsoper i München och 1932 ledare för operan i Wiesbaden. År 1936 utnämndes han till General-musikdir. i Mannheim och verkade från 1938 jämsides med denna befattning som kapellmästare vid Staatsoper i Berlin. G. B. Elmgren-HeFnonen, T u o m i Kaarina, finländsk sångerska, sopran (f. 1903 5/2). Efter studier vid MK i Helsingfors, i Tyskland, Frankrike och Italien har E. konserterat flerstädes i Finland och Norge samt i Berlin. Hon har skrivit om 41 Johannes Elmblad. musik, teater och konst i Uusi Suomi samt utg. biogr. Toivo Kuula (fi.; 1938). N.-E. R. E'lokas, O s s i Erkki Timo, finländsk kördirigent (f. 1904 9/5). Efter studier vid Helsingfors MK har E. varit lärare i tonträffning vid denna institution, var 1942—47 dirigent för sångsällskapet Suo-men Laulu samt är sedan 1943 kantor i Tölö kyrka. Han har komponerat huvudsakligen solo- och körsånger E. B. ETovaara, Toivo William, finländsk tonsättare (f. 1907 13/0). E. studerade vid Viborgs kyrkomusikinst. och Helsingfors Mischa Elman. Karl Elmendorff. 42