EMSHEIMER 1938). E. studerade vid MK i Paris och för Gevaert i Brüssel, promoverades 1895 i Sorbonne och blev 1909 prof, i musikhistoria vid MK i Paris, där han verkade till 1936; var 1904—07 körledare vid kyrkan S:te Clotilde i Paris. Verk: Operorna Prométhée enchainé (1915) och Salamine (Paris 1929), kantaten Terre de Bretagne (1890), pantomimen Pierrot peintre (1886), två symfonier, två stråkkvartetter m. m. — Essai sur 1’orchestique grecque (diss. 1895), La danse grecque antique ... (1896; eng. uppl. 1916), Histoire de la langue musicale (2 bd, 1911; 21928), Traité de 1’accompagnement modal des psaumes (1913), Pelléas et Mélisande de Claude Debussy (1927), César Franck (1928; 21930) samt en rad tidskr.-art. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943); spec.-nr av RM 1947 (med bibliogr.). K.R-n E'msheimer [-hammar], Ernst Isidor, svensk musikhistoriker och -etnograf av tysk börd (f. 1904 «/i), dr phil. 1927 vid univ. i Freiburg i. Br., sedan 1949 föreståndare för Musikhistoriska museet i Stockholm. E. är främst en utmärkt kännare av primitiv musik. E. har verkat i olika befattningar som musik -etnograf vid Ryska vetenskapsakad. i Leningrad 1932—36, deltog 1936 i en expedition till n. Kaukasus och var 1937—49 knuten till Statens etnografiska museum i Stockholm. E. medarb. i detta lexikon under sign. E. E. — Svensk medborgare 1949. Skrifter: Johann Ulrich Steigleder. Sein Le-ben und seine Werke (diss. 1928), Drei Tanz-gesänge der Akamba (i Ethnos 1937), Über das Vorkommen und die Anwendungsart der Maul-trommel in Sibirien und Zentralasien (i dens. 1941), Musikethnographische Bibliographie der nichtslavischen Völker im Russland (i AM 1943), Preliminary remarks on Mongolian music and instruments och Music of eastern Mon-golia... (båda i The music of the Mongols 1, 1943), Zur Ideologie der lappischen Zauber-trommel (i Ethnos 1944), Schamanentromrnel und Trommelbaum (i dens. 1946), A Lapp mu-sical instrument (i dens. 1947) och Eine sibi-rische Parallele zur lappischen Zaubertrommel? (i dens. 1948). Han har vidare utg. E. M. von Hornbostel, The music of the Fuegians (i dens. 1948). G.M. Enacovici [-vi:'tsi], Georges, rumänsk tonsättare och violinist (f. 1891). E. studerade vid MK i Bukarest och vid Schola Cantorum i Paris för bl. a. dTndy och blev 1919 lärare i violin vid MK i Bukarest. Som tonsättare slog han igenom 47 1915, då han erhöll Enescu-priset för en violinsonat i E-dur. Verk: Två poem (A-dur och C-dur) för violin och orkester, Idylle för violin och orkester, sviten »I rumänsk stil» m. fl. orkesterverk; kammarmusik (bl. a. en stråkkvartett), violinstycken, en pianosonat och sånger. G. B. Enbom, Christina Wilhelmina, operasångerska, sopran (1804—80). E., som tillhörde K. teatern i Stockholm 1824—26 och 1830—41, väckte uppmärksamhet som ett rikt löfte men hindrades av bristande utbildning att utveckla sina obestridliga talanger. E. var elev vid K. teatern, korist där 1821—24 samt 1850—56 och debuterade 1823 som Lise i P. Gaveaux’ Den lilla matrosen. På 1840-talet var hon tidvis anställd vid andra scener. Hennes stämma, som ägde en fyllig, liksom metallisk glans och skönhet — den jämfördes t. o. m. med Jenny Linds — och ett omfång av tre oktaver, kom bäst till sin rätt i Rossinis operor, där hon nådde högst i partier som titelr. i Tancred och Malcolm i Sjöfröken. Roller (utom nämnda): Titelr. i Armida, grevinnan i Figaros bröllop, Donna Anna i Don Juan, Pamina och Nattens drottning i Trollflöjten, Agatha i Friskytten, titelr. i Jessonda, Isabella i Robert av Normandie o. a. G. P. Enchainement (de pas) [aijfänmaTj da pa], fr., kedja (av steg), beteckning för en sammanhängande serie skiftande steg och rörelser i klassisk balett. Enders, Georg, svensk populärmusiker av österrikisk börd (f. 1898 20/i). E. har efter studier vid Neues Wiener Konservatorium samt i piano för bl. a. von Sauer haft engagemang med egen orkester vid större restaurangföretag i Sverige och utlandet. Han har även framträtt som tonsättare av radiooperetten Mr X och verkat som film- och schlagerkompositör. A. L-y E'ndregaard [-går], Jacob Olai, norsk operasångare, baryton (f. 1881 Vio), efter studier för bl. a. J. Forsell i Stockholm och debut i Oslo 1901 anställd vid Cen-tralteatret där 1906—14. Roller: Greve Almaviva i Figaros bröllop, Scarpia i Tosca, Marcel i Bohème, Sharpless i Madame Butterfly, Escamillo i Carmen m. fl. Ö. G. af Enehjelm, Alexis Gustaf Maximilian, finländsk operasångare, tenor (1886 —1939). E. studerade i bl. a. München 48