FARWELL Vännen Fritz, titelr. i Madame Butterfly och Suor Angelica o. a. Litt.: E. Wagenknecht, G. F. ... (1929); O. Thompson, The American singer (1937). G.P. Fa'rre, William Andrew, norsk musikförläggare (f. 1874 Vs), grundade 1901 vid en folkskola i Oslo den första goss-musikkåren, vilken blev upptakten till en hel rad sådana janitscharorkestrar vid skolorna. F., som studerat violin för bl. a. Gudbrand Böhn och en tid var förste violinist i Musikföreningens symfoniorkester i Oslo, grundade 1896 där en affär för musikinstrument, William Farre A/S. Är 1903 utvidgades denna till musikförlag, särskilt för blåsinstrument-musik. H.K. Farrenc [fara'n], Jacques Hippo-lyte Aristide, fransk musiker (1794 —1865). Utbildad vid MK i Paris blev F. 1815 anställd som flöjtist vid Théåtre Italien; grundade senare en musikhandel och verkade även som pedagog och tonsättare. F. samarbetade med F. J. Fétis vid utgivandet av 2. uppl. av dennes Biographie univer-selle des musiciens (1860—65) samt påbörjade publiceringen av Trésor des pianistes (20 bd, 1861—72), en samling pianomusik med biogr. och historiska kommentarer från 1500-talet till Mendelssohn; verkets utgivande fortsattes efter F:s död av hans hustru. F. var från 1821 g. m. pianisten Jeanne Louise Dumont (1804—75), elev av Reicha, Hummel och Moscheles och prof, i piano vid MK i Paris 1842—73; hennes Traité des abré-viations employés par les clavecinistes des 17 et 18 siècles utgavs 1897; hon framträdde även som tonsättare. H.M-g Farron [fäTan], Julia, engelsk dansös (f. 192 2 22/7). Som medlem av Sadler’s Wells-baletten har F. efter sin debut vid mitten av 1930-talet gjort mycket bemärkta soloinsatser som demi-caractère-dansös i bl. a. The prospect before us och Miracle in the Gorbals. Vid balettens gästspel i Malmö 1947 medverkade hon i Hamlet och Les patineurs (Skridskoåkarna). K.R-n Farruca [-o'ka], spansk dans, vanl. utförd solo av en man, mera sällan av ett par. Den är starkt dynamisk i sin staccato-rytm och virtuost anlagd med viga språng och piruetter. Vid en dynamisk höjdpunkt slungar sig dansören plötsligt raklång till marken för att ögonblicket därefter åter resa sig och fortsätta rörelsespelet. Om en kvinna deltar i dansen, bilda hennes mjuka, lugna rörelser en kontrast till den virila kraftdemonstrationen. — I de Fallas Den trekantiga hatten förekommer f. som solodans. K. R-n Fars (fr. farce, av nylat. farsa, blandning, fyllning). 1. Urspr. ett komiskt mellanspel, som infogades i det seriösa dramat, senare burleskt situationsskåde-spel över huvud taget, vars tendens och teknik äro av övervägande folklig karaktär. Historiskt anknyter farsen till traditioner från den senantika mimen, som återupplivades mot medeltidens slut och särskilt i Fankrike gick en glanstid till mötes. Den franska farsen var mycket frispråkig och kvick, om än grovkornig; typerna voro konventionella. I Italien uppgingo farserna i commedie dell’arte, i Spanien i de s. k. entremés. På musikaliskt område upptogs farsens teknik av intermederna. Genren tunnades så småningom ur, men de stående typerna vunno insteg i opera buffan och gå ännu igen hos Ros-sini och Donizetti — den enaktade komiska operan kallades i början av 1800-talet i Italien sålunda endast »farza» — och kunna i förfinad form återfinnas även i våra dagars komiska opera. I Sverige fick genren sitt klassiska exempel i Foronis förtoning av Advokaten Pathélin (Sthlm 1858), vars stoff går tillbaka på en av medeltidens berömdaste farser. 2. Benämning på den liturgiska tropering som stundom förekom som tillägg mellan två ord i den liturgiska texten, t. ex.: Kyrie — fons bonitatis — eleison, s. k. »farserat Kyrie». 3. Benämning på en typ av motett, influerad av den liturgiska troperingen, där en given refräng förses med inskjuten ny text och melodi. Denna motettyp, motet enté, florerade främst i Frankrike under 1200-talet. Jämförande art.: Intermezzo, Trop. G. P. Farwell [fa:'oell], Arthur, amerikansk tonsättare (f. 187 2 23/4) grundare av American Music Society i Ithaca, N. Y. (1905), vars program — främjandet av en amerikansk tonkonst i nära anslutning till indiansk musik — uppdragits av honom och till vilket han nära anslutit i sina kompositioner. Efter genomgången teknisk utbildning bedrev Farwell musikaliska studier för Norris i Boston, Humperdinck och Pfitzner i Berlin och Guilmant i Paris. Ären 1909—15 tillhörde han red. av tidskr. Musical America, var 1910—13 dir. för de kommunala konserterna i New York och 1915—18 dir. för Music School Settlement där. Efter att ha verkat vid skilda läroanstalter 149 150