ENHARMONIK English chamber music (1946); R. Nettel, The orchestra in England. A social history (1946); W. H. Parry, Thirteen centuries of English church music (1946); E. H. Fellowes, The English madrigal (21947); R. H. Myers, Music since 1939 (1947); P. A. Scholes, The mirror of music 1844—1944 (2 bd, 1947); B. Pattison, Music and poetry of the English renaissance (1948). Årsböcker: HY 1944 ff. och The year’s work in music 1947/48 ff. Englund, Karl Fridolf, försäkringsman (f. 1878 0/9), Bach-kännare. Fil. lic. i Uppsala 1902 har E. varit verkst. dir. för Allmänna pensionsförsäkringsbo-laget i Stockholm 1915—36. Resultatet av sina Bach-studier har han framlagt i Bach-studiet. Strödda anteckningar (4 bd, 1928—35). Å.Å. Englund, Sven Einar, finländsk tonsättare (f. 1916 17/e). E. har studerat piano och komposition vid Sibeliusakad. i Helsingfors och gav 1947 en komposi-tionsafton där. — E. erhöll 1947 ett Sibe-liusstipendium. Verk: Två symfonier, den symfoniska dikten Epinikia, en pianokvintett f-moll, skådespels-musik samt smärre pianostycken. A. F. E'ngländer, Richard Bernhard Wilhelm Otto, svensk musikforskare av tysk börd (f. 1889 17/2), dr phil. vid univ. i Berlin 1916. E. är sedan 1939 bosatt i Uppsala och blev 1948 docent i musikforskning vid univ. där. Han är främst kännare av 1700-talets opera- och instrumentalmusik men har även framträtt som pianist, cembalist, dirigent och tonsättare. E. har studerat musikhistoria för Riemann och Schering i Leipzig och för Kretzschmar, J. Wolf, O. Fleischer och Friedländer i Berlin; dessutom pianostudier vid MK i Leipzig för P. Klengel och vid MH i Berlin för L. Kreutzer. Han verkade därefter i Dresden, bl. a. som kör-repetitör vid operan, kapellmästare vid Oper des Bühnenvolksbundes där, som föreläsare och musikpedagog m. m. samt som musikkritiker i Dresdner Anzeiger. I svensk radio har han även framträtt som cembalist och dirigent. Svensk medborgare 1947. Verk: Johann Gottlieb Naumann als Opern-komponist (diss. 1916), Johann Gottlieb Naumann als Opernkomponist (1741—1801). Mit neuen Beiträgen zur Musikgeschichte Dresdens und Stockholms (1922), Joseph Martin Kraus und die Gustavianische Oper (1943) samt en rad tidskr.-art. ss. Kraus’ Proserpin... (i STM 1939), Jos. Mart. Kraus och den svenska dik-tarkretsen (i Samlaren 1941), Zur Dafne von Bontempi und Peranda (i AM s. å.), The sket- 65 ches for »The magic flute» at Upsala (i MQ s. å.), Instrumentalmusik i Dresden under Wien-klassisk tid 1—3 (i STM 1945, 47 och 48), Från rokokomusik till romantisk opera (i Det glada Sverige 2, 1948), bidrag i GJ, ZMW m. fl. — Variationer för flöjt över ett tema av A. Lotti (1944), en violoncellsonat (1947), sånger för manskör o. a. kompositioner. — E. har även utg. verk av C. F. Abel, J. A. Hasse och J. A. Hiller. G. M. Engquist, Kirsten Johanne, dansk sångerska, sopran (f. 1903 18/s), efter studier för Otta Brönnum, vid MK i Köpenhamn och för V. Herold vid Det kgl. Teaters operaskola engagerad vid denna opera 1929—36. Hon debuterade som Juliette i Hoffmanns äventyr och har gjort stor lycka i en rad andra lyriska sopranpartier. Roller: Zerlina i Figaros bröllop, Margareta i Faust, Micaela i Carmen, Mimi i Bohème, Maria i Brudköpet m. fl. Sch. Engström, Johan Erik, finländsk pianofabrikör (1846—93). E. fick 1867 gesällbrev i Petersburg och fortsatte sin utbildning i Stockholm, Düsseldorf och Paris. Hans 1872 i Helsingfors grundade fabrik existerade till 1889, och antalet där tillverkade pianinon uppskattas till 5—600. J. R-s Engström & Södrings Musikförlag A/S, danskt musikförlag i Köpenhamn, gr. 1938 av Knud Engström (f. 1906) och Christen Södring (f. 1897). Förutom förlagsrörelse driver firman även konsertagentur och impressarioverksamhet. Sch. Enharmoni'k. 1. Ett av den antika grekiska musikens tre tonsläkten, vilket i motsats till det diatoniska och det kro-matiska tonsläktet innehåller tonsteg som äro mindre än halva tonsteg, nämligen olika former av vad som populärt kallas kvartstoner. Ett enharmoniskt tetrakord har följande uppbyggnad: a — f — f1 — e 2 c:a V4 c:a V4 Se vidare Grekland, avd. Antiken. 2. Den skenbara identiteten mellan två toner, av vilka en el. båda äro kromatiska förändringar av två varandra närliggande stamtoner, t. ex. ciss-dess, hiss-c. Såväl i pytagoreisk som i ren stämning skilja sig dessa toner åt i tonhöjd (->Tonsystem); endast inom den liksvävande 66 3. Musik. II