GADELIUS den med honom jämbördige J. P. E. Hart-mann levde mera tillbakadraget. Utomlands hyllades Gade vid stora musikfester i Hamburg, Bonn, Köln, Düsseldorf, Amsterdam och Birmingham. Man såg i honom en av de yppersta representanterna för de nationella nordiska skolorna. Hans produktion var besläktad med Mendels-sohns svärmiska, klassiskt skolade romantik, vartill kom intresset för nordisk ton och danska folkvisor, där ungdomstidens impulser från Berggreen kunna spåras. Den nytyska romantiken med Liszt och Wagner låg honom fjärran. Han underkände den inte och gjorde några framstötar för Wagner i Musikföreningen, dock utan större lycka. Det berodde säkert också i hög grad på Gades inflytande att Wagner endast i ringa mån kom att prägla dansk musik. Endast i ett fåtal av Gades verk, körverket Baldurs dröm och det ofullbordade operafragmentet Judith, spåras nyromantisk påverkan. Huvudparten av hans produktion bygger på rutin; i sin mannaålder förmådde han inte förnya sig och utveckla ungdomstidens friska inspiration. — Prof:s titel 1856. LMA 1857. Hdr vid Khmns univ. 1879. Scenisk musik: Musik till Oehlenschlägers Aladdin (Khmn 1839), sångspelet Mariotta (1848; Khmn 1850), baletterna Faedreländets muser (Khmn 1840; tills, m. J. F. Frölich), Napoli (Khmn 1842, Sthlm 1938; tills, m. bl. a. H. S Paulli och H. C. Lumbye) och Et folkesagn (1853; Khmn 1854; tills, m. J. P. E. Hartmann). Verk för orkester: 8 symfonier: nr 1 c-moll op. 5 (1842; 1843), nr 2 E-dur op. 10 (1843; 1844), nr 3 a-moll op. 15 (1847), nr 4 B-dur op. 20 (1850), nr 5 d-moll op. 25 (1852), nr 6 g-moll op. 32 (1857), nr 7 F-dur op. 45 (1864) och nr 8 h-moll op. 47 (1871); uvertyrerna Efterklang af Ossian op. 1 (1840; 1841), I Höjlandene op. 7, skotsk uvertyr (1844), Hamlet op. 37 (1861) och Michel Angelo op. 39 (1861); violinkonsert op. 56 (1880), sviten Holbergiana op. 61 (1884), Novelletter för stråkork. op. 53 och 58 (1886) m. m. Verk för soli, kör och orkester: Agnete og havmanden op. 3 (1842), Comala op. 12 (1846; 1851), Frühlings-Phantasie op. 23 (1852), Baldurs dröm (1857—58), Elverskud op. 30 (1853; Älvkonungens dotter, Sthlm 1858), Kalanus op. 40 (1869), Zion op. 49 (1878), Korsfarerne op. 50 (1865—66), Gefion op. 54 (1869), Psyche op. 60 (1881—82) m. fl. körkompositioner. Sånger: Holger Danskes sange, Knud Lavard, Paa Sjölunds fagre sletter, Grön er vqarens 459 haek, Ak kaereste hr. guldsmed, Hvorfor svul-mer Weichselfloden o. a. Kammarmusik: Stråkoktett op. 17 (1848), stråksextett op. 44 (1863), stråkkvimett op .8 (1845), stråkkvartetter, Novelletter op. 29 för pianotrio (1853), pianotrio F-dur op. 42 (1863), 3 violinsonater: op. 6 (1842), op. 21 (1849) och op. 59 (1885) m. m. Pianoverk: Sonat c-moll op. 28 (1840; omarb. 1854) o. a. pianokompositioner. — Ms. och brev på Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn. Litt.: C. Thrane, Danske komponister (1875?; A. Hammerich, Musikföreningens historie 1836 —86 (i Musikföreningens festskrift 2, 1886); R. Henriques, N. W. G. (1891); N. W. G„ Breve og optegnelser, utg. av Dagmar Gade (1892); W. Behrend, N. W. G. (1917); C. Kjerulf, N. W. G. (s. å.); A. Nielsen, N. W. G:s vaerker (i Aarbog for musik 1924); W. Behrend, Minder om N. W. G. (1930); K. Atlung, N. W. G:s vaerker (i DMT 1937). Er-l Gadelius, Esther Fredrika, f. S i d-n e r, sångerska, sopran (1866—1922), särskilt framstående på oratoriets och romansens område. — LMA 1921. G. var elev vid MK i Stockholm för Bolan-der (piano) och för Günther (sång). Efter fortsatta studier i Paris fick hon i Massenet en verksam främjare och sjöng i hans oratorier både i Frankrike och under turnéer med honom. Återkommen till Sverige 1895, gav G. egna konserter och medverkade vid symfoni- och körkonserter. Hon framträdde även i Paris, Haag, London o. a. städer; dessutom sångpedagog. Ga'dski, J o h a n n a Emilia Agnes, tysk operasångerska, sopran (1872—1932), mest berömd som Wagnersångerska. G. var från åtta års ålder elev av fru Schroe-der-Chaloupka i Stettin, deb. 1889 på Krollopei i Berlin, kom efter europeiska gästspel 1895 till USA, där hon bl. a. framträdde vid Metropolitan 1898—1904 och 1907—17; sjöng dessemellan på Covent Garden i London, i Bayreuth 1899 och vid Wagnerfestspelen i München 1905 och 06. Efter förnyade framträdanden på Covent Garden och konsertturnéer i Amerika var hon 1929—31 engagerad vid German Grand Opera Co. Roller: Wagners främsta sopranpartier, titelr. i Aida, Santuzza i Cavalleria rusticana m. fl. Gadzjibe'kov, U z e i r, aserbeidjansk tonsättare (1885—1948), grundläggare av sitt lands nationella operakonst. G. tog redan i sin barndom intryck av den transkaukasiska folkmusiken. Han studerade tidvis harmonilära och musikteori i Petersburg och Moskva, men var som tonsättare huvudsakligen autodidakt. Efter grundandet av den aserbeidjanska sovjetrepubliken stod han i spetsen för sitt hemlands musikliv. Sedan 1905 levde han i Baku, där han 1938 blev dir. för MK och ordf, i Aserbeidjans tonsättarförbund. 460