FARMER, J. Geraldine Farrar. Skrifter: The Arabian influence on musical theory (1925), The Arabic musical MSS. in the Bodleian Library (s. å.), Byzantine musical instruments in the 9th century (s. å.), The influence of music. From Arabic sources (1926), A history of Arabian music to the IRth century (1929; m. bibliogr.), Historical facts for the Arabian musical influence (1930), Studies in Oriental musical instruments (2 bd, 1931—39), The organ of the ancients, from Hebrew, Syriac, and Arabic sources (1931), A forgotten com-poser of anthems: William Savage (i ML 1936), The sources of Arabian music: an annotated bibliography (1940), A history of music in Scot-land (1947); andra skrifter samt tidskriftsart., bl. a. om skotsk musik. — F. har även utg. arabiska musikteoretiska skrifter i övers, med kommentarer: Collection of Oriental writers on music (5 h., 1933—42) samt Maimonides On listening to music (1941) och Sa^adyah Gaon on the influence of music (1943). E.E. Farmer [fa/ma], John, engelsk tonsättare (f. omkr. 1560), verksam mellan 1591—1601 som organist, vid Christ Church i Dublin från omkr. 1595 och i London efter 1599; betydande madrigal-kompositör. F. utgav 1591 i London Divers and sundry waies of two parts in one ... samt 1599 The first set of English madrigals to foure voices (nytr. 147 1914 i EMS 8). Han var även en av de främsta medarb. i T. Este’s partiturpsalmbok The whole booke of psalms ... (1592). Litt.: E. H. Fellowes, The English madrigal composers (21946). B. L.; G. P. Fa'rnaby [-bi], Giles, engelsk tonsättare (omkr. 1560—omkr. 1600). F. har jämställts med W. Byrd och räknas till de berömda virginalisterna. Fitzwilliam Virginal book rymmer ett 50-tal av hans klaverkompositioner. Bland F:s vokalverk märkas Canzonets (tr. 1598) med bl. a. en 8-st. madrigal. Nytr.: Stycken ur Fitzwilliam Virginal book finnas bl. a. i The evolution of piano music 1350—1700 (utg. av C. Sachs) och i Musik um Shakespeare; Canzonets to four voices i EMS 20. Litt.: E. H. Fellowes, The English madrigal composers (2T946); H. M. Miller, The earliest keyboard duets (i MQ 1943). Å. Å. Farrar [fä'ra], Geraldine, amerikansk operasångerska, sopran (f. 1882 28/2), en av sin tids yppersta sceniska artister, särskilt lysande i fransk och italiensk lyrisk opera. Under sin långa engagemangstid vid Metropolitan 1906— 22 tillhörde hon dess elit, beundrad för sin vackra, om än ej tekniskt klanderfria stämma och sin helgjutna scenkonst. Geraldine Farrar studerade för bl. a. Emma Thursby i New York och vidare — efter 1899 — för Trabadello i Paris samt avslutade sina sångstudier för Lilli Lehmann i Berlin. Är 1901 debuterade hon i sistnämnda stad på Kö-nigliches Opernhaus som Margareta i Faust och var — med avbrott för gästspel (Monte Carlo) — anställd där till 1906 men uppträdde sedan regelbundet som gäst under många år. På Metropolitan debuterade Geraldine Farrar 1906 som Julia i Romeo och Julia. Efter sin avgång från denna scen turnerade hon några år med eget operasällskap i USA. Under sina omfattande europeiska gästspel framträdde Geraldine Farrar 1904 och 06 på K. teatern i Stockholm, där hon bl. a. sjöng Margareta, Julia, Violetta i La traviata, Mimi i Bohème, Elisabeth i Tannhäuser samt titelr. i Mignon. Geraldine Farrar tillhörde grammofonens pionjärer och gjorde talrika insjungningar. Hon inspelade även ett antal stumfilmer, bland vilka må nämnas Carmen (1915) och Joan the woman (Jeanne d’Arc, 1917). — Preussisk Kammer-sängerin; Litteris et artibus 1904. Hon skrev även de självbiogr. arbetena G. F. (1916) och Such sweet compulsion (1938). Roller (utom nämnda): Gåspigan i Kungabarnen (vid urpremiären 1910), titelr. i Carmen, Thais och Louise, Gilda i Rigoletto, Suzel i 148