G AT TI, GABRIELLA rikisk tonsättare (1729—74), från 1764 verksam i Wien vid kejsarhovet som teaterkapellmästare; skrev omkr. 20 operor, av vilka L’amore artigiano (Wien 1767) och La contessina (Neustadt 1770) uppnådde stor framgång. G. studerade i början av 1740-talet för Padre Martini i Bologna och var en tid i tjänst hos greve Leonardo Veneri i Venedig. I Wien gr. han en sammanslutning för välgörenhet, T o n-künstlersozietät (nu Haydnsozietät). G:s döttrar Maria Anna G. och Maria Theresia (Rosenbaum), vilka utbildades av hans lärjunge Salieri, blevo i Wien berömda operasångerskor. Verk: Omkr. 20 operor, däribland Gli uccel-latori (Venedig 1759), L’amore artigiano (Wien 1767), La notte critica (Wien 1768), La contessina (Neustadt 1770); symfonier och kammarmusik; kyrkomusik. — Nytr.: Operan La contessina utg. i DTÖ 21:1 av R. Haas (ty. övers, av J. A. Hiller). En del av G:s kyrkomusik utg. av F. Kosch i DTÖ 45. En symfoni h-moll utgavs 1933 av K. Geiringer. Litt.: G. Donath, F. L. G. als Opernkompo-nist (i StM 1914); F. Kosch, F. L. G. als Kir-chenkomponist (i StM 1927); E. Gierach, F. L. G. (i förf:s Sudetendeutsche Lebensbilder, 1930). I. S. Gasta'ldon, Stanislao, italiensk tonsättare (1861—1939), allmänt känd genom sången La musica proibita, »Förbjuden musik». G., som under någon tid var musikkritiker i Nuovo giornale i Florens, vann stor och vidsträckt popularitet tack vare åtskilliga av sina omkr. 300 sånger. Han hade även framgång med operorna Mala pasqua (Rom 1890), Il pater (Milano 1894), Stellina (Florens 1905) m. fl. samt militärmarscher och pianostycken. H. M-g Gasto'ldi el. Castoldi, Giovanni G i a c o m o, italiensk tonsättare (omkr. 1556—1622), jämte O. Vecchi den främste företrädaren för den lättare dansvisan omkr. 1600. Hans Balletti ... spriddes över stora delar av Europa, även till Sverige, och efterbildades. — G. var 1582— 1609 kapellmästare vid hovkyrkan S:ta Barbara i Mantua. Verk: Balletti a 5 voci con li suoi versi per cantare, sonare et ballare ... (1591; flera uppl.), Balletti a 3 voci con la intauolatura del liuto ... (1594; flera uppl.), Canzonette a 3 voci... (2 bd, 1592—93), Canzoni a 5 voci (1581), madrigaler; mässor o. a. kyrkomusik. — Nytr. bl. a. av Al mormorar, Amor vittorioso, Si ben vedi, Viva sempre e scolpita, Il belV humore och Piu d’ogn’ altro Clori (sistn. i A. T. Davison och W. Apel, Historical anthology of music, 21949). I. S. 493 Gastoué [gastoe'], Amédée, fransk musikforskare (1873—1943), lärare i gregoriansk sång vid Schola Cantorum i Paris från dess början (1896), organist och körledare vid S:t Jean-Baptiste-de-Belle-ville. G. gav där talrika konserter med musik företrädesvis av Palestrina-tidens mästare samt framträdde som föreläsare, skriftställare, tonsättare och utg. av äldre kyrklig musik; red. 1896—1905 för Revtte du chant grégorien. Skrifter: Cours theorique et pratique de plain-chant romain grégorien d’après les tra-vaux les plus récents (1904), Histoire du chant liturgique ä Paris (1,1904), Les origines du chant romain, 1’antiphonaire grégorien (1907), Cata-logue des manuscrits de musique byzantine de la Bibliothèque Nationale de Paris et des bib-liothèques publiques de France (1907), Nouvelle méthode pratique du chant grégorien (1908), Traité d’harmonisation du chant grégorien sur un plan nouveau (1910), L’art grégorien (1911), La musique de Véglise (1911), Variations sur la musique d’église (1912), Musique et liturgie. Le graduel et 1’antiphonaire romains (1913), L’orgue en France de Vantiquité au début de la période classique (1921), Les Primitifs de la musique frangaise (1922), Le cantique populaire en France ... (1924), La vie musicale de Véglise (1929), L’importance ... du manuscrit Hagiopo-lites (i Byzantion, 1929—30), La liturgie et la musique (1931), Le manuscrit de musique po-lyphonique du trésor d’Apt 14e—15e siècles (1936), L’église et la musique (s. å.), Catalogue des livre de musique (manuscrits et imprimés) de la Bibliothèque de VArsenal de Paris (s. å.; tills, m. L. de La Laurencie), Le chant gallican (i Revue du chant grégorien 1937—39) m. m. Å.V. Ga'to, argentinsk dans i snabb 3/4-takt. En speciell typ därav, som innefattar en improviserad dialog mellan de dansande, kallas gato con relaciones. K. R-n Gatti, Carlo, italiensk tonsättare, musikpedagog och -skriftställare (f. 1876 19/is), blev 1898 lärare i harmonilära, kontrapunkt och instrumentation vid Cons. di Musica Giuseppe Verdi i Milano. G. har komponerat orkester- och kammarmusik, bearb. verk av äldre tonsättare ss. Leo, Lolli och A. Scarlatti samt utgivit bl. a. en Verdibiogr. (2 bd, 1930), Venti anni di concerti del Teatro del Popolo di Milano (1941) och Verdi nelle immagini (s. å.). Å. B. Gatti, Gabriella, nutida italiensk opera- och konsertsångerska, sopran, överlärare i sång vid Accademia di S:ta Cecilia i Rom. 494