GASPAR VAN WERBECKE Skrifter: La musica populär vascongada (1906), Origen de la musica populär vascongada (1913), Las gamas célticas y melodias populäres euska-ras (1917) m. m. E. E. Ga'spar van We'rbecke (G a s p a r d el. Jasper van V e r b e c k, V e r b e c h t, Veerbeke di Fiandra, War-beck), tonsättare, f. omkr. 1440 i Flandern, under skilda perioder i tjänst hos hertigarna Sforza i Milano och påvlig sångare i Rom, nämnd senast 1514. Verk: Mässor, motetter m. m. i samlingsverk, utgivna av O. Petrucci 1506—09. Litt.: G. Cesari, Musica e musicisti alla corte Sforzesca (i RMI 1922). I. S. Gaspa'ri, G a e t a n o, italiensk musikhistoriker (1807—81), bl. a. kyrkokapell-mästare vid S. Petronio i Bologna 1857— 66; dessutom från 1855 bibliotekarie vid Liceo Musicale och lärare i estetik. G. komponerade kyrkomusik, skrev en rad arbeten om musiken i Bologna i äldre tider samt samlade materialet till en katalog över bibliotekets bestånd. Han blev 1866 medlem av R. Deputazione di Storia Patria per le Pro-vincie di Romagna och ägnade sig från denna tid helt åt biografiska och bibliografiska käll-studier, vilka framlades i kommissionens Atti e Memorie. Först efter hans död utkom Cata-logo della Bibliotheca del Liceo musicale (5 bd, 1890—1943). Å.V. GasparFni el. G u a s p a r i n i, Fran-c e s c o, italiensk tonsättare och musikpedagog (1668—1727), elev till Corelli och Pasquini i Rom; blev omkr. 1700 föreståndare för Conservatorio della Pietå i Venedig. Bland hans elever märkes Be-nedetto Marcello. G:s viktigaste arbete var en generalbaslära, L’armonico pratico al cimbalo... (1708; 71802), som i Italien begagnades långt in på 1800-talet. Verk: över 50 operor, däribland II piü fedel frd i vassilli (1703), La fede tradita e vendicata (1704) och Ambleto (1705; samtliga i Venedig); oratoriet Moses o. a. kyrkomusik. — Nytr. i Arie antiche 2—3, utg. av A. Parisotti. I. S. Gaspa'ro da Salo, eg. G a s p a r o B er-t o 1 e 11 i, italiensk violinbyggare (1540— 1609), en av den moderna violintypens skapare. Hans arbeten utövade stort inflytande på cremonaskolans violinbyggen. G., som var född i Salö, kom 1562 till Brescia och var redan 1565 mästare där. Hans verkstad blev snart vida berömd; bland hans elever kan nämnas G. P. Maggini. Av hans violiner äro blott få i behåll och skattas högt 491 av samlare; särskilt altviolinerna äro efterfrågade. Litt.: A. M. Mucchi, G. da S. (1940). Å. L-y Gasparo'ne, operett i 3 akter. Musik av C. Millöcker till text av F. Zell och R. Genée. Uppförd ffg.: Berlin 1884; Sthlm 1885; Gbg s. å. — Huvudroller: Carlotta (sopran), Erminio (tenor), Sora (sopran), Benozzo (tenor), Nasoni (baryton), Sin-dulfo (tenor), Zenobia (alt). Gasperfni, G u i d o, italiensk musikforskare (1865—1942), från 1902 bibliotekarie och lärare vid MK i Parma och från 1924 bibliotekarie vid MK i Neapel. G. gr. 1908 Associazione dei Musicologi Italiani, som sedan 1909 utg. Catalogo delle opere musicali ... esistenti ... nelle bib-lioteche e negli archivi pubblichi e privati dTtalia. Har även framträtt som tonsättare. Skrifter: DelVarte di interpretare la scrittura della musica vocale del Cinquecento (1902), Il Real Conservatorio di musica in Parma (1913), I caratteri peculiari del melodramma italiano ... (s. å.), Noterelle su due celebri liutisti al servizio della Casa Farnese ... (1923) o. a. samt tidskriftsartiklar. Å. V. Ga'ssenhauer [-ha°ar], ty., eg. nattvandrare, sedan 1800-talets början beteckning för gatvisa el. slagdänga, under 1500-talet däremot en visa av seriös karaktär, ss. Entlaubet ist der Wald. P. Hofhaimer, L. Senfl m. fl. ha tonsatt fyr-stämmiga sådana, som ingå i en av C. Egenolf 1535 utgiven samling Gassenhawerlin (facsimi-leutgåva med kommentar av H. J. Moser 1927). Bland de diktslag Hans Sachs använder, nämner han (1567) utom psalmer och kyrkliga sånger även »Lieder des Krieges», »Bullieder» samt »Gassenhauer». På 1600-talet brukade studenter under nattliga promenader utföra Gassenhauer, varunder takten särskilt tydligt markerades. Å. V. Gassmann, Alfred Leonz, schweizisk tonsättare och musikpedagog (f. 1877 1/i), har gjort en betydande insats som folklorist och folkvisesamlare. G. studerade i Luzern, Zürich och Genève (för Jaques-Dalcroze m. fl.), blev 1909 lärare i Sarnen; från 1921 lärare och organist i Zurzach. Verk: Musik till flera folkpjäser på dialekt, Rigisvit för orkester, ett stort antal körer, sånger, pianostycken samt några saml. »Spielmusik». — Das Volkslied im Luzerner Wigg ertal und Hinterland (1906), Zur Tonpsychologie des Schweizer Volksliedes (1936) m. m. H. M-g Gassmann, F1 o r i a n Leopold, öster 492