FÖRMINSKADE INTERVALL J. Offenbach till text av M. Carré och L. Battu. Uppförd ffg.: Paris 1857; Sthlm 1860; Gbg 1865. — Huvudroller: Guillott (tenor), Fanchette (sopran), Hélène (sopran), Catherine (sopran). Förminskade intervall ->Intervall. Förminskad treklang, en från generalbasläran övertagen, oegentlig term för den tretoniga klangbildning, som uppstår av skalegna toner på durskalans sjunde och mollskalans andra toner och är sammansatt av två små terser (t. ex. h-d-f i C-dur och a-moll), vilka tillsammans bilda ramintervallet förminskad kvint. I praktiken uppträder ackordet emellertid sällan i denna gestalt utan i stället med sin mellersta ton som baston i läget d-f-h, varvid den i C-dur har dominantisk funktion (»svag dominant»), i a-moll subdominantisk. ->Do-minant, Subdominant, Septimackord. Betr, ackordets historiska bakgrund, se Sextackord. L B-n Förminskat se'ptimackord, en från generalbasläran övertagen oegentlig term för den fyrtoniga klangbildning, som är sammansatt av tre små terser, vilka tillsammans i sitt grundläge bilda ramintervallet förminskad septima (t. ex. h-d-f-ass). Ackordet uppträder i de mest skiftande gestalter och kan beroende på sammanhanget ikläda sig dominantisk (ev. dubbeldominantisk) el. subdominantisk funktion. Orsaken härtill är att de fyra enskilda ackordtonerna i förhållande till vilken som helst annan (som grundton el. bitonika betraktad) ton samtidigt äro dels dominantiska, dels subdominantiska. I det tempererade tonsystemet existerar i praktiken endast tre »förminskade septimackord», dvs. tre serier av små terser (h-d-f-ass, ciss-e-g-b, fiss-a-c-ess), vilka genom enharmonisk förväxling av enskilda toner kunna omtydas i olika riktningar och därmed i stor utsträckning utnyttjas vid modulation er. ->Funktions-lära, Modulation, Nonackord. L B-n FöYnesbrunen ->Slåtter. Förromantik, term lånad från litteraturhistorien, använd för att karakterisera vissa drag i musikutvecklingen under senare delen av 1700-talet, vilka kunna fattas som en förberedelse av den egentliga romantiken efter omkr. 1820. Dessa romantikens förebud sammanhänga i hög grad med av de sociala förändringarna beroende kulturströmningar under framför allt 1760- och 1770-talen (innan wienklassicismen nått sin fulla mognad med 1780-talet). De ge 443 sig tillkänna i en stark subjektivering av musiken, närmast som instrumentalmonodi (Mann-heimskolans Sturm und Drang, linjer mot wienklassiska skolans »instrumentaldrama», det nya intresset för den tyska folkliga visan och balladen hos Schuberts närmaste föregångare, utbildningen av sångspelet till nationell opera hos Hiller, Neefe, Ditters von Dittersdorf, Mozart och Weber, den nordtyska skolans expressiva pianolyrik hos W. F. och C. P. E. Bach) och inte minst i den musikaliska exotism (hos t. ex. Gluck och Mozart), varur de nationalromantiska tonsättarskolorna följdriktigt hämtat impulser. — På musikhistoriskt område har man ofta föredragit att beteckna de förromantiska strömningarna som ->Känslo-sam stil. C.-A. M.; I. B-n Fö'rslag kan sägas omfatta två till sin innebörd åtskilda företeelser, dels ett mycket vanligt accentuerande ornament, s. k. kort förslag, dels én av äldre dissonansuppfattning beroende noterings-praxis av förhållningstoner, appoggiatura (->Förhållning), s. k. långa förslag. Båda arterna av förslag tecknas vanl. med små nothuvuden, vilkas notvärde icke inräknas i taktnoteringen utan skall tagas från närmast efterföljande huvudnot i fråga om äldre musik och från närmast föregående huvudnot i fråga om korta förslag i nyare musik (efter ca 1800). Långt förslag. Långt förslag (it., eng. och fr. appoggiatura, ty. Vorschlag) tecknades under 1600-och 1700-talen med olika symboler hos olika tonsättare. De franska clavecinis-terna (och ibland J. S. Bach) använde t. ex. små bågar, eljest var det vanligast att teckna appoggiatura med små nothuvuden. Som allmän regel kan anses ha gällt, att förslagsnoten normalt tager minst hälften av huvudnotens värde (el. 2/3 av punkterad not); åtföljes huvudnoten av paus kan förslaget taga hela huvudnotens värde, varvid denna flyttas till pausen.