GAULTIER, P. Gaultier [gåtie'], Pierre, fransk tonsättare (1642—97), av samtiden i första hand uppskattad för sina instrumentalverk; även känd som operakompositör. Är 1685 fick G. av Lully tillstånd att grunda en operateater i Marseille, vilken scen invigdes 1687 med en av hans egna operor, Le triomphe de la paix. I fortsättningen lät han här uppföra bl. a. alla Lullys operor. K. R-n Gauss, Otto, tysk kyrkomusiker (f. 1877 2B/i2), katolsk präst. G. studerade orgelspelning och utgav bl. a. Orgelkompositionen aus alter und neuer Zeit (4 bd; flera uppl.), en saml. orgelkonserter och Kompendium der katholischen Kirchen-musik (1909; tills, m. A. Möller; 21911). Gauthier [gåtie'], Gabriel, fransk musiker (1808—omkr. 1875), blind, musiklärare vid blindinst. i Paris och organist vid S:t Étienne du Mont; utgav Ré-pertoire des maitres de chapelle (5 bd, 1842—45). Skrifter: Considérations sur la question de la réforme du plaint-chant... (1843) och Le méca-nisme de la composition instrumentale ... (1845). Gauthier-Villars [gåtie'-vija:'r], Hen-r y, fransk musikskriftställare (1859— 1931), författare. Nära förbunden med Franck-skolan blev G.-V. på 1890-talet känd och uppskattad som spirituell och ofta vitsigt raljant musikkritiker i tidningen Echo de Paris, vanl. under sign. 1’0 uvreuse du cirque d’é t é. Kritiska uppsatser m. m.: Rhytmes et rires (1894), Notes sans portée (1896), Accords perdus (1898), La colle aux quintes (1899), La ronde des blanches (1901), Bizet. Biographie critique (1912; m. bibliogr. o. verkfört.) m. m. K. R-n Gautier [gåVe'], Théophile, fransk författare (1811—72), övertygad förkämpe för den estetiska åskådning, enl. vilken konsten ej skall ha några moraliska el. sociala syften utan enbart estetiska. Som lösenord för denna skapades termen l’a r t - p o u r - l’a r t. G. hade stort intresse för teater, musik och dans (skrev bl. a. det kritiska arbetet La musique, 1911) samt inte minst för balettkonsten; han gav uppslaget till den berömda baletten Giselle (1841). Han var en av de första i Frankrike, som insåg Wagners storhet, därvidlag följd av sin dotter, författarinnan Judith G. (1850— 1917), som skrev Richard Wagner et son oeuvre poétique (1882) och Auprès de Richard Wagner ... (1943). Litt.: R. Jasinski, Les années romantiques de T. G. (1929); C. W. Beaumont, The romantic ballet as seen by T. G. (1932); H. Van der Tuin, L’évolution psychologique, esthétique et litté-raire de T. G. (1934); L. Larguier, T. G. (1949); R. L. Jacobs, Wagner and Judith G. (i ML 1937); S. Lifar, Giselle. Apothéose du ballet roman-tique (1942). K. R-n Gavazze'ni, Gianandrea, italiensk tonsättare och musikskriftställare (f. 1909 25/7). G., som studerat piano vid MK i Milano och komposition för bl. a. Pizzetti, röjer i sin tidigare alstring starkt inflytande från denne men närmar sig senare den italienska nyklassicismen med upptagande av nationellt folkliga motiv. Sedan 1940 har han dessutom allt oftare framträtt som dirigent. Verk: Operan Paolo e Virginia (Bergamo 1935), baletten Panfila el. 11 furioso nelVisola di S. Domingo (San Remo 1935); för orkester: Preludio sinfonico (1928), Concerto bergamasco (1931), Tre episodi (1935), en violoncellkonsert (1936), Canti di operai lombardi (1936), en violinkonsert (1937), Piccolo concerto för flöjt, horn och stråkar (1939—40), Ritmi e paesaggi di atleti (1940), två 5-st. konserter för orkester (1941 resp. 42), Sonata da casa för violin, piano och stråkar (1944) m. m.; La morte di Dafne för en röst (1929), Dialogo för tenor och baryton (1936) och Notturni di bevitori bergamaschi för tenor (1938), samtliga med orkester. — Kammarmusik, bl. a. en pianotrio D-dur (1931), en sonat för violin och en för violoncell och piano samt 3 pianosonater m. m. Skrifter: Tre studi su Pizzetti (1937), Mu-sorgskij e la musica russa dell’ 800 (1942), Le feste musicali (1944), Par ole e suoni (1946) och en rad tidskr.-art. H. M-g; G. M. Gaveau [gavå'], fransk pianofirma, gr. i Paris 1847 av instrumentbyggaren J o-seph G. (d. 1903). Hans son Étienne G. (f. 1872) övertog firman 1893 och byggde 1896 en pianofabrik i en förstad till Paris samt en konsertsal, Salle Gaveau, 1907. Firman tillverkar numera utom pianon och flyglar även cembali. — Gabriel G. (f. 1855) grundade 1911 en egen pianofirma i Paris. Å- L-y Gaveaux [ga vå'], Pierre, fransk sångare, tenor, och tonsättare (1761— 1825). Urspr. kyrkosångare i Bordeaux, där han var elev till F. Beck, anställdes G. 1789 som societär vid Opéra-Comique i Paris och gjorde där lycka i bl. a. Che-rubinis Lodoiska och D. Steibelts Ro-méo et Juliette. Han hade tidigt förvärvat 499 500