FILAR IL TUONO Figur. 1. En mindre, avgränsbar tongrupp av melodisk, ornamental el. brutet äckordisk karaktär. Även om man med figur i regel icke avser detsamma som ->motiv, dvs. en för den musikaliska strukturen väsentlig byggsten, erhåller figuren dock sin avgränsning och gestalt huvudsakligen genom att upprepas en el. flera ggr. Melodiska figurer präglas oftast genom sekvensbildningar; ornamentala figurer få i regel formen av figurativa omspolningar av befintliga el. tänkta huvudtoner, vilka upplösas i kortare notvärden. (Jfr Figuration.) 2. Begrepp inom den musikaliska retoriken och affektläran, ->-Figurlära. I. B-n Figuralmusik, m u's i c a f i g u r a'l i s el. figur a't a, beteckning för senmedeltidens och renässansens flerstämmiga musik med kontrapunktiskt självständiga stämmor i motsats till m u s i c a plana el. choralis, den enstämmiga gregorianska sången inkl, de av can-tus firmus-melodin starkt bundna enklaste typerna av flerstämmighet. I.B-n Figura'nt, figur a'n t s k a, kallas varje dansör, resp, dansös, som efter föreskriven utbildning blivit upptagen i en klassiskt skolad balettkår. Åtskilliga balettmedlemmar förbli figuranter el. figurantskor, men för de solistiskt begåvade är närmaste rang seconddansör, resp, second-dansös. Figuranternas led kan sägas motsvara kören i en operaensemble. K. R-n FiguTa oblFqua benämnes i koral- och mensuralnotskrift det i notgrupper (ligaturer) använda, snedställda förbindelsestrecket, vilket i mensuralskriften fick rik användning i självständig form med bestämda längdvärden. C.-A.M. Figuratio'n, en melodis el. en äckordisk sats’ upplösande i figur-rörelser, »figurerad sats». Figuration är särskilt vanlig och viktig på instrumentalt område. Den är där beroende av bl. a. det enskilda instrumentets speltekniska möjligheter. Äckordisk figuration uppträder främst i ackompanjemangsfigurernas ackord-brytningsmönster, vilka mycket ofta föras genom en hel komposition (t. ex. ackompanjemanget till en romans). Ett område, där figuration särskilt rikligt kommer till användning, är koralfiguration i olika typer av koralbearbetning för orgel. Jämförande art.: Homofoni, Koralbearbetning, Polyfoni, Variation. L B-n Figurdans, den gemensamma benäm ningen på äldre tiders (enkannerligen 1600-, 1700- och delvis även 1800-talets) sällskapsdanser, vilka i motsats till de moderna, rätt enformiga, pardanserna utfördes gruppvis och med omväxlande turer och figurer. Figurdanser äro således t. ex. gavotten, menuetten, kadriljen, fransäsen m. fl. och även åtskilliga folkdanser. Vissa av de figurerade sällskapsdanser, som utfördes vid Ludvig XIV:s och Ludvig XV:s hov i Versailles, upptogos av balettkonsten. K. R-n Figurlära innebär på musikaliskt område ett överförande av retorikens och poetikens alltsedan antiken odlade flora av uttrycksmedel i form av upprepningar, stegringar, kontraster m. m. (s. k. troper, figurer och parabler), vilka i detalj systematiserats och försetts med särskilda grekiska namn. Under 1500- och början av 1600-talet erhöllo allt flera av dessa figurer också en musikalisk betydelse. Under barocken kombinerades till en början figurläran med affektläran, men utträngdes småningom av den senare. Figurläran kan studeras hos flertalet musikskriftställare under 1500—1700-talen. Jämförande art: Affektlära, Musica reservata, Musikestetik, Tonmåleri. Litt.: H. Kretzschmar, Allgemeines und Be-sonderes zur Affektenlehre (i PJ 1911 och 12); H. Brändes, Studien zur musikalischen Figu-renlehre im 16. Jahrhundert (diss. 1935); H. H. Unger, Die Beziehungen zwischen Musik und Rhetorik im 16.—18. Jahrhundert (1941); A. Schering, Das Symbol in der Musik (s. å.). I.B-n Figus-Bystry [ffgof bi'stri], Viliam, slovakisk tonsättare (1875—1937), skapare av den första slovakiska national-operan, Detvan (Bratislava 1928). F.-B., som var organist och musiklärare i Bånskå Bystrica, insamlade, harmoniserade och arr. slovakiska folkmelodier. Verk: Orkesterverk, kammarmusik, kantaten Slovenskä piesen för soli, kör och orkester, violin-, pianostycken och sånger. H. M-g Filadelfia ->Philadelphia. Filadelfiakyrkan i Stockholm -^-Pingströrelsen. Fila'r il tuono [-toå/nå], it., eg. spinna tonen, filer le son, fr., försv. filera tonen, ett sångtekniskt begrepp, urspr. synonymt med messa di voce och endast begagnat (tidigast under 1700-talet) i sammanhang med den italienska, äldre el. 193 7. Musik. II 194