FLEETWOOD ■ Filip II av Spanien och kejsar Maximilian II i Prag; återvände 1599 till Spanien. F. skrev Madrigali a 4 et 5 voci con uno a 6 et un dialogo a 8 (1568) och utgav farbroderns Las Ensladas en Flecha .. . (1581). M. F:s farbror Juan F. (1481—1553) var kapellmästare vid det kastilianska hovet, därjämte trol. infanternas musiklärare. Hans Ensladas utgavs 1581 av brorsonen M. F.; några av dessa kompositioner, ävensom verk av M. F., finnas i M. de Fuenllanas lutbok (1554). Litt.: E. Haraszti, M. F. le jeune, abbé de Tyhon (i AM 1935). I.S. Fleetwood [fli:'t°od], Kjell, pianist och tonsättare (f. 1896 7/3), har studerat piano för Lundberg och komposition för Hallén vid MK i Stockholm, senare bl. a. för Nin i Paris och Casella i Rom. Åren 1930—32 företog han en världsturné tills, m. violinisten Z. Balokovic. Egna program i svensk radio. Som tonsättare har F. skrivit pianostycken (bl. a. Preludium d-moll och Tema med variationer d-moll) samt sånger till text av Alm-quist, Fröding, Lagerkvist m. fl. H. M-g Fleischer [flai?-], Anton, ungersk dirigent och tonsättare (f. 1891 30/s), blev 1915 kapellmästare vid nationaloperan i Budapest och 1918 lärare vid MK där. Efter studier för Kodåly m. fl. var F. en tid repetitör och kapellmästare vid Budapests folkopera. Han har framträtt som gästdirigent bl. a. i Rom och Turin 1928, Trieste 1930 och Göteborg 1933. Verk: En opera; två symfonier (nr 1 med kör), en tondikt efter O. Wildes Rosen och näktergalen (1915) och en orkesterballad; kammarmusik och sånger m. m. G. B. Fleischer [fla*'— ], Editha, tysk operasångerska, sopran (f. 1898 5/4), speciellt beundrad som Mozartsångerska. Efter studier för bl. a. Lilli Lehmann debuterade F. 1919 på Staatsoper i Berlin och var engagerad där t. o. m. 1921; uppträdde dessutom vid festspelen i Salzburg. Åren 1922—25 turnerade hon i Amerika med privata operasällskap; debuterade 1926 på Metropolitan, som hon tillhörde till 1936, då hon återvände till Europa. Roller: Dorabella i Cosi fan tutte, Zerlina i Don Juan, Pamina i Trollflöjten, Skogsfågeln i Siegfried, Gutrune i Ragnarök, Hans i Hans och Greta, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i Bohème, Yvonne i Jonny spielt auf, Volkova i Sadko m. fl. H. M-g Fleischer [fla*'-], Oskar, tysk musikforskare (1856—1933), bekant för sina studier på den äldre notskriftens område; grundade 1899 tills, m. M. Seiffert o. a. Internationale Musikgesell-s c h a f t och red. till 1904 dess publikationer. F. studerade filologi vid univ. i Halle och musikvetenskap i Berlin för Spitta (till 1885); blev 1888 föreståndare för musikinstrument-saml. vid MH i Berlin (utgav en katalog häröver 1892) och verkade därefter som lärare vid univ.; prof. 1895. Skrifter: Das Accentuationssystem Notkers ... (diss. 1883), Denis Gaultier (i VJ 1886), Neumen-Studien (3 bd, 1895—1904), Die Musikinstru-mente des Altertums und Mittelalters in ger-manischen Ländern (1898), Die Reste der alt-griechischen Tonkunst (1899), Zur vergleichen-den Liedforschung (i SIMG 1901/02), Die ger-manischen Neumen als Schlüssel zum altchrist-lichen und gregorianischen Gesang (1923) och en rad tidskr.-art. Å. D. Fleischer-Edel [flap-], Katharina Wilhelmine, f. E d e 1, tysk operasångerska, sopran (1875—1928), engagerad 1894 —97 vid hovoperan i Dresden och därefter vid Hamburgoperan. F., som studerat vid MK i Köln och Dresden, var högt uppskattad speciellt som Wagnersång-erska. Hon gästspelade i Bayreuth, Berlin, München o. a. tyska musikcentra, i Paris och Stockholm (1904) samt uppträdde 1906—1907 på Metropolitan. — Litteris et artibus 1904. Roller: Grevinnan i Figaros bröllop, Pamina i Trollflöjten, Agatha i Friskytten, Elisabeth i Tannhäuser, Elsa i Lohengrin, Eva i Mäster-sångarne i Nürnberg, Sieglinde i Valkyrian, Hans i Hans och Greta, Margaretha i Faust o. a. H. M-g Flemming, Fried richFer dinan d, tysk tonsättare (1778—1813), verksam som läkare i Berlin, där han var medlem av Zelters Liedertafel. F. komponerade för detta sällskap bl. a. den ännu sjungna Integer vitae (Horatius) för manskör. Flerkörighet, försvenskning av ty. Mehrchörigkeit, även polychori, den i 1500-talets Venedig utbildade tekniken att såväl uttrycksmässigt som arkitektoniskt utnyttja kontrastverkan mellan två el. flera klanggrupper, såväl vokala och instrumentala som blandade. Den venetianska flerkörigheten kan sägas ha grundats av A. Willaert (i Venedig 1527—62). En utgångspunkt har man haft i gängse anti-fonisk praxis, vissa impulser kommo från nederländskt håll (bl. a. Josquin des Prez) och tekniken vidareutvecklades framför allt av A. och G. Gabrieli under senare delen av 1500-talet. Delvis har denna utveckling haft en 239 240