FUGA Fuga (av lat. fuga, flykt; it. fuga, eng. och fr. fugue, ty. Fuge), den högst utvecklade och mest organiska av alla polyfona former. Fugans mest utmärkande egenskaper äro att den arbetar med ett konstant antal reella och fullt likaberättigade stämmor, att den i regel är ente-matisk, att den inom en enhetlig, dynamisk formgivning bygger på successiva stäminsatser efter stränga imitationsprin-ciper omväxlande med friare kontrapunktiska mellanspel samt att hela fugan har en logisk harmonisk ->storkadens. Som fugans fulländare och störste mästare framstår alltjämt J. S. Bach. Fugans princip och struktur. En fuga följer icke ett snävt schema utan är snarare att betrakta som en av såväl linjära som harmoniska lagar beroende polyfon formprincip. (->Form, Polyfoni.) Det är möjligt att beskriva dess principiella struktur, däremot kan man icke fixera någon slags normaltyp av fuga. Fugan är uppbyggd av ett visst antal reella stämmor, varierande från 2 till 5, vanligast 3 el. 4. Samtliga stämmor använda sig av samma tematiska material, varför fugan präglas av mycket stark enhetlighet. Ett fugtema är i regel en kort, klart profilerad melodi, som är tonalt entydig och som saknar symmetrisk avrundning. Detta tema presenteras först i en stämma och tages sedan successivt upp av de övriga. Den första temapresentationen (normalt utan beledsagning i någon form) kallas dux (Subjekt, soggetto, guida, pr oposta, Führer), nästa temainträde i en närliggande stämma benämnes temats svar, comes (riposta, conseguente, Gefährte, Antwort) och sker i överkvinten el. underkvarten. Detta svar kan vara en sträng transposition av temat (s. k. realt svar) el. vara förändrat’ av harmoniska skäl (s. k. tonalt svar). (Notex. la och b.) Huvudprincipen för ett tonalt svar är, att man inom fugan trots svarets kvintförskjutning vill bibehålla tonaliteten, vilket sker genom att meloditoner med tonika- resp, dominantfunktion i dux få dessa funktioner utbytta i svaret. Ett kvintsprång i dux motsvaras av kvartsprång i comes och vice versa. (Notex. 1 b.) Fuga. Notex. 1 a. Ur J. S. Bachs Wohltemperirtes Clavier, bd 1. Fuga. Notex. 1 b. Ur J. S. Bachs Wohltemperirtes Clavier, bd 1. 397 398