VON E R D M AN N S D ö R F E R sertresor (Göteborg 1924) och är en ivrig förkämpe för modern musik. Verk: Två symfonier, Konzertstücke für Klar vier und Orchester op. 18 (1948) o. a. orkestermusik; piano- och violinstycken, sånger m. m. F. H. T. von E'rdmannsdörfer, Max, tysk dirigent (1848—1905). E. utbildades vid MK i Leipzig samt i Dresden under J. Rietz; innehade ledande dirigentposter i Son-dershausen 1871—80, Moskva 1882—89, Bremen 1889—95, Petersburg 1895—97 och München 1897—98. Han framträdde även som tonsättare med körverk o. a. — G. 1874 m. pianisten Pauline F i c h t-ner (1847—1916). Litt.: M. Chop, M. E. und Frau Pauline E.-Fichtner (i förf:s Zeitgenössische Tondich-ter 1, 1888). G .B. Erdtel [ä'rtal], Ehrhardt Frohwald, svensk violinist och tonsättare av tysk börd (f. 1894 21/i), sedan 1919 förste altviolinist vid K. hovkapellet i Stockholm. E. studerade vid MH i Berlin, violin för A. Moser och musikteori för J. Wolf. Han blev 1908 konsertmästare i Freiberg (Sachsen), 1913 i Deutsches Opernhaus, Charlottenburg, samt 1917 i Königsberg. — Svensk medborgare 1923. Verk: Konsert för viola d’amore D-dur (1943), variationer för altviolin och orkester (1928); musik och text till sagospelen Prinz Eiszapf och Ein Wintermärchen, musik till baletten Biet Maja; kammarmusik; sånger. B. W-r Ere'de, A 1 b e r t o, italiensk dirigent (f. 1908 8/ii). E., som räknas till Italiens främsta yngre krafter inom sitt område, var en tid ledare för Turins radioorkester; senare knuten till det engelska operaföretaget Cambridge Theatre. Han har vid flera tillfällen gästat Sverige, ffg. 1940. E. har studerat vid MK i Milano samt för Weingartner och F. Busch. Han har varit verksam som opera- och konsertdirigent i både Europa och Amerika (bl. a. La Scala, Glynde-bourne, NBC i New York, 3 år ledare för Salzburg Opera Guild). G. B. Erh-hsien >Hu k’in. E'richsen, Hans, norsk dragspelsvir-tuos (f. 1891 lo/io). E., som är autodidakt, uppträdde ffg. i Oslo 1912 och har sedan dess ständigt turnerat i Europa och USA. Han har spelat in hundratals grammofonskivor. Verk: Arbeidernes idrottsmarsj, Hun er bare 19 somre, Sommerkveld på öia, Du skal få suk- kertöi, Midtsommervalsen, Sörlandsvalsen, Oslo-marsjen. Ö. G. ETichsen, Poul Balder A11 i n, dansk klarinettist och tonsättare (f. 1910 10/2), en av grundarna av Blaeserkvin-t e 11 e n af 1932 i Köpenhamn och sedan 1936 anställd i Statsradiofoniens orkester. E., som varit elev av bl. a. Oxenvaad (klarinett) samt Höffding och Jeppesen (musikteori och komposition), utexaminerades 1933 från MK i Köpenhamn. Han har varit solist vid åtskilliga konserter i Danmark och det övriga Skandinavien; uppehöll sig i Sverige 1943—45. Verk: Symfoni nr 1, Sinfonia piccola (1933), Symfoni nr 2, De tre Gratier (1942); svit för kammarensemble (1945), oboekvintett (1931), biåskvintett (1940), kvartett för fyra flöjter (1935), scherzo för piano (1936), sånger m. m. H. G. Erici, Einar Viktor, läkare (f. 1885 31/i), ivrig förkämpe för gamla orglars bevarande, särskilt med tanke på deras användning som klangliga förebilder för nutida svenskt orgelbyggeri. Med. lic. 1912 blev E. 1924 konsult vid Söderby sjukhus, Stockholm. Han har alltsedan 1910 dessutom sysslat med konsthistoria och orgelstudier, varvid han undersökt vårt lands orgelbestånd och på grundval härav upprättat ett inventarium över äldre orglar i Sverige fram till 1860-talet. E. har härvid även framdragit en rad hittills okända, självlärda och högtstående bygde-orgelbyggare. — Korresponderande led. av Kungl. Vitterhetsakademin 1947. Skrifter: Orglar och orgelbyggare i Linköpings stift (i Linköpings stift i ord och bild, 1949) och en rad tidskr.-art. G. M. Ericson, Annalisa, operettsångerska (f. 1913 14/0). Började sin teaterbana i K. teaterns balett och har sedan haft engagemang vid bl. a. Oscarsteatern; även populär som revy- och filmartist. Roller: Axuri i ökensången, Anette i Tre små flickor, Wanda i Rose-Marie m. fl. Å. L-y Ericson, Eric Gustaf, kyrkomusiker (f. 1918 26/io), ledare av ->Kammarkören alltsedan denna 1945 började sin verksamhet; kantor i Jakobs kyrka i Sthlm från 1949. E. har studerat vid MK i Sthlm; högre orga-nistex. 1941, högre kantorsex. 1942 och musik -lärarex. 1943; dessutom studier 1948 vid Schola Cantorum i Basel. Från 1944 är E. musiklärare vid Palmgrenska samskolan i Sthlm; förbunds-dirigent i Stockholms körförbund sedan 1947 och ledare av förbundets mindre kör. A. N. 79 80