ENESCU och Wien, verkade som lärare vid Helsingfors musikinst. samt uppträdde på Finska operan i Helsingfors och Hessi-sches Landestheater i Darmstadt. Från 1925 till sin död var han anställd vid Finlands rundradio som hallåman och chef för reportageavdelningen. N.-E. R. Eneqvist el. E n e q u i s t, Eugenia M a-t hi Ida, sångerska, sopran (1833—98), huvudsakligen verksam på kontinenten som konsertsångerska och mest känd under sitt artistnamn, »signora» B i o n d i n i. E., som var elev av MK i Stockholm, Leipzig och Paris (Masset), debuterade efter mitten av 1850-talet med stor framgång som Adalgisa i Norma på Théåtre des Italiens i Paris och tillhörde en tid denna scen. Efter att ha lämnat teatern bosatte hon sig i London och företog därifrån vidsträckta turnéer, varvid hon flera ggr uppträdde i Sverige (sista ggn 1879). Hennes stämma beskrives som sällsynt hög men tillika böjlig och kraftig; hennes koloratur var även internationellt sett betydande. G. P. Energeti'k (av ty. Energ^tik), ett särskilt inom nyare tysk musikforskning och musikestetik företrätt betraktelsesätt, enligt vilket melodiskt skeende och därmed musikaliskt formskeende väsentligen uppfattas som ett spel av krafter i tiden. Termen har närmast E. Kurth till upphovsman och har tagits upp i ett flertal av honom influerade arbeten på musikestetikens och formlärans område, ss. av H. Mersmann, R. von Tobel, K. Westphal m. fl. Energetiken är starkt beroende av den riktning inom nyare musikpsykologi som, delvis med förebilder från gestaltpsykologin, uppmärksammat och studerat vår förmåga att med musikupplevandet förknippa förnimmelser av rumslighet och massa. Produkten av denna massförnimmelse och tidsdimensionen resulterar enl. detta betraktelsesätt i upplevelsen av ett spänningsfyllt skeende mellan tonerna i en melodi, meloditonerna bli bärare av »kinetisk» energi, vilket i sin tur resulterar i ett kraftflöde: »Melodie ist strömende Kraft» (Kurth). I samband med studier av framför allt barockens och romantikens musikaliska former (Bach, Bruckner) har energetiken bidragit till att särskilja en mera »statisk» och en mera »dynamisk» art av formgestaltning (»Formdynamik»). Jämförande art.: Form. Litt.: E. Kurth, Grundlagen des linearen Kontrapunkts (31927); dens., Musikpsychologie (-1947). I.B-n Ene'scu el. E n e's c o [-ko], Georges, rumänsk tonsättare och violinist (f. 1881 49 Georges Enescu. 10/8), en av sitt lands främsta kompositörer och alltsedan sekelskiftet känd som en synnerligen framstående violinvirtuos genom turnéer över hela världen. E. har även framträtt som talangfull dirigent, särskilt i USA. Han instiftade 1912 ett pris för rumänska tonsättare. E. är sedan 1948 lärare vid Mannes Music School i New York. E. började spela violin vid 4 års ålder och studerade 1888—94 vid MA i Wien för Hellmes-berger (violin) och R. Fuchs (musikteori) samt därefter vid MK i Paris för bl. a. Marsick (violin), Fauré och Massenet (teori). Efter avslutade studier företog han 1899—1900 en längre konsertresa genom Europa och USA, vilken grundläde hans rykte som violinspelare. Han har även verkat som lärare, bl. a. vid École Normale de Musique i Paris, där Y. Menuhin hörde till hans elever. Som tonsättare debuterade han vid 16 års ålder på Concerts Colonne i Paris med Poème roumain op. 1. Hans kompositioner utmärkas av känslodjup, sober teknik och personligt präglad stil. Scenisk musik: Operan Oedipe (Paris 1936). Orkesterverk: 4 symfonier: nr 1 Ess-dur op. 13, nr 2 A-dur op. 17 och nr 3 C-dur med piano, orgel och kör (1919) samt nr 4 e-moll; Poème 50